Fel sida av historien

30-talet returns

När jag skrev det här inlägget inledde jag med en liten brasklapp om att läsaren borde våga beakta en idé utan att nödvändigtvis acceptera den. Verkligheten hann dock ifatt, snabbt och vidrigt, och acceptansen borde nu rimligen bli nästa steg. Muslimerna är inte de nya judarna. De är de nya nazisterna.

Att säga att “muslimerna är de nya nazisterna” är måhända tillspetsat.¹ Att Hamas dödat tusentals civila israeler, inklusive spädbarn som man halshuggit, och att palestinier och andra muslimer världen över firat detta med stor frenesi på både gator och torg, talar dock inte direkt mot jämförelsen mellan islam och nazism. Låt oss i alla fall stå fast vi att islamisterna är de nya nazisterna.

Poängerna som framfördes i föregående inlägg var att många tror att muslimer är en utsatt minoritet och fruktar en återgång till 1930-talet. Nå, frukta en sådan återgång kan de gärna göra, men det är förmodligen islamisterna som är förövarna. Islam är likt nazismen en kolonial och våldsförhärligande ideologi som premierar slaveri och underkastelse. (“Islam” betyder som bekant bokstavligen “underkastelse.”) Att Hamas nu massmördar judar, och att världens muslimer antingen är tysta eller ger sitt uttryckliga bifall, ger den hypotetiske boomers från förra inlägget allt färre grader av frihet gällande att bortförklara den muslimska antisemitismen.

Vissa är alltid på fel sida av historien. Deutsches Abendsblatt kallades den under Andra Världskriget. Sveriges kanske mest tyskvänliga tidning på den tiden Merkel hade mustasch.

Sverige var - faktiskt! - inte särskilt nazistanstruket under det tidiga 1900-talet. Det finns givetvis en stor mängd mycket komprometterande beröringspunkter, inte minst i att svensk ideologiproduktion och pseudovetenskap lade grunden till mycket av de tyska nazisternas världsbild. Svenske Retzius (d.ä.) inledde sin skallmätande bana i mitten på 1800-talet och sonen Retzius (d.y.) publicerade sin rasism under sent 1800-tal. Institutet för rasbiologi inrättas 1921, av Herman Lundborg som blev professor i rasbiologi 1915. Lundborg (i många delar faktiskt vederhäftiga) studier kring ärftliga sjukdomar på Listerlandet inspirerade Eugen Fischers Rehoboth-baster-studie omkring 1906.² Fischers forskning användes för att berättiga folkmordet på Herero-folket, och dessa händelser blev testbädden för de metoder som nazisterna kom att tillämpa i industriell skala under Förintelsen. Det finns en ganska rak ideologisk linje från svensk forskning till Auschwitz ugnar.

Men, extremt få svenskar röstade på nazistiska partier. Även tyskvänliga och antisemitiska svenska officerare och ståndspersoner tyckte att nazismen var en skränig och vulgär massrörelse som inte lirade med bilden av bildningsnationen Tyskland. Tyskvänligheten var dessutom på fallrepet sedan WW1, i vilkets kölvatten allt fler valde att lära sig engelska och blicka västerut för kulturella intryck och tankeföda. Anpassningspolitiken betraktades av de allra flesta som en nödvändigt ont, och ser inte ens särskilt exceptionellt svinig ut om man jämför med hur danskarna la sig platt, hur Chamberlain gav upp Tjeckien eller hur finländarna glatt (?) samarbetade med Tyskarna för att vinna fördelar i den blodiga och desperata kampen mot Stalins orcher.³

Svenska nazister var ett randfenomen (som av taktiska orsaker tog avstånd från Nazityskland) och de flesta svenskar fruktade och hatade Hitler. Många imponerades visserligen av den tyska militära förmågan till den gräns att det liknade fandom, och de tyska övergreppen i Östeuropa synes ha negligerats samtidigt som svensk järnmalm byttes mot ariseringspolitikens plunder. Däremot var tyskarnas propagandaorgan grymt besvikna på den svenska opinionens ständigt kalla axel och någon meningsfull uppslutning under hakkorset var det aldrig tal om - istället hånade man Zara Leaner och trallade i takt med Karl Gerhards trojanska häst.

Sveriges byk är icke ren, men av etablerade opinionsbildare och medier var det endast Deutsches Abendsblatt som helt gick tyska ärenden vilket rönte den dess öknamn.

Ty den kallades så på den tiden. Tidningen som du idag känner som Aftonbladet.

