Spelteori kan förklara hur sociala kategorier tenderar att uppkomma; varför de ibland är tvärkulturellt giltiga; och varför de beroende på situation kan skilja sig kvalitativt åt mellan olika samhällen. Så låtom oss avhandla.
Ta exempelvis utvecklingen av sociala kategorier såsom könsroller (genus). Sociala kategorier ger information som möjliggör mer effektiv koordinering. Om vi ska dansa pardans då vinner vi på att män typiskt sett för och kvinnor typiskt sett följer. Om två personer möts i en trång dörröppning så vinner vi koordination på att veta att den yngre ska släppa igenom den äldre. Om vi föreställer oss att Homo sapiens tenderar att leva i reproducerande enheter som omfattar en man och en kvinna, så vinner vi en hel massa koordineringsvinst på en effektiv arbetsfördelning grundat i könstillhörighet.
Det finns en uppsjö av koordineringsspel, men i många fall handlar svårigheten om att vi inte kan kommunicera för att koordinera oss. The bargaining game är ett sådant spel. Genom att vi bildar konventioner kopplat till givna sociala kategorier - oftast så kallat primära kategorierna, som kön och "ras" - så kan vi på förhand veta hur vi ska bete oss, vilket gynnar alla parter. Även den som blir orättvist behandlad - bättre att koordinera sig på ett orättvist sätt än inte alls.
Tänk dig the bargaining game. Du och en vän ska dela på ett paket glass. Ni måste enskilt och på förhand ange hur stor andel av glassen ni vill ha, men om era bud totalt överstiger 100 procent får ni ingenting. Troligen kommer ni koordinera er kring "hälften". Om vi istället tänker oss upprepade interaktioner kan den ena parten istället överbjuda, för att lära motparten att den måste bjuda lägre för att alls få någon glass. Även om det på så sätt uppstått en konvention där du alltid kräver 80 procent av glassen vinner den andra parten (vid ett givet spel-tillfälle) på att endast kräva 20 procent. Även den som förlorar på uppdelningen vinner på att det blir en uppdelning.
Koordinering behöver inte handla om att etablera en orättvis konvektion. Det kan helt enkelt vara fördelaktigt att koordinera sig kring vad som helst som erbjuds som en Schelling-punkt. I överförd bemärkelse blir det gynnsamt för män och kvinnor i ett hushåll att fördela sysslorna mellan sig, särskilt i ett förmodernt samhälle där det är extremt arbetsintensivt bara att mortla ihop till en ätlig middag. Ett bargaining game som rör könsroller över hundratals generationer har naturligtvis ingen agens av samma typ som spelarna i glass-exemplet - istället är det den kulturella evolutionen som selekterar för konventioner och normer som innebär en effektivitet i termer av koordination.
Vissa fördelningar verkar uppstå tvärkulturellt, såsom att män (nästan) alltid pysslar med storviltsjakten, vilket indikerar att det finns en underliggande objektiv nytta med att den med störst överkroppsstyrka dödar mammutar. Mycket annat verkar emellertid i någon mening "godtyckligt," vilket visar nyttan av vilket som helst koordination. En konvention som står till buds erbjuder koordinationsvinster och det är därför alltid svårt att överge en konvention för en annan. Konventionens Schelling-punkts-valuta består ju i att den är allmänt accepterad.
Så: Konventioner selekteras för, eftersom de erbjuder information som låter samhällsmedborgare spela rätt i koordinationsspel. Dessvärre kan "rätt" vara att be om 20 procent av glassen hellre än att äta tom strut med strössel. Så uppstår och fortlever orättvisor i egenskap av sina effektivitetsvinster.
I Sapiens noterar Harari krasst att vi inte vet varför kvinnan har varit underordnad mannen i alla tider. "För att de bär och föder barn"-hypotesen är rätt stark. Ett annat perspektiv är att alla människor i alla tider slavat, dött och svultit, oavsett könstillhörighet. Själva frågan är då felställd.
Om vi ändå ger Harari rätt och antar att kvinnan i alla tider varit underordnad men att vi inte vet varför (kanske på grund av att det tomma slentriansvaret >PATRIARKATET< hindrat faktiskt forskning i frågan), då kan kulturell evolution av sociala kategorier ge oss bättre svar. Plötsligt förstår vi nyttan med underordningen, i det att konventioner kopplade till (framförallt primära) sociala kategorier alltid givit så stora koordineringsvinster att ojämlika och ojämställda lösningar blir mest livskraftiga, mest reproduktiva, och mest attraktiva för andra att härma. Att kvinnor föder barn kan svara den premiss som gör att alla samhällen driver iväg mot just detta jämviktsläge; men det är spelteorin som förklarar varför.
