Det finns de som ändrar sig och de som står kvar. Ibland vet man inte vad som är värst.
Varför är det så? Varför är det fult med principlöshet men fint att ompröva? Hur skiljer vi på dessa närliggande fenomen?
Och varför borde Märta Stenevi ses som demokratins hjälte?
Det var en gång en helt vanlig svenne1 som visserligen hade läst Kyrklunds Om godheten men - tydligen - ännu inte internaliserat visdomen. Svennen följde med bestörtning nazifieringen av Sverige. Det var uppenbarligen rasister som låg bakom det spirande kritiken mot massinvandringen.
Svennen tog sitt ansvar som en självidentifierad del av den bildade allmänheten. Svennen följde nyhetsrapporteringen och läste forskningsrapporter. 900 miljarder skäl att älska invandring! Sörmlands utbildningsnivå höjs av migration från Syrien! Kulturbefriade blank slate-människor flödade in i Sverige. Deras gedigna yrkeskunskaper validerades och de slussades sömlöst in på en törstande arbetsmarknad.
Gruppvåldtäkter som begås av utrikesfödda? En rasistisk trop såklart! Eventuell ökande kriminalitet substituerade identisk kriminalitet som annars hade förelegat i den inhemska gruppen, möjligen med viss överrepresentation som en direkt följd av en skev könsbalans i invandrargruppen - vilket i sin tur inte var ett problem eftersom deras fruar skulle komma efter - vilket i sin tur inte var ett problem eftersom anhöriginvandringens multiplikatoreffekt inte är ett orosmoln då små, effektiva arabiska kärnfamiljer passar perfekt in i det gamla folkhemspusslets luckor.
Ack invandringsindustrins perpetuum mobile där varje given invandrad individ kan få anställning som tolk eller handläggare eller kulturcoach för de tio-tjugo nästkommande. De demografiska utmaningarna var lösta. Godheten och den Sverige-specifika samhällsnyttan var ett. Kill Billström var rasist. Sabuni också trots sin något orasistiska hudfärg.
Sen plötsligt var det fullt.
Svennen undrade: Varför har de lurat mig?
900 miljarder skäl att älska invandring är egentligen ingen i sig absurd rapport. Förutom att den inte handlar om den invandring som debatten gällde - en asyl- och anhöriginvandring av lågutbildade och kulturellt avlägsna människor från Mellanöstern och Afrika. Rapporten framhåller till och med, visserligen finstilt, att all empiri rör arbetskraftsinvandringen och en liten klick flyktinginvandring från 90-talet - som förövrigt, enligt rapporten, inte heller blev samma vinstaffär som tidigare invandrargrupper. Sen att rapporten råkade dängas i ansiktet på alla som problematiserade massasylinvandringen… Shit happens liksom.
Public service då? Varför ljögs det?
Antagligen någon mystisk sociologisk effekt som kan beskrivas i termer av 1) skam över anpassningspolitiken under WW2; 2) svensk exceptionalism-nationalism;2 och 3) WEIRDa populationers oförmåga att förstå hur släktskapsintensiva kulturer fungerar.3
Interlude: Två exempel ur svennens liv
1. Hedersrelaterat förtryck
På svennens tunnelbanestation sitter numera reklamskyltar om hedersförtryck.se (för yrkesverksamma och för dig som är utsatt) och nyligen dunkade DN in ett gäng gripande skildringar om hedersförtryck: Mirhanda Ebrahimi blev tvångsgift med en släkting när hon var 13 år och ingen svensk lärare eller socialsekreterare vågade ifrågasätta saken; Elaf Ali är idag vän med sin pappa trots att han hotade att döda henne om hon blev tillsammans med en kille.
Dessa historier kan berättas idag utan att behöva lindas in i förment antirasism. Det var inte många år sedan svennen på jobbet intervjuade socialsekreterare som förklarade att prat om "hedersrelaterat våld och förtryck" är en slags xenofobi som bara döljer att etniska svenskar mäns våld mot kvinnor är exakt samma sak som det som sker i en hederskontext. Trots den markanta skillnaden att en kulturellt svensk man som slår en kvinna är en förbrytare, som stigmatiseras av omgivningen, medan en man som gör motsvarande i en hederskontext är en hjälte som agerar med stöd av hela familjen och släkten.