Aftonbladet köptes sedermera upp av fackföreningsrörelsen och gjorde i någon mån upp med sitt smutsiga arv. Den i akt om än ej i mening⁴ nazistiska aftonblaskan blev antinazistisk. Idag finns det förmodligen ingen annan större svensk nyhetspublikation som så frenetiskt varnar för nazismen och 1930-talets repris. Man anar skuldkänslorna.

Likt förra inläggets overfittade boomer-humanism stirrar sig Aftonbladet idag rätt blinda på just 1930-talet. SD med sina nazistiska rötter är det stora hotet. Historien kan förväntas upprepa sig bokstavstroget.

I ett har Aftonbladet faktiskt rätt. 30-talet är på väg tillbaka - det är bara sju år dit. Man skulle emellertid kunna vidga perspektivet en smula och kika på vilka det är som mördar judar anno 2023. Spoiler: Det är inte i första hand Jomshof och Jimmie.

För Aftonbladet är muslimerna den utsatta minoriteten som ska värnas; dagens judar. Det är en stor minoritet förstås, globalt sett bra långt över miljarden. Ändå känner Aftonbladet behovet att värna denna utsatta lilla grupp innan Tidöpolitiken leder till sitt logiska slut i någon slags muslim-dödsläger. (Never mind att Kina redan har någon slags muslim-dödsläger, för uigurer, och att den muslimska världen skiter blankt i det. Samtidigt som man ballar ur över ett par brända koraner.)

Se här exempelvis, i samband med Paludans koranbränningar och korankravallerna. Aftonbladets Anders Lindberg får det till att det är Paludan som är problemet när över 100 poliser skadas - trots att detta borde påvisa vilken diskursens ekosystemtjänst den fete dansken erbjuder när han exponerar den militanta dogmatism som ryms i den muslimska populationen. Lindberg skriver att “[d]emonstrationsfriheten […] inte [är] överordnad alla andra människors fri och rättigheter eller behovet av att upprätthålla allmän ordning.” Yttrande- och demonstrationsfriheten ska alltså stryka på foten inför sårade religiösa känslor. Och vems är felet när muslimer försöker mörda poliser? “Drivkraften bakom polariseringen är SD, självklart. Men idag även Moderaterna.”

Aftonbladet stirrar sig alltså blinda på SD. Hade man lyft blicken hade man sett att det finns en ideologi som är antisemitisk, våldsbejakande och kolonial, precis som nazismen.

Aftonbladet tog Hitlers och nazisternas parti när det begav sig. Idag ställer man sig återigen på dens sida som drivs av en antisemitisk ideologi. I förlängningen återigen på dens sida som mördar judiska barn. Alltid på fel sida av historien.

30-talet is coming. Bara sju år kvar.

“Tvinga fienden till eftergift efter eftergift tills de inte har något kvar att slåss för.”

Det är en billig taktik, att dra random citat ur Mein Kampf och sen påvisa hur det passar in i något annat sammanhang. Hitlers strategi är dock förvillade lik islamisternas. Massmörda karikatyrtecknare och dödshota författare och konstnärer tills ingen vågar eller orkar befatta sig med legitim islamkritik. Kräv särbehandling. Förbjud koranbränning och Muhammedkarikatyrer.

Aftonblandets nazistskräck är missriktad även därför att den inte tar hänsyn till naziststyrets aktiva ingredienser. Det handlade aldrig om en parlamentarisk koalition av socialliberala och liberalkonservativa partier som i god ordning slöt avtal för att regera landet inom de konstitutionella ramarna. Det var inte byråkratin och tjänstemannaväldet som beväpnade Hitler.

SA och SS vara direkt underställda Führern; paramilitära autonoma institutioner som agera självständigt från den tyska staten och som även infiltrerade densamma. SA spred skräck på gatorna, SS bedrev massutrotningsläger inom de ockuperade territorierna.

Beakta att grannen och domaren Fromm i Ensam i Berlin inte är god. Han är rättfärdig. Han älskar inte människan - han älskar rättvisan, och han räddar liv i makt av sin befattning. På samma sätt räddade statens institutioner liv även i Nazityskland och de ockuperade områdena. Det är den sönderslagna staten som är farlig. (Jämför Danmark och Estland i termer av förintelsens utfall - de flesta danska judar överlevde medan samtliga estniska dödades. I Danmark bevarades staten intakt medan den estniska krossades först av Sovjet och sedan igen av tyskarna.)

