Den slutgiltiga utlösningen
Sultan Moulay Ismail ibn Sharif var far till mer än 1000 barn
Den svenska folkstammen borde rödlistas. SCB, maj 2023:
“Barnafödandet i Sverige fortsätter att minska [...] Antalet födda barn i januari–mars i år är det lägsta under ett första kvartal på 20 år – och den summerade fruktsamheten den lägsta på över 50 år.”
Varför renderar inte svenskt penetrationssex befruktning längre? Är det raggarkulturens nedgång och fall? Nej, för idag har vi EPA-dunk. Är det skräcken för det främmande? Nej, för PornHub bågnar av rasistiska porrkategorier. Är det Tinder som har invaderats av steriliserade tramspersoner? Nej, för den typen av problem uppstod aldrig på Lunarstorm och som alla vet är det tänkt att historien ska upprepa sig.
Så vad är det egentligen frågan om?
I dagens Antropofagi-post kommer sex dominera på bekostnad av samlevnad. Framförallt kommer ett försök till svar ges på frågan:
Varför kanaliserar förlossningskanalerna inte några barn längre?
Kanske har det att göra med haremskulturens otillräckliga utbredning i Sverige. Kanske är det några heta silverbacks, som mystiskt överlevde #metoo-massakrerna, som bär skulden. Kanske är det en kulturkrigets atombomb av feminism och mans-diskriminering som ruvar avfolkningens tomma ägg. Och kanske är islamisering lösningen.
Kanske kan jag förklara det här och samtidigt använda rekordmånga bilder på lättklädda kvinnor.
Felaktiga förklaringar och etablissemangets blind-spot
Sociologiprofessor Gunnar Andersson - som av en slump framburen av etablissemangsorganet SVT Nyheter - skyller lågt barnafödande på “bristen på framtidstro.” Unga vuxna verkar förfärade av krig, kriminalitet och klimatkatastrof och avstår därför förmering.
Anderssons förklaringsmodell bär osannolikhetens prägel på flera sätt. Dels är det faktiskt inte så illa ställt vilket vi givet Flynn-effekten måste förmoda att ungdomarna förstår. Dels är en vikande födslotal alla problems moder, och vi måste likaledes förmoda att dagens nationalistiskt sinnade ungdom vet att göra sin demografiska plikt.1 Ryssland och Kina kollapsar på grund av befolkningsminskning, vilket betyder att Västerlandet håller på att segra - inte fasen ska väl Sverige kasta in (den lätt nedspermade) handduken på upploppet.
Allt detta åsido: Totalkonsumtionen av alkohol. Den minskar. Framförallt minskar konsumtionen bland ungdomar och framförallt minskar det som på fack-språk kallas binge drinking; berusningsdrickande. Om nu unga är så oroade över framtiden - varför super de inte bort sina sorger?2
Av allt att döma minskar supandet, trots ökad tillgänglighet, för att (alkohol-)kulturen förändras. Kulturen förändras möjligen delvis på grund av en ökad tillgänglighet, som skapar en större rutin och sofistikation i befolkningen. Framförallt handlar det dock om att ungdomar idag föredrar gaming, internerporr, weed och tramadol, samt att en ökande andel muslimska peers i ungdomsgruppen leder till en normförskjutning i synen på berusning. Islamiseringen är långt ifrån fullgången men på god väg.
De som däremot dricker mer idag än förr är äldre kvinnor. Ska då deras oro för framtiden ha ökat? Det må jag tro - de ska ju dö snart - men den typen av oro (dödsångest) brukar inte på befolkningsnivå leda till ökat berusningsdrickande. Och faktiskt borde äldre kvinnor inte alls oroa sig för framtiden just eftersom de ska dö snart - de slipper därmed framtiden helt och hållet! Dessutom knullar äldre jättemycket, vilket kanske i och för sig mest adderar till modellen eftersom äldre kvinnor är infertila och även berusningsrelaterat sex (om det är sådant vi har att göra med) kan avnjutas medelst preventivmedel.