Beakta mimicry. Om en giftig groda är röd uppstår ett selektionstryck för grodätande fladdermöss att känna igen och undvika att äta röda grodor. Det uppstår då ett selektionstryck på alla grodor, inklusive de gröna, att vara röda. (Och när många ogiftiga grodor också är röda, så eroderas signalvärdet för "röd", i och med att selektionstrycket på de grodätande fladdermössen blir svagare, framförallt eftersom det finns en selektionstryck-baseline för att äta alla tillgängliga kalorier som inte är giftiga.)
I evolutionär spelteori är det inte de individuella organismerna som lär sig - det är deras art genom förändrade genfrekvenser. Men vi kan också tänka oss en selektion för meta-egenskaper, som att "testa giftighet hos grodor på något mer sofistikerat sätt", eller "lär dig vilka grodor som är ätliga respektive giftiga och vidarebefordra kunskapen till dina barn", eller till och med "lär dig skilja på grodorna, och använd de giftiga för att göra dödliga blåsrörspilar som kan döda tapirer, och lär sen dina barn allt detta". Den här typen av meta-egenskaper blir relevanta inte minst när vi har att göra med människor som traderar kulturell kunskap.
Så, om en meta-egenskap är "förmågan att uppdatera, ackumulera och tradera kulturell kunskap", så kommer vi att ha att göra med individuella organismer som spelar evolutionära spelteori-spel under loppen av den egna livstiden, utan att behöva vänta på att DNA:t lär sig genom förändrade genfrekvenser. Individerna kommer att lära sig själva, och framförallt kommer de kulturella sedvänjorna att "lära" sig saker, då sedvänjor som ökar bärarnas fitness kommer att selekteras för.
Den kulturella evolutionen verkar inte bara genom att olika sedvänjor ger fitness till bärarna, och därmed gör dem mer framgångsrika på en gruppnivå genom att överleva och reproducera sig mer än andra grupper. Den kulturella evolutioner verkar även genom att människor migrerar mellan grupper, och då företrädelsevis till mer framgångsrika grupper, samt genom att människor helt enkelt härmar varandra, och sedvänjor därmed flyttar sig mellan olika grupper.
När vi tänker på kulturell evolutionär spelteori blir det alltså många delar att hålla i huvudet, eftersom individer, kulturer, och arter alla kan lära sig - genom att erfarenheter och slutledning på individnivå, genom "kulturell selektion" på gruppnivå, och genom förändrade genfrekvenser på artnivå.
Basins of attraction ett användbart begrepp för att förstå vissa nyanser vad gäller evolutionsteorin och då framförallt konvergent evolution. Inom den kulturella evolutionen kan vi tala om konvergent evolution av konventioner - likartade kulturella sedvänjor som tenderar att uppstå givet vissa gemensamma selektionstryck. Basins of attraction-begreppet ett sätt att tala om variation i evolutionära utfall utan att handla i att slappt avfärda evolutionen som "stokastisk."
Ett evolutionärt jämviktsläge har en basins of attraction, vilket är de punkter ifrån vilka evolutionen alltid utvecklas mot detta jämviktsläge. Gällande exempelvis samhälleliga konventioner med avseende på arbetsfördelning mellan könen, hjälper det oss att förklara varför, tvärkulturellt, 1) vissa sysslor alltid är könsuppdelade på ett visst sätt; 2) vissa sysslor ofta men inte alltid är könsuppdelade på ett visst sätt; 3) vissa sysslor är godtyckligt könsuppdelade.
Helt funktionell könsuppdelning kan vara storviltsjakt och barnomsorg Dessa är så gott som alltid könsuppdelade på ett visst sätt - vi tänker oss att dessa jämviktslägen har väldigt stora basins of attraction, eftersom det bara finns ett jämviktsläge som alltid gäller.1
Den andra extremen är helt konventionsstyrd könsuppdelning, där exempelvis tillverkande av fiskenät och repslageri ingår. Här är det helt slumpmässigt vilken könsfördelning man koordinerar sig kring - de olika jämviktslägena har lika stora basins of attraction. Om man inte gillar att prata om "slumpen" kan man tänka sig att enskilda individers agerande och “founder effects" blir avgörande tipping points för vilken basin den kulturella evolutionsalgoritmen rinner ner i.
