Rumkowsky och Czerniaków
Det är frestande att kontrastera Chaim Rumkowsky mot Adam Czerniaków. Czerniaków, ordförande för Warszawa-gettots Judenrat, tar den 23 juli 1942 sitt liv i och med inledningen av Großaktion Warschau. Tyskarna kräver att gettots judiska myndigheter bland annat ska lämna ut barnhemsbarn, och Czerniaków lyckas inte påverka deras inställning i denna fråga. I en Mary Bergs dagbok, publicerad 1945, beskrivs i en anteckning från den 24 juli 1942 - dagen efter självmordet - händelsen som följer (källa):
"The head of the Community, Adam Czerniakow, has committed suicide. He did it last night, July 23. He could no longer bear his terrible burden. According to the news we receive here, he took this tragic step when the Germans ordered him to increase the contingent of people to be deported. He saw no other way out, except leaving this terrible world. His closest colleagues, who saw him shortly before he died, say that he showed great courage and energy right up until the very end."
Den kontrastverkan som jämförelsen med Rumkowsky bjuder på, kanske bäst framstår i och med dennes kända tal: "Ge mig era barn!"
Nej, det är varken Mark 10:13-16 eller Luk 18:15-17 ("Låt barnen komma hit till mig"). Det är Łódź-gettots maktlöse och maktfullkomlige äldste som instruerar gettots innevånare om att tillgodose de tyska nazisternas blodtörst. Tyskarna har bett getto-administrationen om att tillhandahålla alla barn under tio års ålder, för deportation till en säker död. Så vitt jag förstår saken ska det vid detta tillfälle ha rört sig om 20 000 barn.
Rumkowsky talar.
Rumkowskys filosofi är av allt att döma att ge tyskarna allt. Under hans styre levererar Łódź-gettot så mycket materiell till tyskarna (exempelvis uniformer) att gettot får finnas kvar långt efter att de övriga polska gettona utryms. Slutligen töms dock även Łódź-gettot, i augusti 1944.
Sem-Sandbergs frågar sig i sina avslutande kommentarer till prisvinnaren De fattiga i Łódź huruvida den mycket illa ansedde Rumkowsky hade framstått i en annan dager om tyskarnas nederlag kommit snabbare, och om Łódź-gettots judar i så fall (till viss del )överlevt den tyska ockupationen av Polen. Det är en intressant fråga som inte utreds vidare, säkert delvis för att Rumkowsky var en vidrig person i så väldigt många olika avseenden. Exempelvis förgrep han sig av allt att döma systematiskt på barn, och hans nepotism och vanstyre av gettot har bespottats av ögonvittnen och historiker ända sedan Rumkowsky själv gick under i Auschwitz.
Dessutom: Med facit i hand kan det verka osannolikt att tyskarna någonsin skulle skona gettots invånare. Massutrotningen av judar verkar ha blivit en prioriterad fråga, och skulle krigsförloppet förlupit på något annat sätt kanske en snabbare utrymning skulle ha skett. Kontrafaktisk historia är svårt: Vi vet inte vad som hade hänt om. Men, det är (potentiellt) bra: Det hjälper oss att döma det faktiskt skedda, eftersom det ger oss en grund till jämförelse.
Hur som helst är frågan: Är det verkligen Czerniaków som är den ädlare, i just det avseende att han inte kunde leva med att fösa in barnhemsbarn i de tyska nazisternas boskapsvagnar, gaskamrar och ugnar?
Ställd på det viset är frågan svår att besvara på ett annat sätt än att Czerniaków är den mer moraliskt högstående av de två. Detta oavsett huruvida vi förmår blunda för Rumkowskys andra ondske-yttringar.
Däremot kan vi tänka oss - eller jag kan det i alla fall - att Rumkowskys strategi i en alternativ, kanske väldigt ovanlig verklighet, faktiskt skonar gettot och judiska liv i storleksordningen 100 000, under en viss (kort) tidsrymd. Medan Czerniakóws agerande väl - egentligen - inte åstadkommer någonting överhuvudtaget.