Nu kanske den listige påpekar: Kan inte gaming, internetporr och tramadol leda till minskat liggande? Om unga lever sensoriskt depriverade i en luktlös molybden-dôm kanske de glömmer att det finns riktigt människokött utanför TikTok?
Knappast. Våldtäktsstatistiken talar sitt tydliga språk. Sexualbrottens ökning i Sverige under senare år visar att det utanför-TikToksliga människoköttet är mycket väl ihågkommet. BRÅ, självrapporterad utsatthet för sexualbrott:
Som evolutionspsykologin förutsäger är det framförallt unga tjejer som blir utsatta för sexualbrott - se nedan BRÅ om självrapporterad utsatthet för sexualbrott 2022. Det är i sig inget förvånande. Den klassiska ev.-psych.-förklaringen kan emellertid kompletteras med en annan förklaring av de utsattas åldersfördelning, nämligen att pojkar/unga män förmodligen är mest benägna att vara förövare, och förmodligen främst utsätter sina jämnåriga.3
Så köttet minns man. Det är inte problemet. På dagens post-pessar-och-p-piller-planet är korrelationen mellan sex och befruktning ändå som bäst medelstark. Man dricker mindre, vilket tyder på att man inte är så deppig som Gunnar Andersson vill göra gällande. Dessutom har jag fått sätta bilder i ditt huvud av gamla tanter som knullar och super. Varsågod för det.
Även Gunnar Andersson tillstår att den proximata orsaken till den minskade nativiteten är att “förstföderskor blir allt äldre och därför inte får lika många barn under sin livstid som tidigare.” Det är alltså inte så att man på individnivå avstår från att skaffa barn; man börjar bara senare vilket totalt sett leder till färre kids.4
Vad som däremot skett i Sverige under de senaste 50 åren - samtidigt som den summerade fruktsamheten sjunkit - är att monogaminormen ifrågasatts från flera fronter. Och eftersom detta faktum för oss in på meta-normkritik (normkritik av normkritiknormer), diskriminering av män och incels, samt kvinnors reproduktiva makt, för det oss också samtidigt rakt in i etablissemangets blind-spot. Välkommen. Ställ skorna i åsiktskorridoren och stig ut i kylan.
En mer faktabaserad teori som dessutom är kittlande
"Att barnlösheten är högre bland män än bland kvinnor är välbekant, men inte lika känt är att barnlösheten bland män har ökat på senare år medan den har minskat något bland kvinnor. Samtidigt pekar tidigare studier på att de flesta individer önskar få barn någon gång i livet. Barnlösheten är således till övervägande del ofrivillig."5
Forskningen talar sitt entydiga språk: Den ofrivilliga barnlösheten ökar bland män. Det intressanta mått som kallas female-to-male breeding-ratio (F2MBR) visar hur många män som får möjlighet att reproducera sig jämfört med hur många kvinnor som får det. Spoiler alert: De flesta kvinnor får reproducera sig men ofta är det många män som inte får. “Naturlig”6 F2MBR är svår att specificera men historiskt sett är den totala mänskliga ration förmodligen ungefär 2:1. Det skulle i så fall innebära att dubbelt så många kvinnor som män har lämnat genetisk avkomma.
Moulay Ismail ibn Sharif, sultan av Marocco och enligt myten - och Guiness rekordbok - far till drygt 1000 barn, spelade högt och vann en evolutionär jackpot. Han hade visserligen bara fyra fruar men därutöver också ett harem bestående av 500 konkubiner (vid varje givet tidpunkt - de byttes såklart ut mot yngre förmågor allt vartefter). Mänsklighetens historia bjuder på många snarlika exempel där mäktiga män har monopoliserat den reproduktiva resursen medan antalet barnlösa män har mångdubblats.