När svennen var typ tio var han "tillsammans" med en kurdisk tjej. Svennen fick lova att aldrig ringa hem till henne, för då skulle hennes pappa "slå henne". Svennens tioåriga och extremt svenniga jag kunde inte riktigt fattade grejen utan svalde bara instruktionen utan vidare reflektioner. Allt sedan dess har svennen alltid blivit förbryllad av den här typen av datapunkter, som när svennens irakiska frisör berättade att hon hade blivit bortgift vid tretton och i och med det fått sitt första - av jättemånga - barn.
Det är först med heders-modellen som det blir möjligt att tolka den här typen av empiri.
I dagens mer tillåtande - och kunniga - debatt är -90- och -00-talens känsla av oförståelse och förvirring svårgreppbar. Så även känslan av att man inte ens fattar att man saknar en väsentlig intellektuell pusselbit. Svennen fattade inte vad hans kurdiska "flickvän" snackade om - vaddå, din pappa är ovanligt sträng? Med heders-modellen förstår vi att svennen saknade ett perspektiv som jag han rimligen kunde veta att han saknade - en "unknown unknown" som han i sin kulturella isolation aldrig skulle kunna få syn på.
2. Somalier asså!
Svennen hängde ett tag lite med en dansk-somalisk kollega som vi kan kalla Abdi. Noterbart var att Abdi jobbade sjukt, övermänskligt mycket. Han hade hela tiden sluga planer för att jobba överlappande skift på olika restauranger, eller jobba dubbla till tredubbla pass på ett sätt som var förbjudet enligt företagets policy och - tror jag - dansk lag. Det verkade även som att han på något sätt lyckades kombinera detta med en utbildning i socialt arbete.
Anledningen till att han jobbade så sinnessjukt mycket var bland annat att han betalde för en “farbrors” njurtransplantationsoperation och/eller dialys. Svennen fann det verkade väldigt märkligt att Abdi, som var några år yngre än Svennen, skulle ta ekonomiskt ansvar för en äldre släktings sjukhusräkningar. Svennen verkade inte heller uppehålla sig i något land med gratis hälso- och sjukvård, det vill säga förmodligen inte i Danmark.
Abdi hade även feta ärr i huvudet, vilket han förklarade med att han hade blivit skjuten och skuren eller huggen men någon slags svärd. Enligt Abdi hade skadorna uppkommit när hans mamma fick för sig att skicka tillbaka honom till Somalia. (Vad nu "tillbaka" betyder; han var definitivt dansk medborgare och så vitt Svennen kunde förstå kanske även född i Danmark.) Nämnda skador uppkom när han flydde från Somalia för att återvända till Danmark. Det verkar som att han vandrat länge genom någon öken någonstans, och som sagt även skjutits och misshandlats med vassa vapen.
Svennen tyckte att allt det här verkade ytterst suspekt. Varför, som sagt, skulle Abdi betala för äldre släktings sjukvårdskostnader? Varför ville hans mamma, av alla människor, skicka honom till Somalia, av alla ställen? Svennen fick aldrig några bra svar på dessa frågor. Antingen försökte Abdi inte ens förklara, eller så var exformationsvolymen helt enkelt för liten för att möjliggöra relevant informationsöverföring.
Sedermera fick svennen anledning att jobba med "den somaliska gruppen" i allsköns olika sammanhang och projekt. Det visade sig finnas kulturspecifika omständigheter att ta hänsyn till. Svennens närvaro vid en gruppdiskussion för somaliska kvinnor om psykisk ohälsa var förmodligen den specifika händelse som fick honom att inse hur olika världsbild människor faktiskt kan ha. Den vårdpersonal som hade bjudits in av den somaliska förening där mötets höll hade sedan länge lärt sig att hålla god min när tongivande kvinnor i gruppen pekade på vikten av att läsa koranen för sjuka personer. "Ja visst", sa vårdpersonalen. "Det mest effektiva är en kombination av koranläsning och att ta sina mediciner". Skulle de ha klankat ner på koranläsningen skulle de ha förlorat förtroendet från kvinnorna högt upp i hierarkin, och då förlorat hela gruppen.
