Ingenting får någonsin en dramatisk upplösning. Rysslands anfallskrig bara tuffar på, trots nära 1000 döda ryssar om dagen i november.1 Israels vedergällning mot de bebis-halshuggande jihadisterna i Hamas kommer troligen följa samma mönster. Således kommer inte heller Sveriges “regression to the mean” by invandring och islamisering att uppträda som en plötslig kataklysm.
Fast fan - en trött snart fyrtioåring kan känna att det ändå gått snabbt.
Nu står vi inför ett till hälften fullbordat faktum. En mycket hög andel av den svenska befolkningen har utomeuropeisk bakgrund. En stor del av dessa individer har värderingar som drastiskt avviker från de traditionellt svenska. WVS Migrant Study:
Som bilden visar är våra stora migrantgrupper betydligt mer religiösa än vad etniska svenskar är. Religiositetens intensitet är givetvis intressant, men så även vilken religiositet som är så intensiv. Antropofagi hade varit klart mindre oroad om de stora migrantgrupperna varit bahai, shinto eller kväkare. Nu är väldigt många istället muslimer.
Västerlandets individualism är en kollektiv funktion.2 Som sådan är den sårbar för mer kollektivistisk orienterade kollektiv. Islam är väldigt kollektivistiskt eftersom det är en religion som bygger vidare på hederskultur, eller som så att säga är kulturellt-evolutionärt adaptiv i en hederskulturell kontext.
Låt oss smalna av till ett specifikt exempel. Female Genital Munitaltion (FGM), det vill säga kvinnlig omskärelse eller könsstympning, är en sedvänja som praktiseras i stora delar av världena. FGM är extremt sinnessjukt: Man skär av avsevärda delar av flickors underliv i ung ålder, vilket orsakar smärta, infertilitet, trauma, PTSD, sexuella problem och frustration, skam, sorg och problem med att gå på toaletten. Ett sätt att upptäcka FGM hos barn är att observera om de ofta har huvudvärk och undviker att dricka vatten, vilket hör ihop med att smärtan när de urinerar är så besvärande att de hellre undviker att konsumera vätska.
Bara tanken på att som förälder skära sönder sin döttrar underliv är, hoppas jag, väldigt främmande för dig, o kära läsare. Men om du vill kontrollera din dotters sexualitet kan det vara en bra metod. I SVT:s faktiskt bra En våldsam heder redovisas ett autentiskt fall av könsstympning. Den drabbade flickan avhåller sig, på grund av skam och självhat, från sexuella kontakter, och när hon väl vågar träffa någon är det en kille från hennes egen afrikanska kultur, vars mamma är omskuren och som därför förstår problematiken. Tråkig läxa: Könsstympning verkar funka.
Var tycker man att det är en bra idé att könsstympa sina döttrar?
Var är islam utbrett?
Korrelation innebär inte kausalitet. Men det är en helt okej första indikation.
Då kanske du, kära läsare, invänder: FGM är förbjudet i många muslimska länder såsom Egypten (prevalens ca 87 procent ålderns 15-49) och Iran (lägre total prevalens men hög i vissa rurala regioner). Är FGM verkligen en religiös sedvänja?
Religiösa uttolkare synes eniga om att islam varken fördömer eller påbjuder könsstympning. Det finns hadither där FGM hyllas av Muhammed, vilket är besvärande, och enligt Wikipedia är det fallet att “FGM is found mostly within and adjacent to Muslim communities.” Dock är FGM en mångtusenårig sedvänja som är avsevärt mycket äldre än den relativt unga religionen Islam, och en del av sambandet mellan Islam och FGM kan bygga på att kristna missionärer väldigt aktivt motarbetat sedvänjan. Därför har kristnade länder i Afrika lägre prevalens än länder som istället inordnats i det muslimska ummah.