Mellan dessa båda extremer - helt funktionell respektive helt konventionsstyrd - finns ett kontinuum. En viss syssla kanske har 60 procents basin of attraction för att män ska göra sysslan och 40 procents för att kvinnor ska göra den. Då kommer lite fler kulturer koda denna syssla som maskulin, men en stor andel tvärt om som feminin. Vi kan tänka oss vilka som helst ratios mellan basins och då förstå att evolutionen blir mer eller mindre känslig för slumpfaktorer (det vill säga faktorer som är exogena men som vi så klart kan specificera om vi känner till dem).
Det är så klart inte allt som handlar om huruvida män eller kvinnor ska göra en viss syssla. Många koordineringssituationer har många olika jämviktslägen. Ju fler ekvivalenta jämviktslägen en viss situation har, desto mer är ett givet jämviktsläget att betrakta som en (godtycklig) konvention. Det är då själva koordineringen som är det viktiga, men den kunde ha sett ut på något annat sätt. Att bedja till en viss gudom kanske är funktionellt i sig, som en “functional meme” betraktat, men exakt vilken specifik absurd fantasi man ska välja att kräla inför kanske är mer av en konvention.
Spelar det någon roll att vi har just en gran inomhus på julen? Om det inte spelar så stor roll är julgranen att se som en konvention. Men om det är så att just granar är praktiska att ha inomhus vid denna årstid, så är det kanske ändå rätt funktionellt att välja granen framför andra vintergröna barrträd. Men då är kanske ändå "att ta in ett träd överhuvudtaget" rätt mycket av en konvention.
Begreppet Shannon-entropi kan användas för att kvantifiera hur konventionellt respektive funktionellt ett givet jämviktsläge är. Shannon-entropi beskriver information på vad vi kan kalla ett bayesiansk vis, genom att jämställa den med mottagarens förvåning. Om ett budskap är överraskande - om det beskriver en osannolik situation - så har budskapet mycket information.
Om vi har ett koordineringsspel med många olika tänkbara jämviktslägen och basins of attraction så ger det mycket information att veta vilket jämviktsläge som råder. (Det var osannolikt att det skulle vara just läge X.) Vi har då att göra med en höggradigt konventionsstyrd koordineringslösning. Vice versa innebär det väldigt lite information att få veta att storviltsjakten i ett visst samhälle sköts av männen. Vi blir väldigt oförvånade över detta eftersom det är ett väldigt funktionellt jämviktsläge som kulturellt-evolutionärt sett har en väldigt dominerande basin of attraction.
Terminologin avlägsnar oss från all polemik mellan biologiskt hårdkodade könsroller och oändligt flexibel socialkonstruktivism. Istället förstår vi att den kulturella evolutionen kan ta olika vägar, enligt vissa sannolikhetsdistributioner.
Sociala kategorier är bra "symmetri-brytare" som kan ge den extra information som behövs för effektiv koordinering. Därför uppstår konventioner kring vem som gör vad, eftersom även orättvisa konventioner (inom vissa gränser) gynnar alla. Vi bör förmodligen se mänskliga kulturer som koordination i ett väldigt stort antal olika typer av koordineringsspel, och uppkomsten av konventioner utifrån sociala kategorier som en möjlighet att koordinera sig i flera olika frågor. Det är i någon mening den totala fitness-belöningen som bestämmer vad den kulturella evolutionen selekterar för, och då kan det vara rimligt att förlora stort i vissa spel om samma konventioner-kring-sociala-kategorier-paket ger avkastning på annat håll, i andra spel.
Uppkomsten av könsroller kan i sig ses som ett utfall av den kulturella evolutionen eftersom könsroller ger möjligheter att koordinera sig. Att det är just könsroller som är grund för så mycket konventioner/ arbetsfördelning/ koordinering beror troligen på att 1) biologiskt kön innebär många objektiva markörer att koordinera kring (könsdimorfism); 2) arbetsfördelning uppstår ändå i den reproduktiva sfären, vilket är sant för alla djur (PI-modellen); och 3) ekonomiska enheter tenderar att vara samma som reproduktiva enheter, vilket alltså ofta handlar om man/kvinna-relationer i någon form.
