Nätvärk (och andra fabler)
Dags att olja in benen, baby
Aisopos tjänade sin frihet “genom kvickhet” och undkom på det viset slaveriet på Samos. Men ack, ur askan i elden - samma kvickhet blev också skaldens död. Som diktare är Aisopos mest känd för sina fabler vilket gör honom till fabulist; någon som fabulerar.1
Spindlar, frågar min femåriga son, kan spindlar fastna i spindelnät?
Fan vet jag? Dags att följa Aisopos exempel. Dags att fabulera.
Spindlar, kära barn, har för vana att uppsöka köksöns matolja. Det gör dem detsamma om oljan stammar från raps (engelska rape seed, det vill säga våldtäktsfrön) eller oliv (däremot undviker de blandprodukter som inkluderar annat matfett). Sus scrofa, idag mest kända för sin afrikanska svinpest, kan som bekant iföra sig kroppspansar av torkad lera inför dueller galtar emellan (och förmodligen kan intelligenta och i ärlighetens namn människoätande svin ikläda sig sådant pansar även för att värja sig mot jägarens kulor); här står spindeln svinet nära i lynne och mentalitet.
Spindeln oljar således in benen noga och utan respekt för betraktarens eventuella prydhet (etymologiskt besläktat med “prydnad” [dekoration], “prytl” och “pryl” [grej] samt “pryla” [spöa] - kanske!) eller för den delen sexistens obönhörliga avsky för håriga ben. Oljan gör att spindeln inte fastnar i det egna eller i andras nät.
Mer sanningsenligt (fabulerar jag) har spindeln naturligt oljiga ben, vilket vi kan slutleda utifrån det faktum att köksöar och matolja är yngre företeelser än spindeldjur med förmåga att spinna klibbande nät. Då uppstår frågan - varför har inte andra, bytes-, -djur selekterats för att ha oljiga ben?
Vi måste, kära barn, beakta fakta - att spindelns exponeringstid för spindelnät sannolikt vida överstiger exempelvis knottets eller myggans exponeringstid för dito. Spindeln har även andra egenskaper som låter den undvika nätklibb, nämligen speciella rörelsemönster som låter den undvika de klibbiga trådarna och träda endast på de oklibbiga trådarna i det egna nätet - beteende som kanske kan vara delvis tillämpligt även i andra spindelnät (som spindeln sannolikt kan behöva besöka vid exempelvis parning - då den i och för sig ska dö, men kanske helst efter att den fått, som det heter i folkmun, “doppa").
Genom spindelns mångfacetterade hantering kan vi i någon mening tala om intermediaritet - det finns grader av överlevnadssannolikheter där en spindel med “hyfsade” danssteg kan överleva nät, och där “någorlunda” oljiga ben kan öka en sådan överlevnadschans på en kontinuerlig skala. Knott, mygg &c. har sannolikt ett mer binärt möte med nätet, där de antingen fastnar och dör eller helt lyckas undvika att förirra sig in mellan - exempelvis - tvenne strån utav gräs mellan vilka nät spunnits.
I överförd bemärkelse kan vi förstå att den som börjar med Aftonbladets chattrum på 90-talet kommer att gradvis tillvänja sig grövre våldsporr utan att ta direkt skada vid detta; allt emedan den yngling som idag kastas rakt in i avrättningsvideos och fentanylbeställningar på Darknet sannolikt kommer att selekteras bort (men av den kulturella evolutionen - normer för totalt skärmförbud kommer premieras och gradvis öka i frekvens i den effektiva normpopulationen).
Vi kan också tänka oss att vissa spindlar vill fastna, för att sedan knullas och ätas, och att samma sak kan sägas gälla vissa människor, som vill hamna i gängens/ pedofilernas/ sol- och vårarnas/ kapitalisternas klor, befruktas och sedan genast smälta till en pöl av entropiöverskott.
Där vi hukar oss i dimman, kära barn, ser vi också trettonåringar i Gucci-keps och Hoodrich-väst rulla sig i lerpölarna mellan alträden. Deras unga, talgtäta hy täcks av leran som inte bara rotar ut störande parasiter såsom vägglöss utan även beklär dem i ett skyddande pansar. Täckta i lera färdas de sedan genom natten på sina elsparkcyklar, redo att avlossa ett eller annat magasin i en eller annan lägenhetsdörr i ett eller annat flerfamiljshus.
“Köksöns” är för övrigt anagram för “könsöks,” vilket innebär att djuren och pojkarna medelst fermondetektering uppsöker motsvarande varelsers erigerade pseudopenisar (som hos den juvenila fossahonan eller hos den fläckiga hyenahonan) eller mer djupsittande könsdelar (som hos den vanliga fittan). Detta bör leda till det särskilda fall av FBT (Fitness Beats Truth) som möter oss i malens irrande kring lampans sken. Malen, selekterad för att navigera mot månskenet i syfte att könsöka andra malfittor, hamnar i dagens miljö ofta i klammeri med elektriciteten som ju bedrar den grundligt där den emulerar himlakropparnas avlägset avlossade fotoner genom mer närliggande elektroluminiscens. Då kan vi också, kära barn, förstå att de leriga pojkarna hamnar i porrträsket ibland.
När spindlarna sedermera instagrammar2 sina inoljade ben anklagas de ofta för att ha fotograferat vanliga (par av) prinskorvar. Detta i syfte att överdriva sin egen skönhet och sin semesters förträfflighet. Vanligen benämns dessa anklagelser “hot och hat” och bekämpas av Annika Strandhäll eller motsvarande företrädare för folkdjupet.
Höghastighetskulor slår igenom leran och barnens nedbajsade sovsäckar. Spindlarna dansar i näten, måna om att aldrig kliva på de klibbiga trådarna. Men de kommer fastna, knullas och ätas. Precis som vi.
Kära barn.
Mindre känd är Aisopos för att han inte egentligen existerade annat än som myt.
Obs, troligen används inte instagram idag. Kanske har det aldrig funnits. Även minnet är en aspekt av nuet och kan således misstänkliggöras som varandes en (del av en) simulation.