Islam är en ganska dålig religion på många sätt. Allt tyder på att islam är ett hinder för demokratisering. Därutöver hindrar det tillväxt och social rörlighet. Visserligen är Islam en kulturell uppdatering som möjliggjort storskaligt samarbete mellan klaner och stammar, men det är också en religion som tydligt inlemmar släktskapsintensiva institutioner genom hur blodsband till profeten premieras, hur imamrollen överlappar med klanpatriarkrollen, och hur arvslagarna förstärker “fathers brothers daughter”-kusingiftestraditionen.
Det svåra med islamkritik är att separera religionen från den kulturella väven i övrigt. När vi väl enats om att muslimska samhällen är dåliga kan vi fråga oss om islam orsakar dåliga samhällen eller om dåliga samhällen tenderar att gilla islam. I arabvärlden är interdependensen mellan religion och kultur ofta så stor att det är omöjligt att skilja dem åt. Ett intressant jämförelseobjekt blir då Sydostasien.
Det är lite oklart när befolkningsmässigt världens största muslimska land Indonesien islamiserades. Kanske var det redan på 900-talet men förmodligen på 11- eller 1200-talen. Islam i Indonesien och övriga Sydostasien har allmänt sett haft ett mindre problematisk uttryck än islam i MENA, men islamistiska bombattentat på exempelvis Bali vittnar ändå om att de våldsförhärliga jihadistiska dogmerna kan fästa även på asiatiska hjärnor.
I Indonesien är prevalensen av FGM ca 50 procent (att jämföra med exempelvis Somalia som verkar vara värst med 98 procent). Den här studien (som använder sig av det obehagligt neutrala begreppet female circumcision, FC, istället för FGM) konkluderar att FGM har stort stöd inom muslimska samfund:
“Study findings indicate that in general Muslim communities support the continuation of [FGM] practice, because they perceive it as both a societal custom or tradition, and a religious duty. Religious leaders want the practice of [FGM] to continue indefinitely, because of their common interpretations that FC is required act of faith, although when being probed, they admitted that the law varies from one mazhab to another, from “wajib” (obligatory) to sunnah (recommended but optional), while some placed it an even lower level of religious duty. Around 92% of the families visited for the survey expressed support for the continuation of [FGM] not only for their girl children but also for future grandchildren.”
(Värre ändå är att FGM “medikaliserats” genom att mödravårdskliniker börjat erbjuda FGM “as part of a birth delivery package.”)
Samtidigt verkar FGM ses som en äldre tradition som muslimerna själva inte kopplar till religionen (vilket i och för sig verkar motstridigt när man pratar om graderade religiösa påbud à la wajib och sunnah).
“Parents and religious leaders alike were found to have no significant knowledge on the formal links between [FGM] and Islam. We can conclude that the practice of [FGM] in Indonesia is essentially a tradition which has been passed from one generation to the next with little questioning about its meaning or its basis in Islamic history or law. Many adhere to, and pass down, this tradition simply because elders and grandparents wish to preserve this practice in the younger generations.”
Generellt sett verkar dock FGM uppfattas som sunnah, vilket ändock är en tydlig rekommendation från profeten, och tillämpas i muslimska befolkningar. Det ska dock sägas att indonesiska FGM endast i en tredjedel av fallen innebär att större bitar av klitoris skärs bort. FGM som tillämpas i MENA tenderar att vara klart grövre klart oftare, och i exempelvis Somalia ofta handla om infibulation (som alltså “innebär att klitorisollon, klitorishuvan, de inre blygdläpparna samt delar av de yttre blygdläpparna skärs bort. Huden sys sedan ihop och ett litet hål lämnas för att menstruationsblod och urin ska kunna passera.”)
Vi rör oss vidare till Malaysia. Även där är det bland just muslimer som FGM (oftast den lindrigaste, typ 1, där “förhuden på klitoris och/eller delar av, eller hela den synliga delen av klitoris skärs bort”) praktiseras. Prevalensen är ca 93 procent bland muslimska kvinnor i landet. 82 procent uppger religion som skälet till att man tillämpar FGM, medan 32 procent uppger “cultural practice” som anledning. (41 procent uppger hygien.) I Malaysia verkar man se FGM som obligatoriskt (wajib snarare än sunnah) för muslimer. Wikipedia:
“FGM is only prevalent in the Muslim community, and not among minority Buddhist and Hindu communities. Malaysia has no laws in reference to FGM. The Malaysian government sponsored 86th conference of Malaysia's Fatwa Committee National Council of Islamic Religious Affairs held in April 2009 decided that female circumcision is part of Islamic teachings and it should be observed by Muslims, with the majority of the jurists in the Committee concluding that female circumcision is obligatory (wajib). The fatwa noted harmful circumcision methods are to be avoided. In 2012, Malaysian government health ministry proposed guidelines to reclassify and allow female circumcision as a medical practice.”
