Halvfullt

Akut nödpostning för misantroper

Oct 18, 2023

Sedan Pinker skrev Enlightenment Now har det hänt en del. Den geopolitiska situationen har ballat ur med Ryssland som primär skurk, och Huntingtons clash of civilizations-tes har fått både kinesiskt och islamistiskt vatten på sin kvarn i icke obetydliga kvantiteter. Dessutom har halva världen skrämts lealösa av växthuseffekten samtidigt som EU skakats av Brexit, och trygga Sverige har så vitt det verkar blivit Swexico.

Är allt då åt helvete?

Vi kan visserligen yppa veklagan över att HVB-rekryterade 16-åringar stormar radhus och avrättar folk med fel efternamn.1 Vi kan undra varför halva vänstern relativiserar massmord på judiska barn och varför den muslimska världen till synes enhälligt vill gå i (extra mycket?) krig mot Israel på grund av att palestiniernas egna raketer landar på sjukhus i Gaza. Vi kan störa oss på att neomalthusianska ekofascister vill montera ner industrialismen och förstöra klimatet istället för att nyttja teknologi för att faktiskt lösa både utsläppsproblem och energiförsörjning.

Men åt helvete? Det är starka ord, på min ära.

I. Växthuseffekten

Låt oss börja med växthuseffekten. Det ser faktiskt inte alls så illa ut som Du vill göra gällande, kära misantrop. De riktigt illavarslande tecknen är sannolikt övertolkade och de riktiga effekterna av man made uppvärmning kommer drabba först om 100+ år. Tills dess har vi hunnit bygga bisarrt mycket kärnkraft som möjliggör avsaltning av havet och bevattning av öknar, vilket tar upp enormt mycket växthusgaser, och vi har dessutom utvecklat CCS till den grad att utsläppsneutral härligt gen-iv-kärnkraft räcker gott till att reducera processindustrins utsläpp till nettominus - och bränslet är gamla rostande ryska stridsspetsar från det besegrade Ryssland! (Vi kommer till det.)

Därutöver har fusionsforskningen fått ett remarkabelt uppsving - men framförallt kan det få ett riktigt jävla mega-uppsving om vi bara satsar pengar på det! Allt tyder på att fusion är några futtiga forskningsanslag bort, antingen med Frankrike, USA eller Korea2 som primära pionjärer.

Problemen med växthuseffekten är inte ens uppvärmningen. Det blir bara mer växtlighet vilket gynnar jordbrukets avkastning och dessutom självreglerar när vi lyckas massbevattna nämnda öknar. Problemet är haven.

pH-värdet i haven har tydligen fallit 0,1 skalsteg, vilket är mer än det låter på grund av logaritmisk skala. Organismerna i havet kan inte tillgodogöra sig koldioxiden som blandas ner och blir till vätejoner etcetera. Detta beror (om jag förstått saken rätt) på att stora delar av världshaven är "havsöken," det vill säga livlösa. Mineraler och näringsämnen tenderar att falla till botten och trycks upp mot ytan främst vid kusten där det bildas uppåtgående strömmar, men mestadels är världshaven rätt tomma uppe vid ytan.

Men! I ett pilotprojekt i Kanada har man (= en galen professor och ett gäng urinvånare oroade för sitt traditionella laxfiske) testat att dumpa spårämnen i havet synkront med laxens yngelperiod, vilket renderat planktontillväxt och en mångfaldigad laxpopulation (ynglen äter plankton, antar jag). Man kickar alltså liv i havsöknen genom att tillföra vissa ämnen som möjliggör tillväxt av diverse livsformer i botten på den marina näringskedjan. Detta gynnar nämnda laxar och många andra arter och innebär att (tillväxten av organismer i) havet absorberar koldioxiden innan försurningsproblematiken uppstår. På så sätt absorberas väldigt mycket CO2.3

Teoretiskt sett skulle man kunna göra haven och den biologiska mångfalden en stor tjänst samtidigt som man minskade andelen CO2 i atmosfären. Genom att dumpa skit i haven. Även här har FN fallerat totalt. Som trebarnsfar är jag extremt besviken på att The Human Race inte förvaltar framtiden bättre än så. Samtidigt gläds jag åt att lösningarna finns inom räckhåll - det enda som saknas är motherfucking chutzpah.