Tänk dig ett spel som kallas the stag-hunt. Det handlar om att två jägare vill koordinera sig kring att jaga hjort eller hare. Om båda jagar hjort kan de fälla hjorten och får, säg, nytta 3 vardera. Om båda jagar hare får båda hare, och får, säg, nytta 2 vardera. Om den ena jagar hjort, och den andra hare, så får den som jagar hjort nytta 0, och den som jagar hare nytta 2.
Det finns två jämviktslägen i detta spel. Det optimala är hjort/hjort (3, 3). Hare/hare (2, 2) är suboptimalt, men klart sämst är att jaga hjort när den andre jagar hare (0). Hare är därför ett tryggt val om man inte kan koordinera kring hjort/hjort.
Om två sociala kategorier, exempelvis män och kvinnor, etablerar olika stag-hunt-jämviktslägen internt, så kan ojämlikhet uppstå som ser ut som diskriminering. Män kanske lyckas koordinera kring hjort/hjort, medan kvinnor bara spelar hare/hare.
Ett verkligt exempel på detta skulle kunna vara hur män homosocialt lyfter och uppmuntrar varandra i en sund prestige-hierarki, där man klappar varandras rygg i bastun och ger varandra chefsjobb och lägenhetskontrakt etcetera. Samtidigt, på andra sidan den könsavskiljande sociala gardinen, håller kvinnorna på att bjäffsa och mobba varandra och hugga varandra i ryggen, slut-shame:a varandra, etcetera.2
Vi kan alltså ha en situation där en grupp lyckas utverka mer koordinationsvinster än en annan grupp. Genom det strukturella felslutet kan vi då luras att konkludera att den mer framgångsrika gruppen diskriminerar den mindre framgångsrika - när det bara är så att den har koordinerat sig kring ett bättre jämviktsläge.
Ännu värre blir det när två sociala kategorier möts och en grupp lyckas koordinera sig optimalt internt men suboptimalt visavi den andra gruppen, samtidigt som den andra gruppen också bara koordinerar sig suboptimalt internt. Vi får då en situation där en grupp gynnar sig själv bättre än den andra gynnar sig själv, samtidigt som gruppöverskridande interaktioner får det suboptimala utfallet. Vi har här tre helt stabila jämviktslägen där alla hade förlorat på att man inte koordinerade sig, men där det ändå ser ut som diskriminering.
Ännu ett verkligt exempel: Svensk kultur bygger på släktskapsneutral tillit. MENA-kulturer bygger på släktskapsbaserad tillit. Genom svenska normer kan stora grupper effektivt koordinera sig med varandra och hitta ett optimalt jämviktsläge. MENA-meme-bärare kan däremot inte koordinera med andra än sina släktingar. Svenskar kan dock inte heller koordinera sig med MENA-folket, eftersom MENA-folket utnyttjar svenskarnas tillit (vilket svenskarna lär sig) eller eftersom svenskarna (korrekt) inte vågar visa samma tillit mot de kulturellt avvikande MENA-individerna.
På sista raden kan det se ut som att MENA-invandrare i Sverige diskrimineras men egentligen är de bara dåliga på att koordinera sig med varandra och med majoritetssamhället.
Värt erinran är att minoritetsmedlemmar måste interagera med majoritetsmedlemmar oftare än majoritetsmedlemmar måste interagera med minoritetsmedlemmar. Detta ger lite olika spännande effekter, som att minoritetsmedlemmar snabbare lär sig majoritetsmedlemmarnas strategier än vice versa. I ett bargaining game kan det här vara en stor nackdel för minoriteten. Majoritetsmedlemmar kommer att ha en mer statisk strategi än minoritetsmedlemmar, vilket i ett Nash demand game kan göra att minoritetsmedlemmar måste anpassa sig till majoritetens krav.3
Åter till glassexemplet: Du och en vän ska dela på ett paket glass, men ingen får någon glass om era krav totalt sett överstiger 100 procent av glassen. En rimlig Schelling-punkt är “hälften,” men vid upprepade interaktioner kan den ena parten överbjuda för att lära motparten att den måste bjuda lägre för att få något. Även om det uppstått en konvention där du alltid kräver 80 procent av glassen vinner den andra parten vid ett givet spel-tillfälle på att endast kräva 20 procent.
