Socialdemokraterna är mästare på omsvängningar. Deras skamlösa opinions-jujutsu är ofta skrämmande effektiv men undergräver1 förtroende på längre sikt. Det kan handla om migration, kärnkraft eller brott&straff - där opinionen går fram slingrar den S-formade ormen efter.
Det kanske mest uppenbara exemplet stod Hultqvist för i NATO-frågan:
“Jag kommer definitivt aldrig så länge jag är försvarsminister att medverka i en sådan process. Det kan jag garantera alla.”
Sen medverkade han i en sådan process.
Nu befinner sig S återigen i ett trängt läge. Man har i åratal stöttat Palestina och som enda regering i världen erkänt denna så kallade stat. Socialdemokratiska ministrar - som exempelvis nämnde Hultqvist och även Margot Wallström - har tagit emot medaljer ur palestinska företrädares händer.
Ovan prisas Hultqvist av Abbas som i samband med 7 oktober-massakern underströk palestiniernas rätt att “försvara sig.”2 Nedan tar Wahlström emot Soldatordern från samme Abbas. Enligt Wahlström handlade det om “en vänskap och en relation som utvecklats över tid och som kommer att fortsätta i framtiden.” Abbas leder som bekant Fatah, som också visat sig ha deltagit i 7 oktober-massakern och som publicerat en video där Al-Aqsamartyrernas Brigader3 “ses delta och skryta om sin roll i slakten av 1 4004 israeler den 7 oktober.”
Värre ändå har S-ledaren Magdalena Andersson icke-agerat i förhållande till S-riksdagsledamoten Jamal El-Haj. El-Haj har tidigare kritiserats för sitt deltagande vid konferenser där Hamas haft en delaktighet, och i samband med 7 oktober-massakern uttalade El-Haj så vitt känt ingen kritik mot förövarna. Istället har han felaktigt pekat ut Israel för beskjutning av sjukhus som i själva verket kunnat visas ha träffats av palestinska felskjutna raketer. (Redan 2018 spreds bilder på El-Haj under en Hamas-flagga och mannen har (felaktigt) uttryckt att Israel är en apartheidstat.) Även Magdalena har implicerat israels skuld i sjukhusbombningen, vad det verkar baserat på Hamas egen desinformation.
Hur ska den S-formade ormen slingra sig ur det här?
Tydligen såhär:
Genom att felanvända Orwell-citet - vilket i sig är så extremt meta att Douglas Hofstadter borde skriva en riktigt tjock bok om det. El-Haj, Strandhäll, Orwell-missbruk: En Evigt Slingrande Orm. Eller nåt sånt.
Det finns en skillnad mellan att skydda sin ära eller heder - sitt "goda namn" - och att hantera PR-bekymmer. När man skyddar sin ära följer man fasta standarder - principer - och strävar efter att vara känd för att följa dessa. Detta involverar att upprätthålla och vara känd för att följa vissa standarder. Ett exempel som lyfts i det här LessWrong-inlägget är familjen Lannister i Game of Thrones som alltid betalar sina skulder.
När man å andra sidan hanterar PR-bekymmer finns det inga fasta standarder för gott beteende. Istället handlar det om en mer komplicerad process där man försöker förutse vilka ord eller handlingar som kan uppröra folk, särskilt media, och försöker undvika att provocera dessa reaktioner.
PR kräver oftare extern expertis, som en PR-konsult, medan upprätthållande av ära är en djupt personlig process. Det som vill nyttomaximera ur sitt eget PR-perspektiv måste ha information om mottagarens preferenser och åsikter. Den som endast följer sina egna principer behöver endast tala “ifrån hjärtat” - uttrycka sin ärligt kända uppfattning - och har väldigt lätt att yttra sig oavsett kontext.
I överförd bemärkelse är det skillnaden mellan deontologi och utilitarism där det deontologiska perspektivet är det principfasta och det utilitaristiska det pragmatiska.
Utilitarism handlar som bekant om att optimera för utfall, enligt någon definition av nytta. ("Utilitet", det vill säga nyttighet, är ett närbesläktat svenskt ord). En extrem-utilitarist är okej med allt givet att netto-nyttan är positiv. Skjut baby-Hitler för fan!5
Deontologi handlar om att följa vissa givna regler. En extrem-deontolog vägrar att ljuga för att rädda Anne Frank från nazisterna, om "inte ljuga" är en helig princip.