Svennen fick även arbeta med projekt där problemställningen var att somalier i allmänhet har ett extremt lågt förtroende för stat och myndigheter.4 Samhällsinformation måste utformas på synnerligen specifika manér, till exempel som pedagogisk radioteater på somaliska (ej fingerat). Svenskkunskaperna är ofta låga, liksom läskunnigheten generellt, och brev från konstiga svenska myndigheter öppnar man inte gärna. Kallelser läses således sällan. Att faktiskt infinna sig, på till exempel en hälsoundersökning (som ska erbjudas alla asylsökande), är ännu mindre sannolikt.
Sexuell hälsa-projekt svennen varit involverad i har i vissa fall handlat om somaliska kvinnors ganska specifika problem i och med att deras män ibland helt oförhappandes hämtar hem en eller flera nya fruar från Somalia. Det innebär ganska unika utmaningar för ett säkrare sex-perspektiv och kan även vara psykologiskt påfrestande. För att inte tala om vilken låg föräldrainvestering som fäder undfägnar sina små.5
Med en något fördjupad förståelse för somalisk kultur gick det långsamt upp ett ljus för svennen; han förstod plötsligt Abdis predikament. Kärnfamiljen finns inte på samma sätt i Somalia som i Sverige. Din pappa kan ha flera fruar. Du kan vara lika nära dina farbröder som din biologiska far. Din klan, som kan bestå av många hundra personer, har ett ansvar för dig, liksom du ett ansvar för den.
Klanstrukturen är så stark att det innebär ett reellt problem för tolkning på somaliska i Sverige. Det finns en stor oro bland många somalier att personer från samma klan som de själva ska föra vidare information från en tolkningssituation till andra personer i klanen. Detta är ett problem i sexuell hälsa-sammanhang och andra privata frågor.
Inte alla i Sverige lever i en traditionell kärnfamilj men det är klart vanligare än i Somalia. Det fanns förmodligen någon anledning för Abdis mamma att skicka "hem" honom. Som nog är välkänt idag är det vanligt bland just somalier att skicka barn till Somalia för att stärka klantillhörigheten och motverka antisocial utveckling i det svenska mellanförskapet (dhaqan celis).
Åter till grundfrågan. Varför är det både fint och fult att ända åsikt?
Idag har det flesta gått igenom svennens utvecklingsresa. Från total okunskap och ett ideologiskt motiverat rasismantagande har man idag fått lära känna sin omvärld den hårda vägen. Det finns islamister som vill döda konstnärer som avbildar Muhammed, terrorister som kör lastbilar genom fredagsflanörer, gängmedlemmar vars mamma sköter räkenskaperna (lex Kurdiska Räven), och barn som tvingas gifta sig med sina kusiner. De flesta människor i Sverige har i någon mening ändrat om inte sina åsikter så i alla fall sin världsbild.
Märta Stenevi är ett undantag. Medan alla andra vill go full Elsalvador på gängkriminaliteten pratar Stenevi fortfarande om “förebyggande insatser” (som om inkapacitering inte kan förebygga brottslighet) och om att socioekonomiska faktorer förklarar brottslighet (det kan BRÅ inte belägga att det skulle göra). Stenevi kan helt enkelt tyckas något otidsenlig.
Samtidigt har många förstått att MPs klimatpolitik är dåraktig. Att lägga ner kärnkraft har hittills lett till säkerhetspolitiska haverier i och med beroende av Ryssland6 samt till ökade koldioxidutsläpp och luftföroreningar i och med uppstart av kolkraftverk. Kärnkraft är säkert och effektivt och bra för energisystemet i sin helhet - ingenting för MP, således. Motståndet mot GMO är ovetenskapligt och understryker släktskapen med antroposofrörelsen. Samhället ska bli fossiloberoende men ingen får bryta de mineraler och metaller som krävs för elektrifiering. Lösningen på klimatpolitiken är sänkt levnadsstandard samtidigt som Sverige ska husera all världens flyktingar och erbjuda dem all världens välfärd.