Godhet måste rimligen mätas i effekt, inte i avsikt - annars skulle nazisterna själva i flera fall behöva anses vara goda.1 Att tycka, tro eller anse att man gör gott är inte tillräckligt. Vi bryr oss om utfallet. Detta är tillsynes trivialt.
All effektmätning är en fråga om det kontrafaktiska - vad hade hänt om, eller om inte.
Kolonialismen ofta svartmålas ofta på ett lite orimligt vis. Givetvis var det vidrigt hur britterna uppfann koncentrationslägret i Sydafrika och hur tyskarna förfinade det i Namibia. Hur Kung Leopolds Kongo fylldes med (eller tömdes på?) avhuggna händer. Hur raspolitik i Rwanda med omnejd lett till mer sentida folkmord.2 Hur indiska slavarbetare som fördes till Kenya dog i tusental vid järnvägsbyggen. Etcetera in absurdum.3
Men, hur hade det egentligen stått till i Indien om inte britterna koloniserat? Inte nödvändigtvis bättre. Fruktansvärda moguler härskade med fruktansvärda metoder. Likt de flesta samhällen präglades den indiska subkontinenten innan britterna av slaveri, tortyr, folkmord och ojämlikhet. Det är inte precis unikt för (den europeiska) kolonialismen.
Vissa instanser av kolonialism är förmodligen värre än alternativet - tyska Namibia och belgiska Kongo gör sig påminda. Vissa andra kolonier kanske hade varit värre utan kolonisatörerna. Detta kan diskuteras från fall till fall, och det finns även övergripande strukturer (råvaruexploatering kan vara en) som talar för att kolonialismen övergripande är sämre än alternativet. Men det är inte givet.
Det är för lätt att ondgöra sig över kolonialismen om man inte tar hänsyn till vad som hade varit annars. Det är först med hänsyn taget till det kontrafaktiska som vi kan tala om effekter på riktigt.
Vad hade hänt om Rumkowsky inte hade spelat rollen som tyskarnas knähund? Kanske hade gettot utrymts tidigare. Kanske ca två år tidigare. Vi pratar i så fall om ca två års livstid för ett antal gettoinnevånare i storleksordningen 100 till 200 tusen. (Warszawa-gettot utryms i april 1943, det vill säga något tidigare.)
Moral-som-utfall kallas konsekventialism. Det är inte vad du avser, utan vad som blir av det, som är det intressanta.
Nu blev ju utfallet ett jävla helvete fram till gettot utrymdes och samtliga innevånare massmördades. Rumkowskys handlande kan således verkar precis lika omoraliskt som Czerniakóws (ungefär samma utfall), och värre eftersom Łódź-gettot försåg tyskarna med viktiga produktionskapacitet och materiell. Medan Łódź-judarna sydde Wehrmacht-uniformer så obstruerade Warszawa-judarna tyskarnas planer genom att - så som återges i Leon Uris Mila 18 - bedriva kvalificerad gerillakrigföring.
För att förankra moral-som-utfall (konsekventialism) i något absolut är det rimligt att haka på Sam Harris analogi om ett "moral landscape". Hans modell grundar sig i tanken på att en värld där alla har det så bra som möjligt är bättre än en värld där alla har det så dåligt som möjligt. Sen gäller det bara att optimera på denna axel och undvika återvändsgränder som motverkar global maxnytta (=låga bergstoppar i landskapet.) Flykten från den moraliska relativismen sker när vi börjar mäta nytta i medvetna systems upplevelser, och att dessa upplevelser ska vara så angenäma (eller så lite oangenäma) som möjligt.4
Rumkowsky kanske köpte X antal människor något års extra livstid. Som visserligen levdes under vedervärdiga omständigheter i ett getto, vilket kan få en att känna att den där extra tiden kanske egentligen var på minuskontot. Själv är jag benägen att tycka att levt liv i allmänhet är positivt, men så sitter jag inte och skriver detta i ett polsk nazist-kontrollerat getto. Det är helt klart möjligt att tänka sig upplevelser som inte borde existera, även om alternativet är mindre upplevelser totalt sett.