Samlar-jägar-baseline med avseende på äktenskapsmönster kan sägas vara seriell monogami, det vill säga att tvåsamhetsnormen råder lokalt i tiden men att man dock byter partner upprepade gånger under en livstid. Det finns gott om intressanta undantag men om inte maktförhållandena av olika skäl är extremt ojämlika brukar de reproduktiva gracerna falla någorlunda jämnt. Megaharem uppstår i floddalar och jordbrukssamhällen men oftast inte i samlar-jägar-kulturer.
En helt unik epok i mänsklighetens reproduktiva historia är det Kristna Västerlandets. Särskilt protestantismen har upprätthållit en extremt rabiat monogami-norm som ger ett ännu jämnare reproduktivt utfall än seriell monogami - och haremsmodellen ska vi inte ens jämföra med. Att som kvinna avsäga sig sitt partnerval i samband med sin första (och således enda) reproduktiva relation är evolutionärt häpnadsväckande - partnervalet är det sexuellt selekterande könets hela maktfaktor. Att som könscellsvattenspridare (aka. man) begränsa sin reproduktion till en enda äggcellsproducent är likaledes häpnadsväckande evolutionärt korkat och ett väldigt starkt exempel på hur styrda vi är av normer och kultur.
Det må vara individuellt dåligt att avsäga sig reproduktionsmöjligheter. För kvinnan är det en inskränkning av partnerval och för mannen en volymbegränsning sett till välriktade ejakulationer. På samhällsnivå har det däremot sina fördelar med monogami.
Västerländska män som stadgar sig uppvisar sjunkande testosteronnivåer vilket inte gäller för män i polygama samhällen. Monogama samhällen har därför med fridfulla hanar än polygama vilket leder till lite färre vansinnesdåd, kravaller och allmänna våldsyttringar.
Monogama samhällen har också oftast en låg andel överflödiga män. Länder som Kina, Indien och Ryssland visar att man kan få en skev könsbalans även i huvudsakligen monogama kulturer, men det kräver en hel del son-bias, infanticid, enbarnspolitik, brudgåveproblematik och selektiv abort. Eller i fallet Ryssland, som dock har för få män, en hel del supande, krig, våld, vidrig värnplikt och självmord. De flesta monogami-strävande länder lyckas annars slippa det som i Kina kallas “bara/nakna kvistar” och som på modern svengelska kallas incels. Överflöds-hanar tenderar att bete sig illa, vara mer kriminella och ha sämre hälsa.7
Incels, ja. Nu ökar andelen barnlösa män, snabbare än andelen barnlösa kvinnor. Den invandringsrelaterade ökningen av män i Sverige räcker inte till att förklara skillnaden - istället är det en skev F2MBR som vi ser manifestera sig, där färre män står för sperman till de befruktade kvinnorna. (Dessutom finns det en andel icke-stadgade kvinnor som reproducerar sig medelst IVF,8 vilket - om av betydelse - ytterligare förskevar F2MBR i och med färre män blir fäder jämfört med antalet kvinnor som blir mödrar.)
Vilka de ofrivilligt barnlösa männen är? De har lägre intjänandeförmåga, och lägre utbildning, men de selekteras bort av kvinnorna redan innan de nått arbetsför ålder vilket tyder på att brister i charm, intelligens och humor är utslagsgivande. De dör förmodligen oftare i överdoser. De är kort sagt jävligt beta.