Egentligen är utilitarism och deontologi interdependenta. På ett pragmatiskt plan följer utilitaristen gärna deontologiska principer, eftersom detta kan tendera att vara en bra tumregel för att maximera netto-nyttan. Om utilitarister börjar skjuta bebisar kan detta visa sig ha negativa konsekvenser som utilitaristen har svårt att beräkna.
Samtidigt kommer deontologiska principer att i slutändan utvärderas utifrån den nytta eller onytta de skapas. Vi skulle kunna tänka på detta som ett fall av kulturell evolution där nyttiggörande principer selekteras för. (Men säkert finns det också parasitiska principer, samt en eftersläpning i hur man uppdaterar de deontologiska principerna).
Utilitarism är konsekvensialism är global maxnytta är ändamålen helgar medlen är effekt är utfall är libidinal morot är Rumkowsky är pragmatiska tumregler.
Deontologi är heliga värden är Schelling's fence är skjut inte Hitler är process är handling är mortidinal piska är Czerniaków är kristalliserade tumregler.
Problemet med att sträva efter maxnytta är att det är svårt. Det är just därför som deontologiska principer kan vara nyttiga.
Moral handlar om rykte. Moral kan ses som en koordinationsmekanism för att samordna människor i ett ömsesidigt gynnsamt beteende och där är rykte en viktig aspekt. Moralen är en liten egen ekonomi som genom skuld, skam, stigma och prestige allokerar resurser inom en koordinerande enhet. Genom att upprätthålla sin ära optimerar man för ett gott rykte på lång sikt.
PR handlar istället om att följa pinnarna - en slags moralitetens New Public Management. PR - det sossarna ägnar sig åt i sina plötsliga opinionskast - handlar om att tillfredsställa kortsiktiga krav från chefen samtidigt som man gör avkall på kvaliteten i ens arbete.
På samma sätt som utilitarism är svårt är PR svårt. På samma sätt som deonotologi är lätt är ära-strategin det. PR optimerar för yttre press; ära för inre moralisk drivkraft.
Problemet för Socialdemokraterna är dock kanske inte egentligen deras övergripande strategi. Det brukar funkar rätt bra - vid valurnorna straffas sällan principlösheten så som man kanske skulle önska.
Problemet för Socialdemokraterna verkar istället vara opinionslimbo. Allt mäts inte alltid. Sossarna kan inte alltid veta exakt vad som är mest populärt i varje given stund. Skulle opinionen ha svängt på det sätt jag tror och hoppas - att det är dags att göra upp med islamistisk antisemitism och att Israel måste krossa Hamas och andra dödskulter i sitt närområde - är det lätt gjort för S att vända kappan och bli Israel-vänner.
Sossarnas historiska Palestina-vurm har säkert funkat bra i vissa väljargrupper. Både svenne-vänster och MENA-invandrare har en fäbless för den palestinska frågan, förmodligen på grund av en kombination av faktisk antisemitism och mer komplex sociologisk förvirringskonst ur neokolonialismens logiskt sett escherianska verktygslåda.
Vi får nog pausa för ett litet mellanspel.
Mellanspel: Exempel på slutsatser som följer ur postmodern akademisk tradition
Exempel från DN:
“Tävlingen om vem som har det värst och anklagelser om den andra sidans inhumanitet välter internet just nu. Enligt vissa är Hamas våld värst eftersom terrorgruppen har som explicit syfte att mörda och kidnappa civila. Enligt andra är Israels våld värst eftersom landet är militärt överlägset och det civila dödsantalet långt högre.”
Ja alltså, "explicit syfte att mörda och kidnappa civila" är värre än att vara militärt överlägsna. USA är militärt överlägsna Hamas men Hamas är fortfarande värre än USA. Att Ukraina lyckats stå emot Rysslands anfallskrig gör inte att skulden mystiskt flyttas från Ryssland till Ukraina. Militär förmåga ≠ ondska! Det är givetvis hur man använder förmågan som är intressant.
Om nu fler civila palestinier än israeler dör? Då är det ändå inte Israels fel att Hamas använder civila som mänskliga sköldar; förlägger militära anläggningar under civila byggnader; och aktivt hindrar civila att fly undan krigszonen. Därutöver synes palestinierna själva ha stått för merparten civila dödsfall, på en principiell nivå då man A) avrättade judiska spädbarn, kidnappade, våldtog och mördade urskiljningslöst och således gjorde Israels militära svar ofrånkomligt; samt på en faktisk, konkret nivå då man B) själv skjutit ihjäl civila när man felskjutit ett sjukhus med en raket. Förmodligen byggd av vattenledningar som bekostats av biståndspengar.