Det går helt enkelt inte ihop.
I Stenevis situation skulle mången klok människa ha valt att ändra uppfattning. Men inte Märta. Hon står stolt kvar precis där hon stod 2014.
Tänk sig en uppsättning principfasta individer. Tänk sig en population. Tänk sig att populationen aggregerar sina preferenser och åsikter i allmänna val. Tänk sig att de allmänna valen handlar om att välja mellan de principfasta individerna. De allmänna valen kommer då vara selektionsprocesser som selekterar fram de principfasta individer som bäst representerar populationens aggregerade preferenser och åsikter.
Åh, tänk sig selektionsvarians på individnivå.
Tänk sig en uppsättning principlösa individer. Tänk sig en population. Tänk sig att populationen aggregerar sina preferenser och åsikter i allmänna val. Tänk sig att de allmänna valen handlar om att välja mellan de principlösa individerna. De allmänna valen kommer då att vara selektionsprocesser som selekterar fram de principer inom de principlösa individerna som bäst representerar populationens aggregerade preferenser och åsikter.
Ack, tänk sig selektionsvarians på åsiktsnivå.
Är det bra att vara principfast? Inte oändligt principfast - en princip är inte så mycket värd om den inte kan omprövas ens med goda skäl. Filosofisk majoritarianism och Condorcets juryteorem bygger på att människor har en viss förmåga att bilda sig uppfattning som är rimlig. Om alla bara är fast i evig dogmatism är majoritetens uppfattning inte ett särskilt starkt bevis.
Det är fint att ändra åsikt. Det är fint att ändra åsikt eftersom en åsikt bara är värd någonting, rent epistemologiskt, om den kan omprövas.
Den liberala idédebattens såväl som vetenskapens princip är att sanning ska uppträda på aggregerad nivå. Det spelar ingen roll om individen i debatten skiftar åsikt - det intressanta är om debatten i helhet rör sig mot mer sanningsenliga beskrivningar av världen. Att en vetenskapsman kan vara övertygad och ha fel falsifierar inte den vetenskapliga principen. Vetenskapens värde ligger i att samfundet som helhet söker sig till de minst kullkastade uppfattningarna.
Det är inte nödvändigt att ändra åsikt. Den liberala idédebattens såväl som vetenskapens värde ligger i att många åsikter finns representerade, kan prövas, och att samfundet i sin helhet kan konvergera mot den minst osannolika förklaringsmodell som står till buds.
När selektionsvariansen i en demokrati finns på åsiktsnivå är politikerna opinionsoptimerare. Det är då Damberg - mycket skamlöst - kan säga:
"Det fanns en ängslighet tidigare att beskriva en del problem, man ville inte ses som rasistisk och så vidare."
Selektionsvarians på åsiktsnivå eliminerar selektionsvarians på individnivå. När individerna ändrar åsikt för att optimera för opinionen är det svårt för väljarna att välja mellan individer. Individerna står så att säga inte still för att väljas mellan. De springer istället runt, runt för att befinna sig i rätt ruta på åsiktsbrädet.
En annan strategi är att helt enkelt tycka någonting konsekvent, genomgående, hela tiden. Jimmy Åkesson kan sägas representera denna strategi. Det går att säga mycket om Sverigedemokraterna, men det går väl knappast att anklaga dem för att vara populister. (Eller, shit, just det.) De började som ett nynazistiskt marginalfenomen och tog visserligen på sig pullovers men fortsatte att prata om att muslimer ska tvingas dricka snaps och om att det finns en nationell essens. SD har aldrig försökt vinna en popularitetstävling. De har stått och tjötat om samma gamla käpphästar som De fyras gäng troligen tjötade om på Rauhrackel i Lund redan på 90-talet.
Sverigedemokraterna har aldrig sprungit med opinionen. De har stått still och låtit opinionen komma till dem. Och nu är den där, med Damberg i spetsen.
En åsikt som inte kan ändras är inget värd. En politiker som ändrar åsikt lättvindigt är inget värd heller.