Åter till sultan Moulay Ismail ibn Sharif och monogama samhällens dygder. Sultanens harem var onödigt stort - bara 65-110 kvinnor behövs för att optimera det reproduktiva utfallet för en man, men sultanen hade som sagt 500+ kvinnor att tillgå vid varje given tidpunkt. För individen kan det ändå vara en evolutionärt rimlig strategi att ta bort kvinnor från populationen för att hindra andra män att reproducera sig och således vinna egen fitness. Monopoliseringen av kvinnor minskade dock den totala fertiliteten dramatiskt. Forskning på det (min fetstil):
"If anything, Moulay Ismael’s extreme polygyny put a huge dent in the overall fertility of his capital city. The average fertility rate for the women in his harem was much lower than it would have been had they been in much-less-polygynous mating relationships. Even more dramatically, in order to maintain a rolling harem of 500 women under 30 — when they were forced to ‘retire’ — some estimates suggest that he would have had to have amassed over four thousand wives and concubines over his lifetime. Given that it was a capital offense to have sex even with a former member of his harem, this puts his alleged fertility in a whole new light. Against this number — four thousand women — 1171 children is actually a staggeringly low rate of fertility, a measure of how inefficient a single man is at making use of the fecundity of a large number of women."
Monogami är kanske korkat för individen, men vi åkallar group selection och påstår att det är bra för samhället. Bortsett från könsbalans och testosteronnivåer så ger en jämlik reproduktion faktiskt fler barn totalt sett. Win för protestantismen tillslut ändå, hur osexig den nu än kan verka sett till sin ringa ceremoniell utsmyckning.
The uncanny vally of 2:1
Sverige har en allt skevare F2MBR vilket innebär att reproduktionen sprids mer ojämnt bland männen. Färre män blir pappor. Kanske blir de pappor till fler men inte till så många fler att det kompenserar för incel-snubbarnas uteblivna faderskap.
Monogaminormen är fortfarande stark men inte old-school-stark. Snarare ser vi en återgång till seriell monogami där vissa attraktiva män med god intjänandeförmåga byter familj en gång under sin livstid. Detta passar väl med empirin som visar att kvinnor skjuter upp sitt barnafödande. Det är inte alls så att de är oroliga för krig och climate change - de bara väntar på att deras attraktiva äldre dröm-silver-back-alfahanne ska bli ledig. När hans första kull inte längre behöver skjuts till fotbollsträningen skiljer han sig och går vidare till den yngre förmågan.
Men inte till den opassande mycket yngre förmågan - han är nöjd med att byta ut sin femtiofemåriga hustru mot en i sammanhanget fräsch 35-åring. Denna 35-åring börjar producera barn vid 38 (man vill hinna leva lite först ju!) och kommer därmed inte hinna spotta ur sig mer än två ungar, kanske bara en enda. Vissa stackars väntande kvinnfolk kommer inte ens få en knodd - de väntade för länge och ack fertiliteten hann dyka.
Den ny-gamla varianten av monogami-normen - den seriella monogamin - och vidhängande skevhet i F2MBR förklarar den totala nativitetsnedgången. Färre män får barn och därför är det samhälleliga barnalstrandet inte längre optimerat som i en protestantisk monogami-kultur.
Om varje man som får bilda familj bildar familj två gånger, och vi har en jämn könsbalans i populationen, och varje kvinna bara bildar familj en gång - då rör vi oss mot den historiska genomsnitts-F2MB-ration 2:1. Hälften av männen får inte alls bilda familj.
Muslimsk polygami är bättre
Men vänta nu - “bara 65-110 kvinnor behövs för att optimera det reproduktiva utfallet för en man,” påstod jag ovan. Och knappast är det väl så att dagens polygama samhällen har lägre nativitet än dagens monogama?
Nativitet som demografiskt tal beskriver antal levande födslar i ett område per år per 1000 personer i en befolkning. Nativitet beror förutom antal barn per kvinna även på befolkningens åldersfördelning. Vi ser på kartan ovan att exempelvis Somalia har 39 födslar per 1000 innevånare jämfört med Sveriges 12. Det är självklart inte bara polygamin som gör att Somalia dominerar Sverige på födslofronten, men tydligen motverkar inte polygami födslotalsoptimering heller.