Jag pratar hela tiden om utfall och effekter som är väldigt svåra att bedöma. Och jag återkommer till det kontrafaktiska. Detta trots att utfallet för båda getto-befolkningarna i någon mening blev ungefär detsamma. Rumkowskys strategi var egentligen inte alls framgångsrik. Det kontrafaktiska i det här fallet handlar egentligen om huruvida vi kan tänka oss att Rumkowskys strategi rimligen kunde ha föranlett ett bättre utfall, och hur sannolikt ett sådant bättre utfall i så fall egentligen var. Men eftersom sannolikhet-av-utfall i det här sammanhanget är svårbedömt så landar ändå frågan i Rumkowskys avsikt. Konsekventialism till trots.
Vi bör skilja på moralsystem och personlig moral. En konsekventialist måste göra kvalificerade bedömningar om vilka effekter dennes handlande faktiskt kommer få. Det går inte att veta på förhand. För att inte slarvigt blanda nivåerna här vill jag tydliggöra att frågan om huruvida någon är moraliskt förkastlig eller ej från en konsekventialistisk synpunkt kan sägas handla om huruvida personen strävar efter goda utfall. Hur det sen faktiskt blir är väldigt intressanta men ack så svårt att förutsäga.
Rumkowsky kanske bara drevs av maktlystnad eller mindervärdeskomplex. Sem-Sandbergs skildring gör detta sannolikt. De uttryckliga bevekelsegrunderna är dock, enligt Rumkowsky själv, att vara så nyttiga för tyskarna att gettot skonas och kanske till och med - i pedofilfurstens orimliga dagdrömmar - får status som en tysk fristat inom det segrande Tredje Riket.
Mellanspel 1
Chat-GPT i rollen som Chaim Rumkowsky ger följande argument till sitt agerande:
Räddning av flest möjliga liv: Min strategi var inriktad på att rädda så många liv som möjligt. Genom att upprätthålla en fungerande arbetsstruktur i gettot och producera varor för de tyska ockupationsmakten hoppades jag att undvika massdeportationer och utrotning. Detta var min prioritet för att bevara människoliv.
Överlevnadschanser: Jag ansåg att genom att prioritera arbete och produktion, gav jag gettoinvånarna en bättre chans att överleva. Att undvika uppror och förödande repressalier från nazisterna var avgörande för att skydda gettoinvånarnas liv och försäkra oss om en möjlighet att överleva.
Skydda de svagaste: Jag insåg vikten av att skydda de mest sårbara i gettot, inklusive barn och äldre. Genom att upprätthålla en formell struktur och samarbete med nazisterna, försökte jag skapa en situation där de mest sårbara inte skulle bli offer för den brutala förföljelsen.
Brist på bättre alternativ: Jag vill betona att det inte fanns några bättre alternativ tillgängliga för mig i den fasansfulla situationen vi befann oss i. Vi hade begränsade resurser och ständiga hot från nazisterna. Jag valde den strategi som jag trodde hade bäst chans att upprätthålla någon form av ordning och skydda så många liv som möjligt, även om det var en oerhört svår moralisk kompromiss.
Timothy Snyders Den svarta jorden ägnar ett av många läsvärda kapitel åt att bedöma hur onda eller goda polska bönder som gömde judar egentligen var. Frågan har när den debatterats delvis handlat om att de judar som väl räddades och gömdes ofta tvangs träla eller betala för sin fristad. Det förekommer anklagelser om att man inte gömde judarna av godhet utan av girighet. Snyder kontextualiserar det hela och pekar på de stora risker som polackerna i fråga faktiskt tog, samt det fullkomligt normala i att man trälar på en bondgård i Polen under 1900-talets första hälft.