II. Sverige

Nu när du slipper böla över växthuseffekten är det dags att lyfta gängbrottsligheten i Svea. Polisen uppger att det finns ca 10 000 professionella yrkeskriminella samt ca 20 000 hangarounds som begår brott tillsammans med dessa. Den 1 oktober 2022 var antalet pågående fängelseverkställigheter knappt 6 150 enligt kriminalvården, och med tanke på att vi vill sänka fängelsestandarden till högst hälften av dagens kan vi få in lika många ytterligare individer på samma platser till en väldigt låg kostnad (om vi inte räknar mänskligt lidande, men om man inte lever upp till sina skyldigheter har man heller inga nämnvärda rättigheter.4) Eftersom El Salvador kan göra det…

…så kan vi såklart. Bara viljan finns. Och det gör den med några notabla undantag.

Problem är till för att lösas. Som David Deutsch konkluderar i The Beginning of Infinity löser vi problem vilket leder till nya problem vilket leder till nya lösningar och nya problem. Denna rationalismens goda Samsara är det bästa vi kan hoppas på och själva essensen i den evinnerliga utvecklingskod som vi människor knäckte när vi blev Crippleminded.

Allt behöver dock inte lösas. Sverige må falla i vanrykte med avseende på kriminalitet och tillväxt, men som innovationsnation står vi ännu stolta. Låt mig här tillåta mig en liten utvikning.

Den individuella människans kognitiva kapacitet är inte världar större än en schimpans eller bonobos. Däremot är en grupp människor oändligt mycket klyftigare än en grupp av vilken som helst annan människoapa (eller späckhuggare eller pilotval). Människans hack är vi gjort oss till substratet för en kulturell evolution; att vi traderar och ackumulerar och utvecklar kunskap och förståelse på ett sätt som - medelst rätt psykoteknologier - lett oss till den explosionsartade industriella tillväxten som vi alla tar för självklar i dagens överflödssamhällen. Skriftspråk, vetenskapliga principer, WEIRD psykologi,5 släktskapsneutral interaktion, reciprocal altruism; allt detta möjliggör ofantligt välstånd och evinnerlig utveckling. Innan dess den paleolitiska, den neolitiska och den axiala revolutionen. Innan dess - vem vet.

Människans fördel är alltså vårt hivemind; vår grupphjärna. Ekonomins arbetsfördelning tillåter briljanta individer att absorbera tidigare kunskap och bygga vidare på den. Icke-briljanta individer får laga mat och städa till de briljanta.

Sverige har fyllt på befolkningen med mindre briljanta individer i stora volymer. Har vårt hivemind blivit sämre?

Ja och nej. Självklart har andelen briljanta individer minskat, och den genomsnittliga intelligenskvoten likaså. Men: Det absoluta antalet brainiacs har inte ändrats. Vi har samma antal Svante Päbo (som i och för sig bor i Tyskland…) som vi hade innan, och vi har samma innovationsförmåga. Och innovationer, mina damer och herrar, är hur corny det än låter det som driver tillväxt och mänsklighetens utveckling framåt. Det spelar inte så stor roll att vi har en ökande andel gängkriminella och analfabetmammor när vi har samma antal introverta svenska ingenjörer som sitter och grunnar på nästa osthyvel.