Följaktligen är medikalisering av FGM en grej även i Malaysia, och den här studien konkluderar att en utfasning av traditionella “kloka gummor” kallade bidans “has not reduced the enthusiasm for FGC in the Muslim community.” Vidare,
“the practice is unlikely to decrease, let alone stop, as the Muslim community considers the practice an integral part of their religion, and mandatory. The doctors who practice FGC are of the opinion that the practice must continue since they feel it is a religious obligation and a harmless procedure.”
Måste man skära fittan av sin dotter är det såklart bättre att man anlitar en professionell läkare med steriliserade verktyg, istället för mormors rostiga rakblad hemma i köket. Vi får väl se det som harm reduction.
Sammanfattning av fallet Sydostasien: Det verkar som att islam sprider och upprätthåller sedvänjan att stympa flickors könsorgan.
Vi kan även kika på jämförelser mellan grupper i andra länder. I en studie i Burkina Faso svarar 49 procent av muslimerna att de omskär sina döttrar, jämfört med 38 procent inom “traditional religions” och 28 procent av de kristna. Precis som med antisemitism3 verkar det både finnas kulturella och religiösa faktorer bakom FGM, och islam verkar vara en riskfaktor.
“Men ändå,” säger du kanske, o kära läsare. “Ändå är FGM förbjudet i vissa muslimska länder, och ändå är FGM äldre än islam, och ändå saknas stöd i Koranen för FGM, och ändå har vissa lärde inom islam konkluderat att FGM inte har tillräckligt starkt stöd i tillräckligt viktiga hadither för att vara sunnah.”
Måhända. Men fråga dig då detta: Tycker vi om en ideologi där frågan om FGM är en levande diskussion? I min värld borde könsstympningens vara eller icke vara, vara en väldigt lätt fråga att besvara. Med ett rungande “hell no!” Inom islam är frågan svår. Det är inte givet att “hugga sönder flickors underliv” är något dåligt, eftersom det är precis en sådan grej som Allah skulle kunna gilla.
Det illustrerar också “den moralistiska anakronismen.” Vi kan förmodligen enas om att Muhammed var en pedofil, slavhandlare, rövare och massmördare. Vissa säger att detta inte spelar någon roll, eftersom alla var sådana på den tiden. Det stämmer såklart - vi kan inte moralisera över 900-talets barbarer utifrån dagens moralsystem. Däremot kan vi konstatera att Muhammeds roll inom islam som ofelbar moralisk förebild innebär stora problem, och så att säga automatisk importerar uråldriga och med nutidens mått mätt fruktansvärda moralsystem till vår samtid. Det är fan dåligt.
Hederskultur är inte bara FGM. En bärande komponent är kusingifte.
Diskussionen om kusingifte har följt typiska svenska mönster. Först finns det ingen kunskap alls. Sen, när allt fler börjar inse kopplingen mellan tvångsgifte, kusingifte och hedersvåld och förtryck, då förnekar vänstern frågan så länge de kan och kallar allt för rasism. Nu är vi inne i sista skovet innan sossarnas helomvändning, så Annika Strandhäll påstår att kriminalisering av kusingifte är “onödigt” och “piskar upp hat mot vanliga muslimer.” (Obs, ingen annan hade uttryckligen nämnt muslimer, men visst har Strandhäll en poäng!)