Islamisterna har mycket av det som nazisterna hade. De har paramilitära styrkor, terroristceller, despotiska ledare och massiv indoktrinering. Begreppet politisk religion är lika tillämpligt på islam som på nazism. Islam är militaristiskt med begrepp som intifada och jihad. Organisationer som Hamas och Hizbollah har militära grenar långt mer kapabla än någonsin SA. Framförallt separerar islam inte religion och stat. Det finns ingen realistisk sekulär tolkning av islam, och därför kan vi inte heller förvänta oss några skyddande institutioner. Ingen muslimsk domare Fromm.

Samma utomparlamentariska våldskapacitet som nazisterna boastade byggs upp i Sverige. Moskéerna har hangarounds som tar till gatan när en koran bränns eller en konstnär avbildar profeten. Avdankade IS-krigare dräller runt i orten utan åtskillnad från de gängse gängkriminella. Imamer, som nämnde Hashem Ali Khan, kan också vara klanledare och maffiabossar. Det samlade våldskapitalet övergår ordningsmaktens förmåga att hantera.

“Tvinga fienden till eftergift efter eftergift tills de inte har något kvar att slåss för.”

Det kallas sluttande plan. Vi ger upp bit efter bit tills kakan är slut.

Sluttande plan: Jag borde gå och lägga mig nu. Men jag kan lika gärna skriva i fem minuter till. Om fem minuter kan jag resonera likadant; fem minuter till gör ingen skada. Tillslut är det morgon och jag har inte sovit en blund.

Botemedlet? Det kallas Schelling fence (Schelling-staket) efter spelteoretikern Thomas C. Schelling.⁵ För att besegra det sluttande planet behöver jag en godtycklig demarkation som jag privilegierar endast på meriten att den koordinerar mitt nutida och framtida jags behov i en agerbar kompromiss. Så: Jag måste gå och lägga mig om 10 minuter, oavsett vad och utan undantag. Om jag river mitt Schelling fence kommer jag halka vidare genom en sömnlös natt.

Ett Schelling fence kan vara att vägra hädelselagar. Det kan vara att vägra finansiera islamisering. Det kan vara att vägra acceptera att svenska muslimer fröjdas över nyheten att Hamas har bettet sig som goda nazister och halshuggit ett mycket stort antal judiska barn.

Det kanske till och med kan vara att sluta⁶ läsa fucking Aftonbladet.

1. Man ska kritisera religionen, inte de troende, enligt vad som är god sed. Jag antar att en analogi är att man ska kritisera sjukdomen och inte de sjuka. I vissa fall kanske vi dock kan använda oss av moralism för att motverka ohälsa (fat-shaming?) och i andra fall vill vi väldigt gärna undvika att komma nära smittsamma personer (pestbjällror?).

För att lämna analogin och återvända till det föreliggande fallet; att någon är muslim säger oss att denne i någon grad accepterar de idéer som konstituerar islam. Det är en “cheap to detect feature” som låter oss prediktera intressanta egenskaper och beteenden. Empiriskt vet vi också att muslimer (vilket låter sig förutsägas utifrån deras dogmer) oftare än andra är patriarkala, homofoba och antisemitiska. (Framförallt gäller detta relativt WEIRDa populationer, det vill säga Western, Educated, Industrialized, Rich - se Joseph Henrichs The Weirdest People in the World.)

Däremot är vi väldigt noga med att berätta att vi är god vän med många trevliga kulturella muslimer som både äter fläsk och dricker öl, och att vi dagligen interagerar med snäppet mer rättrogna muslimer som är väldigt förnuftiga och trevliga. Men dock: Det är lite sjukt att hålla rågången “islam/muslim” in absurdum. Idéer är föga utan bärare, och det är genom människors beteenden som idéerna påverkar världen.

2. Det står 1908 i mitt ex av Kejsarens Förintelse men Wikipedia säger 1906. Kanske studien publicerades 1908 men fältstudierna i Namibia skedde 1906.

3. Se exempelvis Henrik Berggrens böcker om Landet utanför.

4. Inte ens Aftonbladet vågade vara öppet nazistisk då detta hade skavt för hårt mot befolkningens preferenser. Däremot strök den Hitler svårt medhårs samt begick systematiskt en slags “naturligt felslut” av varianten “Tyskland verkar vissa så vi får väl ge oss.”

5. Läs den underbara Strategy of Conflict!

6. Om du mot all förmodan läser sån skit!