…för så vitt inte många flyttar till Israel, Nobelpristagarnas heliga land. Faktum är att det sämsta med nuvarande händelseförlopp förmodligen är att vi driver ut judarna ur Sverige. Eftersom judarna är världens bästa och smartaste folk är detta extremt illa. Alla länder som kickat ut sina judar har gått åt helvete - lex sefarderna.6 Detta är ytterligare en av väldigt många anledningar att snabbast möjligt inleda avislamiseringen av Sverige, inklusive att avskaffa alla bidrag till ~~religiösa~~ muslimska organisation och förbjuda ~~konfessionella uttryck~~ muslimska slöjor i så många sammanhang som möjligt. Samt förbjuda kusingifte, barngifte och månggifte. Sorry alla regnbågsfamiljer men i den här trade-offen gick ni tyvärr bet. Åter till protestantisk monogami tills landet är sekulärt igen.

III. Geopolitik och Den Goda Kraften

Vi kan alltså glädjas åt svensk innovationsförmåga, gängbrottslighetens lösbarhet samt växthuseffektens chillness. Men geopolitiken då? Är inte den åt helvete i alla fall?

Allah la. Gud, nej.

Vi kan nämligen räkna kallt med Den Goda Kraften.

I Om godheten skriver Willy Kyrklund om "den goda kraften." (Jag återger av praktiska skäl stycket översatt tillbaka till svenska från en obskyr engelsk översättning.)

"[...] Man kan [...] föreställa sig att man genom en verkligt djupgående analys av ett omfattande datamaterial skulle kunna stöta på existensen av en hittills okänd kraft i universum, den goda kraften, naturligtvis en extremt svag kraft, men ändå påvisbar med raffinerade undersökningsmetoder. Närvaron av en sådan kraft skulle kunna innebära att skadorna på barn från exploderande vapen faktiskt är något lägre än vad den stokastiska modellen föreskriver, eller att fattiga människor har bättre tur med att hinna med spårvagnen, även om de inte har råd med den, eller att två personer som älskar varandra mer än allt annat löper mindre risk att få cancer.

Upptäckten av den goda kraften skulle vara en vetenskaplig sensation. Eftersom denna kraft i alla fall är så svag att den saknar all praktisk betydelse, ger den inte mycket tröst till allmänheten. Inte mycket, men ändå något. Om den fanns.

De stora doserna av godhet som religionen erbjuder utdelas postumt och ojämnt fördelade. Och den allsmäktige guden som tillåter att en person får barmhärtighet medan den andra inte får det, när han i sin allmakt kunde ha förhindrat det senare - en sådan gud kallar jag inte god."

Den goda kraften synes dock - i motsats till vad Kyrklund föreslår - faktiskt existera. Låt mig förklara hur detta visar sig i Verkligheten. Jag börjar med Kraftens djupa evolutionspsykologiska verkningar och orsaker för att sen diskutera geopolitik och slutligen Den Goda Kraftens mest generella inkarnation: Abstrakt darwinism.

Den goda kraftens psykologiska verkningar och orsaker

När du mediterar (vipassanā) och noterar dina känslor så avväpnar du de negativa känslorna men förstärker de positiva. Detta är faktiskt helt fantastiskt och besynnerligt förbisett i litteraturen. (Obs, jag har inte läst litteraturen. Men kanske är det förbisett!) Sorg, ilska, irritation med mera tenderar att upplösas och försvinna när du metakognitivt observerar dem. Du fjärmar dig då från den reaktiva förstapersonsupplevelse av respektive negativ känsla. Men, när du noterar att du är glad så gläds du av detta; när du noterar att du är lycklig fylls du med lycka.

Vi kan notera distinktionen mellan kontraherande och expanderande känslotillstånd.

Såhär: Människan har två inre apor, schimpansen och bonobon. Schimpansen är dominant, våldsam och brutal, medan bonobon är en social, sexuell hippie. Den evolutionära spelteorin förklarar för oss att de respektive människoaporna beteenden kan förklaras av strategier som utvecklats beroende på resurstillgång i miljön. (Ett annat exempel som Du, kära läsare, måste kolla upp, är den svarta sulawesimakaken som också lever prime-time bonobo-liv i en resursymnig miljö utan större konkurrens.) Eftersom människan är substratet för den kulturella evolutionen kan motsvarande evolution äga rum hos oss men på normnivå, vilket innebär att vi - på avsevärt mycket kortare tid - kan utveckla evolutionärt stabila strategier som svarar mot apornas. I litteraturen talar man om Hök- kontra Duv-strategier.