Frågan om hur "moralisk" eller "omoralisk" någon är handlar i någon mening om vad de gör med sina förutsättningar. Givetvis ska vi optimera för nytta - det är bra utfall att gömma och rädda judar i Polen. Men om riskerna eller kostnaderna för dig själv är stora och du ändå "gör gott" - då tycker vi att du är mer moralisk. Att bara vardagligt nyttomaximera är så att säga ingen stor grej; bara en slags miniminivå som omfattar “att inte slå folk” och “att vara snäll mot din nästa.” Att rädda judar under dödshot från nazister framstår dock som hjältedåd. Det enda rätta, men likväl hjältedåd.
Varför? Det innebär ju egentligen en sämre nyttokalkyl än det vardagliga nyttomaximerandet. Den polske bonden riskerar ju själv liv och lem. Ändå är det som att en person är mer moralisk ju större risken är. Detta trots att "rädda nåns liv" borde ge större förväntad nytta om risken för en själv är 0!
Att "vara moralisk" verkar inte handla om att nyttomaximera globalt - utan om att nyttomaximera lokalt, för någon annan. Antagligen är det rimligt att beskriva detta som att vi ska få betalt för riskfyllda och dyra operationer. Betalt i heder och ära, vill säga.
Normer upprättas som betalar bra för riskfyllda, altruistiska handlanden. Att upplevas som "god" är att få betalt för oegennytta.
Att utan risk för eget väl och ve kasta en livboj till någon ska inte ha så bra betalt i moral-pengar. Däremot ska att inte kasta livbojen istället kosta mycket i moralpengar. Det ska vara dyrt att inte agera om det är billigt.
Dyra handlingar upplevs som moraliska eftersom det behövs starka norm-incitament för att folk ska vilja utföra dessa handlingar. Handlingar som inte kostar något ska kosta att inte utföra. Normerna här är en samordningsmekanism. Vi vill ju leva i reciprokal altruism - i ett plus-summe-spelat fångarnas dilemma. Helt enkelt i en värld där vi ömsesidigt hjälper varandra när vi kan.
Mellanspel 2
Chat-GPT igen, som får försvara Adam Czerniakóws agerande. Vilka är argumenten för att Czerniaków är godare än Rumkowsky?
Principfasthet och moralisk renhet: Czerniaków följde en principfast väg genom att vägra att samarbeta med nazisterna på något sätt. Han kunde argumentera att hans beslut att inte delta i nazisternas förtryck, deporteringar och utrotning visar en högre grad av moralisk renhet och integritet än Rumkowskys samarbete.
Undvikande av kompromisser med förtryckare: Czerniaków kunde hävda att hans beslut att inte samarbeta med nazisterna signalerade ett tydligt motstånd mot förtrycket och utrotningen som de försökte genomföra. Han såg ingen rättfärdiging5 i att kompromissa med förtryckarna och valde att stå fast vid sina övertygelser.
Försökte föra värden vidare: Czerniaków kunde hävda att genom att avvisa nazisternas krav på att delta i deporteringar och utrotning, försökte han föra vidare värden som mänsklig värdighet och medkänsla. Han kunde ha ansett att detta var mer moraliskt värdefullt än att försöka rädda liv genom samarbete med förtryckarna.
Förhindrande av aktiv medverkan i ondskan: Czerniaków kunde betona att genom att inte aktivt delta i nazisternas grymheter, undvek han att bli en direkt medbrottsling till förtrycket och utrotningen. Han ansåg kanske att detta var mer moraliskt korrekt än att delta i en process som innebar att människor blev offer för en fruktansvärd ondska.
Förmedla ett moraliskt budskap: Czerniaków kunde argumentera att hans beslut att ta sitt eget liv snarare än att medverka i nazisternas grymheter var ett sätt att förmedla ett kraftfullt moraliskt budskap till omvärlden om det ofattbara lidandet som pågick i Warszawas getto och om nödvändigheten av att fördöma förtrycket.
Rumkowsky, då? Hur ser hans moraliska ekvation ut?
Givet att vi tror att han är ärlig när han beskriver sin strategi tvingas vi förstå honom som en konsekventialist som agerar moraliskt - som tror att han ska kunna rädda gettot genom att vara en resurs för nazisterna. Samtidigt kan det (i den berömda backspegeln) tyckas mer än naivt att tro att man kan vara nazisterna till lags. Har vi att göra med en grov oaktsamhet, i moralisk bemärkelse?