FGM var lagligt i Sverige innan 1982. Då förbjöds det enligt lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Troligen var FGM inte kriminaliserat i Sverige dessförinnan eftersom problemet inte alls fanns. Kusingifte har inte heller varit kriminaliserat i Sverige eftersom graden av kusingifte varit extremt låg och hederskulturen sedan århundraden varit demonterad. Nu finns problemet i Sverige, och nu borde kusingifte således kriminaliseras.
Tycker Strandhäll att FGM aldrig borde ha blivit olagligt? Är 1982 års lag att gå “högerextremisternas ärenden”?
Låt oss backa tillbaka lite. Varför prata FGM? För att det är ett bra sätt att förstå hur olika slutsatser olika världsbilder kan komma till. En liten dikt:
Jag måste erkänna
jag är nyfiken på din sedvänja
jag vill veta mer om, din situation
och hur den ledde dig till, infibulation
Det verkar saknas på Pornhub,
aldrig sett omskurna sköten nakna på Pornhub
Men du fick idén
och förevigade den mellan en flickas ben
Fuck klitoris, du borde bli polis
för du gillar att sy in dom
Känner du några med rostiga rakblad
och smutsiga verktyg, hyr in dom
Hade gud velat att våra döttrar skulle ha blygdläppar
skulle han aldrig ha skapat saxar
Tjejer med ostympad fitta bara kaxar
och skäller som galna taxar
Kärleken du känner till din dotter
får nästan ditt hjärta att brista
Så fint att hon undviker att dricka vatten
på grund utav smärtan att kissaHundratals miljoner människor tycker att det är rimligt att göra någonting som du aldrig skulle kunna förmå dig själv till: Att könsstympa. Dessa hundratals miljoner människor är dock inte mangrant psykopater. De har bara en helt annan världsbild än vad du har.
Den här världsbilden kommer från ett kulturellt skript som evolverat under hundratusentals år och som lärs in från födseln. Din världsbild och denna absurda världsbild har samma rötter men har utvecklats fristående från varandra i lite drygt tusen år. Det räcker för att skapa väsensskilda värderingssystem.
Islam är världsbäst på att reproducera suboptimala kulturella jämviktslägen. Många dåliga kulturella sedvänjor är äldre än den religion som sprider och upprätthåller dem, men likväl är det (i många fall och i viss utsträckning) islam som är orsaken till att sedvänjorna lever kvar.
“Integration” sägs vara en ömsesidig process; ett möte där du blir mer som jag och jag blir mer som du. Ser du en potential till ett sådant möte med avseende på FGM? Kan du landa i att det nog ändå är rimligt med typ 1-FGM, och motsvarande hoppas att somalierna avstår full faraonisk omskärelse och trappar ner till typ 1 eller 2?
När nu hundratusentals kulturellt avlägsna och religiöst motiverade individer lever i vårt samhälle måste vi fråga oss: Kan vi - vill vi - mötas på mitten? Vad är mitten av [yttrandefrihet]←→[hädelseförbud]?
Och: Är båda sidorna om mitten lika kompromissvilliga?
Jimmie Åkesson har upprört etablissemanget igen. Den här gången har han gjort en Jomshof och sagt att vi måste motverka islamiseringen genom att bland annat riva moskéer. (Ska jag länka till smutsiga Aftonbladet? Okej, här.)
Det är väldigt intressant att etablissemanget trampar i precis samma fälla som vanligt. När kommer DN, Aftonbladet och Socialdemokratin lära sig att det SD säger idag är exakt det man själv kommer att tycka om tio år?
Vänstersidan har idag helt kört fast i att vara anti-SD. Det är sedan gammalt. Det är såklart kontraproduktivt men givet att man nu har “2+2≠4 om SD tror det” som sin huvudsakliga åsiktsriktning: Hur dumma i huvudet är man då inte om man återigen använder sin patetiska (spelade?) upprördhet till att rikta alla strålkastare mot SD? Måste man återigen SD-centrera all politisk debatt och dra uppmärksamheten till det faktum att Åkesson är den enda politiker som kan tala utan fusklappar?4
S-ormen slingrar som vi vet efter opinionen. Kunde man inte för en gångs skull vara lite proaktiv och inse att [det SD tycker] är en extremt bra predictor för var opinionen kommer att befinna sig inom en snar framtid? Annars kommer man ändå bara behöva skriva en sådan här rapport igenom om tio-tjugo år.