Beakta följande: Du betalar mer för en macka på flyget än vad du gör därhemma. En frukt är mer värd norr om Kongofloden än vad den är söder om den. Resursers värde är relativa.

Studier tyder på att schimpansernas klart våldsammare beteenden är adaptivt snarare än orsakat av mänsklig påverkan på deras habitat. I den mer ymniga och mindre tätbefolkade bonobo-tillvaron har ett mindre risktagande och fredligare beteende selekterats för. De gener och adaptioner som lett till våldsamt och konfliktsökande beteende har inte varit lika framgångsrika i bonobo-populationen som i schimpans-populationen. Det motsatta har gällt för schimpanserna, som lever tätare och i områden som ofta drabbas av torka. Konflikt och våld är då en mer framgångsrik strategi i konkurrensen om de knappare resurserna.

John Maynard Smith var banbrytande med avseende på att tillämpa spelteori på evolutionsbiologiska problem. Premissen för hans Hök-Duva-spel är att det råder en konkurrens- eller konfliktsituation rörande en delbar resurs. Konkurrenterna kan ha en av två strategier: Hök eller Duva. Hök-strategin innebär ett aggressivt beteende samt en eskalation till fullskalig kamp där spelarna antingen vinner eller förlorar. Duvan uppvisar likaledes ett aggressivt beteende men viker sig inför en eskalation. Om ingen eskalation är fallet vill Duva-strategin dela på den omtvistade men delbara resursen. Matrisen för spelet förevisas nedan, där V är resursens Värde och K är Kostnaden för att förlora en fullskalig kamp:

Om Hök möter Hök är utfallet i genomsnitt hälften av resursens värde V minus hälften av kostnaden. Varannan gång vinner Höken hela resursens värde V men varannan gång förlorar Höken och måste betala hela kostnaden K. Om Hök möter Duva vinner Höken emellertid varje gång; utfallet är därför i genomsnitt hela värdet av resursen. Om Duva möter Hök förlorar Duvan varje gång, men utan strid och således utan kostnad. Om Duva möter Duva delar Duvorna på resursens värde.

Beroende på andelen som tillämpar respektive strategi kommer utfallet av en given spelrunda att variera. Andelen som tillämpar respektive strategi vid en given spelrunda kommer i sin tur att bero på resultaten av föregående spelrundor, som beror på värdena av V och K. Tänker vi oss att K är ett högre värde än V, vilket är en sannolik situation, så kommer andelen av populationen som tillämpar Hök-strategin att visa sig vara V/K. Den evolutionärt stabila strategin är således en funktion av de olika strategiernas frekvens, vilket beror på V och K.

Om värdet av resurser är 20 och kostnaden för att förlora är 50 kommer andelen som tillämpar en Hök-strategi att vara 0.4 (40 procent). Var femte individ kommer att eskalera en resurskonflikt till fullskalig kamp. Om värdet istället är 5 och kostnaden 50 kommer andelen Hökar att vara tio procent. 90 procent av individerna kommer då deeskalera konflikten och dela resursen.

Att det värdet i verkliga situationer ofta kan vara betydligt mindre än kostnaden blir uppenbart om vi tänker oss att värdet är tillgång till ett visst fruktträd och att kostnaden är döden. I schimpans-bonobo-jämförelsen måste värdet av en resurs ses som relativt; i en ymnig bonobo-miljö söder om Kongofloden är fruktträden många och kostnaden att avstå från att äta av ett givet träd är mindre. I en miljö präglad av en knapphet är det relativa värdet av en matresurs större - det kanske är den enda maten som finns. Kostnaden för fullskalig kamp är stabil oavsett miljö.