Vi kan om vi vill formulera jämförelsen Rumkowsky/Czerniaków som utilitarism vs. deontologi - även om Rumkowskys global maxnytta-funktion verkar hyfsat pervers. Hur ser Czerniakóws moraliska ekvation ut? Det kan tänkas vara en rimlig tumregel att vägra samarbeta med förövare; om inte annat som ett Schelling’s fence på det sluttande plan mot Auschwitz som Rumkowskys utilitarism står för.
Vi kan tänka oss att varje beslut som Rumkowsky fattar är rimligt, utilitaristiskt. Att det är rimligt att överlämna 20 000 barn under tio år för deportation till utrotningslägren. Eftersom det sparar andra, mer överlevnadsdugliga individers liv. Men vi ser (återigen backspegeln) var det slutar anno 1944. Rumkowsky halkar ner för det sluttande planet. Varje ny eftergift visavi tyskarna är ett steg mot avgrunden.
När Czerniaków springer in i samma dilemma som Rumkowsky - deportera barn eller utsätta gettot för tyskarnas repressalier - så aktiverar Czerniaków ett Schelling's fence, en moralisk tumregel som stoppar allt fortsatt halkande. Oavsett konsekvenser så är det stopp där, för Czerniaków.
Om vi ser Czerniakóws självmord som en tumregel (samarbeta inte in absurdum med nazister!), ett stoppkriterium för kollaboratörskap, så kan vi anta att Czerniakóws avsikt också var att maximera nyttan. Distinktionen mellan Czerniaków och Rumkowsky faller samman. Vi har bara två olika tillvägagångssätt för att maximera nytta (eller minimera onytta).
Någon slags slutsatser kan vara på sin plats.
Magkänslan säger: Rumkowsky är relativt ond, Czerniaków är relativt god. Vilket kanske mest är en utvärdering av magkänslan.
Konsekventialism är svårt eftersom avsikter inte samma sak som faktiska utfall.
Moraliska tumregler ser olika ut för olika personer, och speglar väl också egentligen bara konsekventialist-utilitariska avsikter. Deonotologi och utilitarism är ett. Regler finns för att skapa nytta, och nytta är reglernas måttstock. En konsekventialist kan tillgripa Schelling’s fence för att undvika sluttande plan.
Addendum
Chat-GPT är väldigt noga med att påpeka att det inte finns några bevis för att Rumkowsky förgrep sig på barn, och att “anklagelser om sexuella övergrepp eller våldtäkt bör vara baserade på trovärdiga källor och bevis.” Jag vet inte exakt vilka bevis Sem-Sandberg baserar sin skildring på, men kanske - bara kanske - har vi att göra med en tidig #metoo-svartmålning av en oskyldig man.
Eventuellt skulle de inte det. Nazismen innebar en antimoral med föresats att fjärma sig från gott och ont till förmån för socialdarwinistisk raskamp. All form av humanism och moralism sågs som judiska rökridåer med syfte att hämma det tyska folket och skada den ariska rasen.
Som vanligt i kombination med malthusiansk resurskamp, som alla som läst Jared Diamonds Collapse har koll på. Samma (konstruerade) resurskamp var också just nazisternas argument för behovet av att kolonisera Östeuropa.
Vill vi mäta utfall i termer av medvetna systems upplevelser uppstår dock ett gäng lömska paradoxer, såsom antinatalismens. Vi kan också förvirra oss själva med att exempelvis påstå att Folkgrupps A:s kapacitet till glädje är något större än Folkgrupp B:s kapacitet till lidande, och att det därför är moraliskt rätt att Folkgrupp A folkmördar Folkgrupp B, givet att Folkgrupp A finner glädje i detta. Sånt skit skiter vi i just nu. För tillfället nöjer vi oss med att utilitarism-konsekventialism är rimligt.
Såg inget rättfärdigt i att? Såg inget sätt att rättfärdiga? Här är Chat-GPT störande otydlig.