Huruvida man lyckas motsätta sig ett orättvist jämviktsläge beror på flera saker. Om den ena parten har råd att bli helt utan glass, exempelvis. Då kan den välja 50 procent även om den vet att motparten kommer att välja 80 procent, eftersom den kan tänka sig att betala för att den andra parten ska lära sig inför kommande spelomgångar. Om 20-procents-parten inte har råd att defecta kommer den dock behöva hålla till godo med 20 procent, även om den skulle kunna vinna i längden på att ta 80-procents-parten i upptuktelse till kostnad av att bli helt utan glass i en runda.
Om vi har en population med många aktörer, som interagerar med varandra baserat på sociala kategorier, kommer det ta längre tid för minoritetsgruppen att lära upp majoritetsgruppen än tvärt om. En minoritetsmedlem kan inte förvänta sig att den genomsnittlige majoritetsmedlemmen möter en minoritetsmedlem särskilt ofta - men den kommer själv ofta möte en majoritetsmedlem. Även om en enskild majoritetsmedlem direkt lär sig att ändra strategi om den en gång blir straffad av en minoritetsmedlem, så kommer minoritetsmedlemmen ifråga inte vinna på det om den slumpvis interagerar med alla majoritetsmedlemmar.
Om majoritetsmedlemmar har en strategi mot minoritetsmedlemmar som är att kräva 80 procent av glassen kommer det vara irrationellt för en given minoritetsmedlem att någonsin kräva mer än 20 procent - även om den kan tänka sig att betala för att lära majoritetsmedlemmarna, och även om den enskilde majoritetsmedlemmen skulle ändra strategi till 50/50 om den en gång straffades. Det enda sättet för minoritetsmedlemmarna att undkomma det orättvisa jämviktsläget är att samfällt börja straffa majoritetsmedlemmar, och även det här skulle ta ett tag att genomföra då det skulle ta några rundors spelande innan alla majoritetsmedlemmar var upplärda. (Hur många rundor beror givetvis på ration majoritet/minoritet.)
En annan aspekt som kan missgynna en minoritetsgrupp, är att minoritetens interaktioner mer majoriteten är en så stor andel av deras totala antal interaktioner. Om Majoritetsmedlemmar spelar 50/50 mot andra majoritetsmedlemmar, men 80/20 mot minoritetsmedlemmar, så kommer minoritetsmedlemmar relativt sett ha mycket sämre total avkastning av alla sina interaktioner. Majoriteten spelar ju oftast 50/50, och vinner för övrigt på att spela 80/20 mot minoriteten. Minoriteten spelar ibland 50/50 mot andra minoritetsmedlemmar, men ofta usla 20/80 mot de vanligare majoritetsmedlemmarna. (Rationellt, således, med etniska enklaver för att slippa spela 20/80.)
Det här får såklart som följd att det relativa värdet av resursen ökar för minoritetsmedlemmarna - med andra ord att de får en relativt sett försämrad möjlighet att defecta. De kanske måste hålla till godo med 20% av glassen, eftersom de har ett mindre sparkapital till följd av en större andel ogynnsamma interaktioner. Här har vi alltså ytterligare en aspekt som låser minoritetsmedlemmar i orättvisa jämviktslägen.
Det motsatta är också sant. Om en minoritetsgrupp lyckas få överhanden mot en majoritetsgrupp - så att majoriteten spelar 20/80 mot minoriteten men 50/50 med varandra - kommer minoritetsgruppen har en mycket större del fördelaktiga interaktioner. Till och med en mycket större andel fördelaktiga interaktioner än vad majoritetsgruppen hade i det föregående exemplet. Detta kommer att vara ovanligt men väldigt gynnsamt för minoritetsgruppen ifråga.
Sammanfattningsvis kan sociala kategorier och orättvisa existera på en väldigt djup strukturell nivå utan att vi behöver hitta på konspirationsteoretiska förklaringar som “sexism” eller “rasism.”
Vi kan jämföra med delfinens/ hajens/ ichthyosaurus ens hydrodynamiska form, som synes ha en stor basin of attraction. Kanske kan en bra tumregel även vad gäller det naturliga urvalet vara att om vi ser många exempel på konvergent evolution, så har ett visst jämviktsläge en stor basin of attraction.
Jag säger inte att det inte finns biologiska och/eller psykologiska skillnader som ger olika stora basins of attraction för kulturell evolution av olika könstypiska beteenden i dessa avseenden - jag noterar bara att de tenderar att uppstå.
Red King-effekten.