Om valet oftare står mellan att svälta ihjäl eller att stanna och slåss blir det relativa värdet på en matresurs större. V/K blir då större och andelen individer som tillämpar hökstrategi likaså. Om det relativa värdet av en matresurs är mindre, som är fallet i en överflödsmiljö, är V/K ett lägre tal och andelen Hökar därmed också lägre.

Bonoboers hjärnor har selekterats för större empatisk förmåga och impulskontroll. Beroende på de relativa värdena av V och K selekterar miljön för olika adaptioner som möjliggör olika strategier. Vi människor bär med oss egenskaper och beteenden från den förfader som vi har gemensamt med schimpanser och bonoboer. Det kulturella skriptet bestämmer vilka av våra instinkter som filtreras bort respektive släpps fria av vår hjärnas filterfunktion, och de möjliga kulturella skripten selekteras evolutionärt på samma sätt som, men på en annan tidsskala än, våra gener.

Besök gamla Antropofagi!

Det är en känd idéfigur i mytologin, att ondska, bitterhet och liknande negativa känslolägen förkrymper. Fiktiva datapunkt är Lagerqvists Dvärgen och Mr. Hyde, Dr. Jekylls onda alter ego. Mr. Hyde är precis som dvärgen förkrymp, kort och missbildad. Jungiansk sett är förkrympthet förknippat den arketypiska ondskan. Det är i allmänhet Hjälten som är stolt och högrest. (Om vi bortser från onda jättar.)

Rädsla gör oss onda. Våra överlevnadsinstinkter stänger av vår impulskontroll och tränger undan rationella överväganden. I en hotfull situation agerar vi automatiskt. Känslan av skräck drar ihop oss, smalnar av vårt synfält och fyller oss med stresshormoner.

Vi tänker sämre när vi är stressade för vi är fast i det intuitiva och automatiska. Då är vi våra bias, våra stereotyper och våra mentala genvägar. Av samlar-jägare som stannat upp för att reflektera över skönheten i pufformen Bitis arietans starkt markerade ryggfjäll har nämligen ingen blivit någons förfader.

Kontraherande känslor drar ihop oss. De blir vanligare i knapphet där konfliktnivåerna är högre och Hökarna fler. Kontraherande känslolägen gör oss inåtvända och inriktade på vår ingrupp. I en kontraherat modus är det främst Hamiltons regel7 som styr vem som förtjänar din altruism – det är inte tid för några plussummevinster eller samarbeten med andra än dina närmaste. Vi drar gränsen för reciprocal altruism vid den linje där vi drar gränsen för släktskapsselektion – vår genetiskt sett innersta cirkel.

Cirkeln som metafor återkommer i Peter Singers circle of concern. Idén korresponderar med Ingleharts moderniseringsteori – vi ser en historiskt trend mot mer liberala och inkluderande värderingar samtidigt som vi upplever en mer eller mindre obruten produktivitetsökning och en transition från ett knapphetssamhälle till ett modernt överflöd.

Cirkeln expanderar för att vi har råd att låta den. Den evolutionärt stabila strategin blir oftare Duva eftersom det relativa värdet på den delbara resursen hela tiden minskar. Om V är ett stort tal är skräcken att svälta stor vilket motverkar solidaritet och skapar rädsla. Rädsla kontraherar sinnena, ger tunnelseende, krymper vår palett av valmöjligheter och möjlighet att kompromissa med andra - vi blir Hökar. Folkmord handlar om att avgränsa definitionen av mänskligheten och göra Andra av utgruppen; förvandla potentiella medmänniskor till motmonster.

Expanderande känslor är motsatsen: Glädje, empati och nyfikenhet. Bonoboerna använder sex för att slippa slåss. Med jättelik klitoris och hjärna riggad för empati och impulskontroll landar bonobomatriarken i Duva-strategin varje gång.

Expanderande känslor har också bildliga motsvarigheter till de kontraherande känslornas förkrympning: Stort hjärta, stort leende, en öppen famn. Det här är modeller för beteenden som gör oss inriktade på att dela, koordinera och samarbeta. Det är känslor som expanderar Singers cirkel.