Det finns en tramsig fyrfältarmodell som kallas Joharis Fönster:
Modellen ska visa att vi känner till vissa saker om oss själva, och andra saker inte. Samtidigt känner andra till vissa saker om oss, medan vissa saker är okända. Det som är okänt för både oss och andra kan vi kalla “det okända jaget.” Det andra vet men vi själva inte känner till kallar vi “det blinda jaget.” “Arenan” kallas det som är känt både för oss och andra, och slutligen har vi “det dolda jaget” som är sådant vi själva känner till men undanhåller andra människor.
Låt mig föreslå en alternativ tillämpning av Joharis Fönster: En modell för kulturellt kodade typiska egenskaper på gruppnivå.
Är svensken människa? undrar Berggren & Trädgårdh. Det är en bra fråga (och en epokgörande bok förstås). Det speciella sätt vi är människor på utmärker sig bland annat genom en stark konsensuskultur och en smärtsamt väldefinierad åsiktskorridor. Jag vill påstå att svensken i allmänhet har ett mycket stort Dolt Jag, eftersom vi tenderar att ha åsikter och tankar som vi - av rädsla för social repression - inte vågar tillkännage.
Jag tror (eller hoppas? dåliga, dåliga rationalist!) att det dolda svenska typ-jaget anno 2023 innehåller en mycket stor och sund dos skepsis mot religiositet i allmänhet och islam i synnerhet. SD kanaliserar detta faktum. Jomshofs i sak korrekta vevande härförleden ledde inte till något tapp i opinionen, och under de korta månader som förflutit sedan dess har problemen med islamism och islam blivit ännu tydligare.
SD har ännu örat mot rälsen och fingret på pulsen. De hör skriken ur folkdjupet. De kan mycket väl tappa lyhördheten i framtiden men än så länge tror (hoppas? …) jag att de yttrar samma ord som framtidens socialdemokrater kommer att tala.
För kulturellt svenska människor vet att det är fel att spränga sig själv till döds i folksamlingar; att det är fel att täcka sina kvinnor och låsa in dem; att det är fel att tvångsgifta bort sina döttrar och att skära sönder deras sköten.
Israel/Palestina-konflikten har blottlagt den clash of civlizations som är pågående i vårt eget svenska samhälle. På ena sidan: En mångfald av åsikter, allt mellan slentrian-antisemitisk vänsterpopulism via kunskapslösa (s)-boomers till frihetliga altright-poddare. En rik och spretig åsiktsflora.
På andra sidan: En åsiktsmässig art-fattigdom av (bokstavligt talat) Guds nåde. En enda monolitisk, antisemitisk jihad-åsikt.
Ni som känner för palestinierna och deras sak; vad är deras sak? Rätten att förtryckas av dödskulten Hamas i femton år till? Rätten att fritt få självmordsbomba israeler? Rätten till oändligt mycket bistånd att förskingra? Rätten att krossa den demokratiska och välutvecklade staten Israel och i dess ställe upprätta ännu en islamistisk, underutvecklad teokrati?
Det finns ingen kompromissvilja för den religiöst motiverade, ty Guds påbud är absolut. Kompromisser är ett liberalt och därmed västerländskt kulturfenomen.
När Sverige precis normaliserat risken att skjutas till döds på öppen gata i kriminella uppgörelser, eller att få sin port handgranatad, kom SÄPO och höjde terrorhotsnivån istället. Precis när vi vant oss vid att cykla till jobbet (vem vill dö sprängdöden ovärdigt sillpackad i rusningstrafik på tuben?) började islamisterna skjuta svenska fotbollsfans i det offentliga rummet. Svensk förvaltning? Vänder andra sidan till och låter återvändande IS-krigare inte bara ströva fritt i samhället utan fucking jobba på HVB-hem!