Idag har normkritik, genusvetenskap och allmän moralisk uppluckring gjort old-school-monogami till just old-school - förlegat.9 Däremot har vi inte tagit klivet till fullödig polygami. Kvinnan som idag vill ha en äldre silverback-alfa behöver vänta tills denne överger sin första familj och träder in i sin andra familjebildning. Vissa väntar förgäves och tvingas ta till IVF eller helt avstå reproduktion.
Den svenska seriella monogamin, som rör sig mot 2:1-ration, är den sämsta möjliga för landets totala reproduktiva utfall och demografiska utveckling. Fertila, unga kvinnor går och väntar på bättre tider istället för att smida medans järnet är varmt. Men varför väntar de?
Att inte lyckas reproducera sig, trots att man vill, samvarierar för män med låg utbildning och låg inkomst. Ett lågt värde på äktenskapsmarknaden helt enkelt. Kvinnor kan inte ligga neråt i status och kvinnors status har ökat. Skolan är inte anpassad till manstypiska hjärnor. Impulskontroll och koncentrationsförmåga samt sociala förmågor är viktigare än någonsin för att ta sig igenom utbildningssystemet. Dessutom har vi ett mansöverskott som består av invandrare som typiskt sett har lägre status och intjänandeförmåga är svenska män. Totalt sett ser vi en social utslagning av en stor del av pojkpopulationen, som förstärks av att dessa går ner sig i missbruk, gaming och i viss mån gängkriminalitet. Idag ser samhället ut ungefär såhär:
Toppen: Ett litet skikt rika, framgångsrika män
Mitten: En stor grupp högpresterande kvinnor
Botten: En stor grupp lågpresterande, lågutbildade män
Vilket innebär att given kvinna har en lägre sannolikhet att träffa en fuckable kille än i en mer jämlik distribution som ser ut så här:
Toppen: 50/50 framgångsrika kvinnor och män
Botten: 50/50 misslyckade kvinnor och män
Eller för den delen än i en mer traditionell, patriarkal distribution som ser ut så här:
Toppen: Mäktiga, rika män
Botten: Förtryckta kvinnor
Sultan Moulay Ismail ibn Sharif hann knappast betäcka sina honor lika ofta som hade varit fallet om varje kvinna i hans harem istället haft vars en kille. Antalet potentiella ejakulationer per dygn är begränsade för varje man även om han har optimala förutsättningar i termer av tillgång till kvinnor att ejakulera i. I den mer jämlika polygama kulturen Somalia tillåts dock bara fyra fruar per man, vilket är profeten Muhammeds påbud. Då hinner mannen utan problem avla maximalt antal barn med alla sina kvinnor.
Den svenska seriella monogamin är en halvmesyr. Visst får de attraktiva männen möjlighet att bilda familj två gånger, men eftersom vi pratar seriell monogami måste många kvinnor förslösa sin ungdom i väntan på kärleken. Bättre hade varit om de attraktiva männen direkt tog två unga kvinnor som hustrur samtidigt, redan från början. Eller möjligen att de tog en ung sexton till tjugofyraåring även som andra hustru, istället för att kokettera med en trettiofemåring när de själva är femtio.
I Sverige håller vi fast vid jämställdhet och kvinnans lika värde. I polygama kulturer betraktas kvinnan däremot mindre värd än mannen. Att kombinera jämställdhet med en marknadsmässig dejting-modell leder av allt att döma till 2:1-ration. Det monogamin gjorde var analogt med Evsay Domars teori om träldomens uppkomst - männen hindrades röra sig vidare mot nya jaktmarker och knöts med normer vid sin enda kvinna. Islam sätter en annan begränsning - fyra fruar - som dock är bättre för det totala demografiska utfallet.
Vi måste antingen knyta fast männen i monogaminormen igen. Eller så måste vi go full polygami och islamisera klart samhället så att alla framgångsrika män får fyra unga, fertila fruar.
See what I did there? Fick Dig att läsa hela texten till slutet, utan utlovade “rekordmånga bilder på lättklädda kvinnor.” Gå ut och ha lite oskyddat sex istället vettja!