Den bakre gördelvindlingen är en del av hjärnan som tar emot signaler från det limbiska systemet vad gäller känslor, värderingar och motivation. Den bakre gördelvindlingen är en del av det som på engelska kallas default mode network (standardnätverket); vår mentala tomgång. Den bakre gördelvindlingen aktiveras när vi är nervösa eller har ångest, när vi belöningssöker och när vi känner skam eller skuld.

Negativa känslotillstånd upplevs som just kontraherande vilket korrelerar med aktivitet i den bakre gördelvindlingen. Responsen från autopiloten är att agera på det kontextuella minnet och belöningssöka, till exempel genom att hämnas en upplevd oförrätt eller genom att känna agg och ilska mot utgruppen.

Den bakre gördelvindlingen driver självreferentiellt tänkande, om den egna personen och det egna jaget. En minskad aktivitet upplevs som expanderande. Du har förhoppningsvis själv upplevt skillnaden mellan att vara vänlig mot andra jämfört med att vara ovänlig. Du kan säkert relatera till hur jobbigt och uttröttande det kan vara att ogilla eller till och med hata andra människor, jämfört med hur befriande det kan kännas att uppskatta eller till och med älska. Du har antagligen någon gång fått känt en expanderande belöningskänsla av att ge någon en hjälpande hand, och säkert upplevt obehaget av att hamna i konflikt med andra.

Rädsla för andra gör att man skyr samarbetsmöjligheter och avgränsar ingruppen. När den bakre gördelvindlingen arbetar stärks din jagupplevelse; avgränsningen mellan dig och världen skärps. Detta till skillnad från empati; när du speglar andra människor och inlemmar deras perspektiv i din mentala modell.

Att vilja dela och hjälpa är expanderande känslor, bortom jaget. Att släppa upplevda oförrätter och kränkningar är att slippa eroderas av dem. Här har våra kulturella institutioner ofta tillhandahållit mentala verktyg såsom förlåtelse och den gyllene regeln som stödjer expanderande känslolägen och samarbete.

Vi har uppenbarligen flexibla kulturella adaptioner för olika typer av miljöförutsättningar. Vi har selekterats för att kunna spela Duva och samarbeta i överflödsmiljöer, eller Hök och konkurrera i knapphetsmiljöer. Vi reglerar vår circle of concern efter förutsättning och inkluderar eller exkluderar individer från att omfattas av vår altruistiska instinkt.

Glädje och lycka växer om det observeras metakognitivt under meditation medan olycka/ilska/irritation smälter bort av själens värme. Reaktiva förhållningssätt innebär en stresskon och ett instinktivt agerande. Att vidga konen och se reaktionen för vad den är försätter en i ett reflekterande och kännande tillstånd. När stresstunnelns väggar avlägsnas har stressen ingen kanal, och då den endast finns i form av en kanal - ett fight-or-flight-fokus - försvinner den som spår i smältande snö. I tunneln kan man inte uppleva empatiska sinnestillstånd ty man är så mycket Jag man bara kan - ironiskt nog samtidigt som man går på full automatik.

Det kalla hårda jaget tinar av metakognitiv belysning. DMN-surret tystnar. När man belyser glada varma känslor fylls de dock istället bara på. Att bli medveten om en positiv sensation röner i sig en positiv sensation i en kärleken kedjereaktion.

Det onda förlorar automatiskt

Så till geopolitiken. Det var ju den du oroade dig för.

Ryssland får som vanligt pisk. Historien har lärt oss att Ryssland tyvärr brukar reagera på initiala motgångar genom att skicka ytterligare två till tjugo miljoner soldater, men på grund av landets demografiska utveckling kommer de stridsdugliga8 unga männen “snart” ta slut. Det var faktiskt därför ryssarna anföll - nu var sista chansen att ta Ukraina innan soldatunderlaget åldrades och dog i mansunderskottets brutala Tsar-döme. (Långt innan manskapet tar slut kommer dock artillerigranaterna sina, vilket kommer att dra undan mattan på hela den ryska militära doktrinen.)