"Ena sidan rättfärdigar mördande och kidnappande av civila med ockupation..."
(Gaza har for the record inte varit ockuperat sedan 2005 då Israel också utrymde sina bosättare.)
"...den andra avstängning av vatten och el och bombandet av civila med den befängda idén att ingen i Gaza är oskyldig."
Om Hamas hade skött sitt territorium på något rimligt sett hade de inte varit beroende av Israel för vatten och el. Om arabkompisarna i Egypten (som man inte hela tiden raketbeskjuter) hade tillfört vatten och el, samma sak. Om Hamas inte hade byggt raketer av vattenledningar hade man kanske haft vatten. Och om inte Gazaborna hade röstat fram Hamas och palestinier världen över inte hade firat massmordet på civila män, kvinnor och barn, hade kanske det inte sett så jävla mycket ut som att alla Gazabor fan är med på Hamas-tåget.
Bombande av civila är för övrigt något som Israel undviker. De precisionsbombar och skickar ut varnings-SMS till boende. Att Hamas raketbeskjuter egna sjukhus och använder civila som mänskliga sköldar leder givetvis till att civila personer också dödas. Vilket är tragiskt (om de inte hurrat när spädbarn halshuggits, för då är det fan rättvisa.)
"Reaktionerna på den fruktansvärda attacken på sjukhuset i Gaza är ännu ett exempel på bristen på empati. Innan händelserna ens klarnat plingar mobilen av hjärtskärande meddelanden från mina palestinska vänner som vädjar om att sprida nyheten om Israels grymheter, samtidigt som israeliska vänner tiger eller tvår sina händer, förvissade om Israels oskuld. Förminska, relativisera och avhumanisera de andra, upphöja det egna. Mönstret går igen."
Men alltså, "tvår sina händer"!? Om Israel inte beskjutit sjukhuset är det väl helt jävla avgörande!?
Exempeldialog:
- Mannen, så bull av dig att du dödade Lasse och våldtog hans dotter, svin e' du!
- Det var inte jag. Det var Kenneth.
- Mannen så fattigt av dig att två dina händer! Du upphöjer det egna! Som att "inte döda Lasse och våldta hans dotter" skulle vara så extremt moraliskt högstående! Svin e' du.
Slut på exempeldialog.
Vidare:
"Palestinier lär sig inte att hata, de är ett folk som liksom alla andra vill leva i fred, men som radikaliserats av desperation, brist på möjligheter och av den fundamentalism som isolering och ockupation göder."
Tja, vissa palestinier synes lära sig att hata. Eller, rätt många. Rätt många som lärde sig att hata så pass mycket att de planerade masslakt på civila spädbarn (finns det icke-civila spädbarn?) i flera års tid.
Leva i fred? Bra idé. Leva i fred genom att konstant raketbeskjuta sina grannar och begå terrordåd? Mindre bra idé.
Slut på mellanspelet. Som sagt: Problemet för Socialdemokraterna verkar vara opinionslimbo. Perioder när de inte vet vad allmänheten egentligen tycker. Genom att smöra för islamistiska palestinska organisationer har S kunnat dra väljare från både dum-vänstern, den antisemitiska vänstern, och den antisemitiska muslimska gruppen. (Stort grupp!) Däremot har man inte i motsvarande grad pushat väck majoritetsväljaren då denna (i egenskap av majoritetsväljare) inte bryr sig om fringe-frågor.
Specialintressen har ofta ett oproportionerligt inflytande. Torskfiskaren vinner väldigt mycket på torskfiske. Allmänheten förlorar kanske totalt sett lika mycket eller mer, men varje väljande individ förlorar bara väldigt, väldigt lite. Sammantaget blir det mycket, men då det är individen som väljer oviktat för nytta kommer den som har en marginell fråga som sin huvudsakliga oftare välja i enlighet med sin preferens avseende denna fråga. Minoriteten kan då dominera majoriteten.
Sen händer det något som får majoriteten att känna ett större engagemang. Plötsligt kanske torskbeståndet kollapsar och Östersjön typ välter ner i ett dike och börjar brinna. Då kanske folk i allmänhet börjar bry sig om fringe-frågan; den är inte längre fringe.