Låt mig föreslå några olika funktioner. En är att gå till kunskapsgruvan och gräva. Vi kan kalla det Mystikerns funktion - att träda mellan paradigm, se tolkningarna som egna storheter, och låta alla hypoteser leka likt ålar i Sargassohavet. Aldrig vara filter, endast generator. Aldrig Popper, endast Alexander Bard. Aldrig Ockham, alltid Openness. Ingenting är uteslutet. Ingenting är säkert. Ormen rör sig mellan Terra och underjorden, liksom svampen mellan världar.
Mystikerna ska utforska, utforska allt. I en populär-neurologisk analogi är Mystikern psilocybintrippen - Default Mode Network är totalt nedstängt och alla kranar är öppna. Det finns bara en odämd flod av bilder och symboler.
En annan funktion är att filtrera det Mystikern generar - att tillämpa strikta sannings-kriterium på det kreativa flödet för att destillera det faktiskt värdefulla Truth-perspektivet. Vi kan kalla det Logikerns funktion. Där Mystikern är konstnären är logikern vetenskapsmannen. Där Mystikern är kontinental filosofi är Logikern popperianism. Evolutionsmemetiskt kan vi säga att Mystikern är Livets tendens till exponentiell tillväxt, medan Logikern är själva det Naturliga Urvalet - det darwinska lärandet.
Mystikern drar sin kraft ur kreativitet, rastlöshet och entusiasm. Logikern sin ur irritation och lusten att kritisera. Säkert kan Mystikern och Logikern i någon mån bo i samma kropp, vilket torde förklara varför rationalister hyllar nyfikenheten som en dygd. Den populär-neurologiska analogin kan väl vara att man måste ha en faktiskt drivkraft för att något ska kunna filtreras. En vals barder är bara effektiva som fiskjäveln paddlar på och sväljer krill, för att tala folkspråk.
En tredje funktion är Hjälten. Hjälten är den som förmår Tro. Mystikern förmår icke bestämma sig - den tror så att säga på allt och inget. Logikern tror inte heller, den bara misstror. Men Hjälten tror. Den drabbas av en insikt eller en uppenbarelse och så operationaliserar den den. Hjälten är den som omsätter idéerna i handling. I den populär-neurologiska analogin är Hjälten dopaminet, som driver kroppen att agera. Hjälten tar till vapen. Den gör revolution. Eller går till systemets försvar mot något yttre eller inre hot.
Hjälten analyserar icke. Den är trygg i sin ståndpunkt. Den är principfast. Och folket kan välja vilken av alla hjältar de vill ha till hövding.7
Så den fjärde funktionen, som är folket. Folket är det stora selektionstrycket på Hjälten, och därmed indirekt på Logikern och Mystikern vars idéer verkar genom Hjälten.
Med denna modell kan vi alltså stilla dissonansen: En åsikt som inte kan ändras är inget värd. En politiker som ändrar åsikt är inget värd heller. Det är Logikern som ska ändra åsikt. Det är den som ska vederlägga eller (i viss mån) verifiera idéerna. Logikern är idéerna talespersoner gentemot Hjälte-populationen, som i sin tur talar till Folket. Mystikerna bara festar vid Eulyses och kommer på skaborösa dikter.
Folket väljer Hjälte. Men om Hjälten inte är principfast blir de förvirrade. Eller, snarare, misstänksamma mot de principlösa hjältarna. På kort sikt är det säkert memetisk-malthusianskt fördelaktigt att byta åsikt som kalsonger - att tycka som Folket i varje sak och fråga. På lång sikt kan det visa sig fördelaktigt att stå fast vid sin åsikt.
Eller, ärligt talat: Det kan visa sig fördelaktigt att stå fast vid sin åsikt på samma sätt som det kan visa sig vara fördelaktigt att leva eller dö i den vilda naturen. Det kan vara kul om man är den som överlever och får betäcka en hona och sprida sina gener till nästa generation. Äts man upp av vilddjur eller konkurreras ut i parningsleken är det mindre tref.