Ryssland har varit mycket sämre än de flesta bedömare initialt vågade hoppas. Av allt att döma beror detta på korruption och kleptokrati - att militärens resurser gått till privata förmögenheter - samt dålig informationsöverföring i ett auktoritärt system. Gissningsvis har Putin haft felaktig information både om rysk och ukrainsk kapacitet, både med avseende på militärt materiell, förmåga och logistik. Ett utrensat FSB har inte förmedlat sanningen och överhuvudtaget verkar alla vara rädda för att ge Putin dåliga nyheter.

Demokrati handlar om att låta bättre modeller vinna över sämre modeller på en memetisk evolutions-arena som vi kallar "samhällsdebatt." Fri forskning och innovation kräver fri tanke och att människor vågar yppa sina uppfattningar och åsikter. Många tror att yttrandefrihet är ett gott-i-sig, men i själva verket leder det bara till jädrigt bra utfall. Det är jobbigt att få sin politik kritiserad av media / folket /fria bloggare, men på lång sikt kommer politiken bli bättre än om kritiken undvikits.

Det ett auktoritärt styre vinner på effektivitet förlorar det tiofalt på ineffektivitet och misslyckad samordning när informationsflödena gror igen av skräck och girighet.

Den Goda Kraften och termodynamikens tvåa

Alla är bekanta med termodynamikens andra huvudsats. Entropin ökar, vilket betyder att det är lättare att smutsa ner än att städa upp. Detta är den onda kraft som många uppfattar definiera vår värld.

I kontrast till den onda kraften har vi den mest generella förståelsen av den darwinistiska principen. Högentropiska tillstånd är lätta att beskriva med ett statistiskt genomsnitt men lågentropiska tillstånd är det inte. Thus assembly theory som 'compares how complex a given object is as function of the number of independent parts and their abundances.'

När en viss nivå av komplexitet ackumuleras - när en komplexitetsficka bildas genom att entropi exporteras - och när denna komplexitetsficka råkar förvärva egenskaper som gör den stabil, uppstår emergens. Mönstret i beståndsdelarna bildar en intressant helhet. När en komplexitetsficka förvärvar egenskaper som gör den sannolik (förutom stabilitet även självreplikation) kommer komplexitetsfickan i världen att växa genom entropiallokering. När stabila, självreplikerande komplexitetsfickor förvärvar lärandemekanismer är evolutionen ett faktum.

Varje ny emergensnivå behöver en ny högre-nivå-lärandemekanism för att den generella darwinistiska principen ska verka. Och, varje högre-nivå-fenomen - varje ny emergens - kan själv bli en beståndsdel. Vi pratar alltså om mönster, och mönster-i-mönster, och mönster-i-mönster-i-mönster (i mönster, i mönster, &c.). Eftersom komplexitet är en fråga om ett systems beståndsdelar och beståndsdelar kan finnas på olika ontologiska nivåer kan komplexitet uppstå på olika nivåer av verkligheten.

Vi kan alltså säga att det som tenderar att finnas tenderar att finnas, utifrån att termodynamikens två visserligen driver ner allt i elände men därmed också innebär ett selektionstryck för entiteter som innehar motverkande egenskaper. Den generella darwinistiska principen pumpar undan entropi lokalt och skapat komplexitet, som exempelvis i mänskliga samhällen.

Och där återknyter vi till geopolitiken. För Ryssland är inget bra hivemind. En kleptokrati innebär i kulturell-evolutionära termer att cancern har vunnit; att beståndsdelarna har sluppit lösa och börjat optimera för egen fitness på helhetens bekostnad. Ryssland är inte en björn som slåss mot ett västerländskt menageri av amerikanska örnar, brittiska bulldoggar och svenska älgar (?). Ryssland är ett kadaver som kryllar av egoistiska larver. Ryssland är en smitthärd snarare än en sammanhållen entitet; farligt men en hel evolutionär transition bakom oss andra.

Antropofagi