När Hamas och andra massakrerar spädbarn, när NRM och V tågar med palestinska antisemiter, när Veronica Palm bloggar antisemitiska floskler och islamisterna tar alltmer mark i offentligheten - då börjar folk (hoppas jag) inse problemet med S tidigare hållning.
Men när är vi där? S vet inte förens mätningarna dimper ner. Just nu måste de skademinimera - “punktmarkera alla som försöker klistra antisemitism” - medan de väntar på besked från sina strateger. Så fort jämviktsläget förskjuts till den punkt där majoritetsväljarna bryr sig tillräckligt mycket för att minoritetsväljarnas lägre antal ska få genomslag, då kommer S svänga. Kanske kommer det vara tillräckligt för majoritetsväljarna. Kanske bestraffas inte S för sin principlöshet den här gången heller.
Det hade dock varit lättare för S, just nu lokalt i tiden, om de tänkte ära istället för PR. Då hade de kunnat agera utan kunskap om opinionen. De hade bara känt efter - vad är det som är rätt givet våra principer? - och agerat därutefter.
Kanske hade det varit att stå kvar vid sin Palestina-vänliga linje - olika principer kan kommer trots allt leda till olika slutsatser. Kanske hade det varit att inse sina misstag och göra klar och tydlig avbön, kicka El-Haj, Hultqvist och Wahlström, samt förmå Magda att kräla tillräckligt mycket i stoftet för att vi ska förlåta henne för att hon spritt Hamas-propaganda. Dessa olika vägval hade sannolikt lett till olika utfall i opinionen.
Fördelen med ära-optimering - med hederskultur om du så vill - är att det inte heller spelar någon roll vilket som är bäst vägval för att optimera opinionen. Ära-perspektivet handlar inte om att gå någon annan tillmötes eller vara allmänheten till lags. Det handlar om en ärligt, innerligt känd personlig moraluppfattning som vägleder dig oavsett omvärldens synpunkter och eventuella kritik.
Här kan Socialdemokraterna med fördel lära av sina vänner i Hamas och Fatah. Dessa jihadistiska islamister ber inte om ursäkt. De har en för oss främmande trosuppfattning och en mycket djupt förankrad moralisk kompass. Den säger kanske att det är rätt att offra sitt eget och sina medmänniskors liv för att skicka judiska spädbarn till helvetet, och det är ingen trevlig sak - men det är verkligen det de på allvar tror och tycker. Kappan rakt mot vinden.
Och här har Israel uppenbarligen lärt sig sin läxa. Att fjäska för en godtycklig världsopinion är inte en långsiktig strategi. Nu gäller det att se till sina egna kärnvärlden och skydda sina innevånare - sen får det visa sig vilka stater och nationer som stöttar respektive kritiserar det.
Så, Annika Strandhäll. Tänk på hur du agerar nu. Springer du på kortsiktiga PR-puckar kan du vinna. Men känn efter inombords - är det verkligen ditåt din moraliska kompass pekar?
Och några ytterligare tips på bra Orwell-citat. Du vill ju att din samlade Twitter-svans (numera kanske X-tremister eller möjligen X-em) ska “punktmarkera” meningsmotståndare och kritiker. Vad sägs om att slänga ut en skräckinjagande varning till dessa meningsmotståndare? In the immortal words of Orwell:
“Big brother is washing you.”
Och om du ska fortsätta kappvända som en tvättmaskinsresenär med cape kan du luta dig mot följande odödliga Orwell-ord:
"Who controls the pasta controls the future. Who controls the present controls the pasta."
Kanske även ett bra motto för italienska socialister?
Avslutningsvis. Jag brukar själv vara skeptiskt mot hederskultur men det är uppenbart att vi kan gå för långt i andra riktningen. Socialdemokraterna saknar heder. Med denna text vill jag slå ett slag för en socialdemokratisk hederskultur där ära går före PR. Där man hade vetat vad man ville även innan opinionsmätningen dimper ner. Där halshuggna judiska spädbarn och islamistiska dödskulter renderar utropstecken snarare än frågetecken.
Förhoppningsvis! Annars får väl väljarkåren vad den förtjänar.
Siffran ska ha nedskrivits till ca 1200 enligt aktuella medieuppgifter.
Vilket man givetvis borde ha gjort i retroperpektiv. Men eftersom vi aldrig har möjlighet att agera med retroperspektiv kunskap är den deonotologiska principen “döda inte bebisar” ändå bra. Hade Hitler själv tillämpat den hade skälen att döda honom som bebis dessutom reducerats.