Nu senast folkstorm mot Åkessons moské-tal. Vissa tyckonomer försöker gjuta olja på vågorna genom att beskriva hur Sverige inte alls är islamofobisk, och hur bra muslimer här har det med alla rättigheter och friheter de precis som alla andra åtnjuter. Detta är en absurd talepunkt, inte för att den är felaktig i sak utan för att den utgår från helt skeva premisser.
Givetvis finns ingen islamofobi att tala om - vad det nu ens är. Men det vet islamisterna också. Givetvis finns det enskilda muslimer som tror på begreppet islamofobi och som tolkar händelser som islamofobi, liksom muslimer som upplever bemötande som objektivt sett kan och bör beskrivas som rasism. Men de aktörer som terrorhotar Sverige skiter med all sannolikhet högaktningsfullt i hur svenska muslimer behandlas i termer av netural rättsordning och ömsesidig respekt och frihet. Det terrorhotar ju inte Kina för att skydda uigurerna, eller Pakistan för att skydda afghanska muslimer, eller sig själva för att de systematiskt förtrycker sina egna trosfränder.
Sverige är en subkategori av WEIRD och bygger på reciprocal altruism, släktskapsneutrala sedvänjor, thymos, demokrati och kapitalism. Vår kulturella default är den gyllene regeln - att bemöta andra som vi själva vill bli bemötta.
Det islamisterna eftersträvar är inte neutral behandling, rättvisa, ömsesidig respekt, jämlika förutsättningar eller likhet inför lagen. Det islamisterna eftersträvar är dominans, sharia, och en totalitär teokrati där islam har en särställning över alla andra religioner.
Och att få göra köttsallad av sina döttrars könsorgan. Eller åtminstone ha en levande diskussion om saken.
Alla vet att Ryssland alltid krigar ihjäl minst 500 000 av sina egna innan de eventuellt ger upp, och efter 500 000 döda är det 50/50 att de vinner/förlorar. De är dock sämst på anfallskrig och bäst på försvarskrig eftersom alla utländska stridskrafter som sätter sin fot i Ryssland antingen svälter eller fryser till döds. Ryssland hade aldrig klarat sin WW2-offensiv mot Tyskland om inte USA hade stöttat massivt med logistiken, och givetvis ska vi inte ens nämna Rysk-Japanska Kriget då den vita rasen förnedrades av övermäktiga gooks. Utfallet av Tjetjenienkriget vet jag inte riktigt vad man ska kalla eftersom Kadyrov visserligen är Putin-lojalist men ändå har en semi-autonom diktatur och egen armé.
Det går inte ens att vara individualist ensam. Vem skulle du vara individualist gentemot? Att bara vara solitär är en annan sak. Men då är man en amurtiger, sexbågig kamtandhaj eller axolotl.
Den individualistiska liberalismen i Västerlandet är annorlunda än släktskapsintensiva kulturer. Men den saknar för den sakens skulle inte kulturella rötter.
Vi kan tänka oss kulturella Cripple-minds som kastar av sig sina släktskapsintensiva institutioner och blir fria individer. Det händer hela tiden och har bland annat kallats kulturimperialism. Men vi kan inte bortse från att individualism är en idé som vuxit fram i ett visst kollektiv i västvärlden.
För den kulturellt blinde västerlänningen är det lätt att se liberalismen som någonting väsensskilt från andra ideologier; just för att hon är sprungen ur samma kulturella utveckling som liberalismen själv.
Antisemitisk åskådning är extremt mycket vanligare bland muslimer än människor av andra religionstillhörigheter. Det är också vanligare bland personer från MENA (även kristna, exempelvis syrianer) jämfört med annan geografisk härkomst. 74 procent i MENA “harbor antisemitic attitudes” jämfört med 24 procent i Västeuropa; 49 procent muslimer jämfört med 24 procent kristna; och 64 procent kristna i MENA jämfört med 29 procent muslimer i Västeuropa. Kombinationen av dubbla riskfaktorer - muslim från Mellanöstern - ger ett high-score på 75 procent. (Källa.)
Förmodligen en konsekvens av att han säger det han tycker och bottnar i sitt budskap. Det är lättare med ära än med PR.