Svårt att få upp den? Tänkt på Kungen och Silvia gettin’ it awn!
Detta inlägg från gamla Antropofagi går igenom det minskande supandet - och faktiskt häpnadsväckande nog också islamiseringen av Sverige!
Varför är unga män och pojkar mer utsatta än äldre män? Det är knappast på grund av att de är mer fertila, har bättre hip-to-waist-ratio och har mer markerade limbalringar. Ungdom kan vara snyggare även på personer som inte kan bli gravida, och ungdom kan korrelera med risktagande och olika typer av utsatthet. Men åldersfördelningen bland utsatta pojkar/män kan inte oavkortat förklaras med ev.-psych.-förklaringen att “unga är mer fertila och vi har selekterats för att vilja ligga med mer fertila personer.” Då är faktiskt “unga är oftare förövare och unga träffar oftare jämnåriga, särskilt i krog- och festmiljö” en mer parsemonisk förklaring. In my humble opinion. Särskilt när vi vet att sexualbrottslingens offer oftast är någon denne känner. Jag hittar inte info om förövarnas ålder men att yngre är överrepresenterade känns som en väldigt god gissning givet att yngre män allmänt är mer brottsbenägna, risktagande och - to be frank - kåta.
Eller möjligen i vissa fall till tätare kullar - det återstår att se hur många få-barnsföräldrar som kommer att “hinna i fatt” sin nativitet. En mystifikation med demografi och födslotal är ju att man lokalt i tiden beräknar antalet födda barn per kvinna. Detta måste så klart bygga på olika statistiska modeller, eftersom den enskildes totala antal barn kan utvärderas tidigast när denne dör eller möjligen hamnar i klimakteriet. Vi kan tänka oss att en stor grupp kvinnor av någon anledning väljer att skjuta upp sitt barnafödande men på sista raden föder så många barn som de hade gjort även om de började tidigare, om de föder barn tätare under en kortare period jämfört med om de hade börjat tidigare och sen fött lika många barn mindre frekvent.
Boschini, A. & Sundström, M. (2018). Det ojämlika faderskapet. Ekonomisk Debatt, 46(4), 33-42.
Eftersom människan är ett kulturellt djur finns inget “naturligt” - vi måste reproducera en kulturell överbyggnad för att kunna existera. Det är därför det är ointressant att jämföra den kognitiva kapaciteten hos en stycken schimpans med den kognitiva kapaciteten hos en stycken människa. Människan kan inte leva utan kulturell inlärning och kan inte mätas utanför någon form av mänsklig grupp eller samhälle. Se mer här.
Det finns otriviala komplikationer. Notera att mansunderskottets Ryssland är världsberömt för män med trist beteende. Den bästa förklaring jag hört är att män med ymniga reproduktiva val kan unna sig att vara promiskuösa och skita i att just stadga sig, eftersom efterfrågan på män är större än tillgången. Därför uppstår problemet “ostadgade män” även i Ryssland, med superi och våld som följd - vilket i sin tur leder till ännu större mansunderskott.
En slapp spaning är att mansöverskottspopulationer i motsvarande utsträckning borde vara självreglerande, om nu icke-stadgade män har sämre hälsa, ökad risk för suicid etcetera. Således borde antingen Kina/Indien eller Ryssland inte finnas. Så verkligheten verkar som vanligt vara mer komplicerad än modellen. Ack och ve.
Jag uppfattar det som att ca 2000 ensamstående kvinnor startar IVF-behandling per år i Sverige men jag vet inte hur många av dessa som blir till faktiska barn. Om vi antar att samtliga 2000 blir det uppgår de till ca två procent av det totala barnafödandet enligt mina egna beräkningar (som kan vara galet fel).
Förmodligen är det här bara ex post-rationaliseringar av en utveckling som bestäms av underliggande materiella faktorer.