Det är fördelaktigt att stå fast vid sin åsikt om man råkar bli den som selekteras för. Sven Wolter stod också fast vid sin åsikt, men han fick inte rätt i sak. Som Jimmy Åkesson faktiskt fick. (Oavsett vad man tycker i sak har Åkesson fått rätt av vår samtid. I alla fall om Damberg är domaren.)
Om man istället satsar på att ändra åsikt för att passa dagsopinionen kan man slippa selekteras bort. Då kan man liksom aldrig hamna fel. Problemet då är bara att folket i någon utsträckning har funktioner för att misstänkliggöra principlösa individer. Det väcker anstöt när sossar gör full helomvändning mitt i direktsändning eller justerar valkompassen timmen innan valurnorna ska öppna. Den principfaste väcker en viss respekt, även om den typ är Påven som konsekvent tyckt en rätt extrem grej under årtusenden.
Märta Stenevi kanske inte är Påven och vi snackar kanske inte årtusenden. Men hon har tyckt ett gäng rätt extrema grejer. Och hon verkar stå fast vid dem.
“Sten e’ vi,” tycks hon säga. “Inget ruckar på oss.”
Låt mig gissa: Märta kommer inte vinna några val i det närmaste. Hennes migrationspolitiska ståndpunkt stormar just nu villor i Västberga för att avrätta kvinnor och barn. Hennes energipolitiska ståndpunkt driver på inflationen via energi- och bränslepriser - när den inte betalar Putin oljepengar för folkmördandet av ukrainare i Butcha. Jag vågar inte ens kolla upp var hon står i “halshuggning av judiska barn-frågan,” som ju verkar sakna självklart svar hur enkelt den nu än ser ut på pappret.
Märta kommer med all sannolikhet att selekteras bort. Hennes till förvirring principfasta och helt empiriskt obesvärade övertygelser gör det mycket enkelt för den röstberättigade att välja bort henne. Hon spelar därmed helt enligt demokratins ursprungliga regelbok.
Värre är det med socialdemokraternas överljudshastigt roterande slängkappa. Kärnkraft? Absolut nej, vi har alltid varit för det förresten. Invandring? Det är rasism att SD och borgerligheten vill ha ett lågt mottagande men tjugo minuter senare är det klassisk - och absolut antirasistisk - socialdemokratisk politik att minska volymerna till siffran närmast noll. “Oceania had always been at war with Eastasia.”
Tacka vet jag Märsta Stenevi. Man vet exakt var man har henne. Så man vet exakt hur man kan bli av med henne.
Motsvarande “nigga” fast vit.
Saknad av Barrling och Garme är en mysig läsning. Mer epokgörande var Är svensken människa? av Trädgårdh och Berggren.
Läs gärna Joseph Henrichs The Weirdest People in the World. Poängen är att kultur påverkar hur vi lever och agerar och att västerländsk individualistisk kultur är väldigt olik släktskapsintensiva kulturer. Psykologisk forskning har historiskt ofta bedrivits på WEIRDa (Western, Educated, Industrialized, Rich och Democratic) individer, oftast amerikanska college-studenter. Västerlandets kultur formades av (bland annat) katolska kyrkans kusingiftesförbud som slog sönder ätterna och tvingade fram släktskapsneutrala samverkansformer såsom skrån.
Det här är väl att betrakta som helt okontroversiellt anno 2023, men när det begav sig var det fullkomligt okänd materia för svennen.
Här bör noteras att samtliga projekt och insatser som berört ovan drivits av eller i samarbete med somaliska föreningar, som är de som har belyst problemställningarna som nämns. Flera av dessa ideellt engagerade somalier har för övrigt haft hög utbildningsnivå. Om du nu är rasist och tror att det är en omöjlighet.
Vilket man löst genom ett beroende av Hamas-finansiären Qatar.
Författaren som spökskrev Tony Blairs biografi sa i en intervju att det är svårt att skriva just politikerbiografier, eftersom politiker av naturen inte är reflekterande. Dee blickar aldrig bakåt. De har bara framåtdrift, men inget minne. Fredrik Reinfeldts sommarprat anno 2015 är ett exempel på hur konstigt det kan bli när en sådan person uppmanas sitta still i två minuter och reflektera över sig själv.