Hur jag lärde mig att älska bomben
Olof Palme kunde inte haft mer rätt
Efter att Osmanska riket imploderade i samband med världskrigen sa Turkiet gonatt till geopolitiken. Ryska påtryckningar ledde till ett bryskt uppvaknande under 1990-talet, och sedan dess har utrikespolitiken varit desto mer aggressiv. Idag har man geopolitiska ambitioner som förmodligen sträcker sig norr- och nordösterut snarare än mot den skitdåliga muslimska världen som man annars trängs med.
Relationen till Ryssland är därför också en smula ambivalent. Bayraktar har gjorts legendariska av ukrainska drönarpiloter och tillägnats en egen låt. Samtidigt har turkarna inte infört sanktioner mot Ryssland, och enligt denna FOI-rapport har man “balanserat mellan Väst och Ryssland.”
Turkiet är en illojal Nato-medlem, vilket alliansens övriga medlemmar blev varse när turkarna köpte in ryska S-400-luftvärnssystem (som är inkompatibla med Nato-standard). Idag agerar man enligt nämnda FOI-rapport för att bli en “självständig regional stormakt” och vill visserligen inte att Ryssland ska vinna kriget men dock att ett försvagat Ryssland ska stå i tacksamhetsskuld (och antagligen fortsätta tillgodose turkiska behov av naturgas).
Sammantaget är de turkiska drivkrafterna för att ratificera ett svenskt Nato-medlemskap ganska spretande. Allt närmande till EU är givetvis en chimär eftersom Erdoğan absolut aldrig kommer tumma på varken repressionen, islamismen eller den geopolitiska självständigheten. I balansakten mellan Öst och Väst vill man knappast att någon sida ska stärkas. Det är den egna vågmästarpositionen som ska vara på tillväxt, inte den kollektiva förmågan genom Nato-alliansen.
Bayraktar-vurmen har också en baksida. Turkarna vill bygga upp en egen militärteknisk förmåga, och då är Bayraktar fin reklam. S-400-debaclet visar även att man är förhållandevis obrydda om att upprätthålla en god Nato-integration. Turkiet kommer sannolikt ta fram nya, egna system inom flera områden, och man har dessutom gott om naturliga testbäddar i närområdet (lex Syrien). Allt detta får en att undra hur stark längtan efter amerikanska F16 egentligen är.1
Därmed kristalliserar sig följande möjliga scenario:
Sverige får inte gå med i Nato.2
Vad vi gör då? Kolla på den här godingen:
Saab 36 (även känt som Projekt 1300) var en svensk överljudsbombare som planerades av Saab AB under 1950-talet. Flygplanet var tänkt att kunna bära en kärnvapenlast på 800 kg.
1945 till -72 bedrevs nämligen ett kärnvapenprogram i Sverige. Det var Sveriges enskilt största forskningsprogram och förordades av bland andra Palme och Erlander. PM Nilsson skriver i en DI-ledare att
“[h]istorien är viktig eftersom mytbildningen om svensk neutralitet i hög grad gäller föreställningen om att Sverige i kraft av alliansfriheten på ett unikt sätt stod utanför kalla krigets kärnvapenlogik. I själva verket var det tvärtom. Sverige försökte pragmatiskt manövrera enligt de villkor som gällde för att maximera sin egen säkerhet - antingen en egen bomb eller skydd av USA:s bomber.”
När kärnvapenprogrammet slutligen lades ner, efter att USA utställt vissa säkerhetsgarantier, hade planernas på Saab 36-bombaren redan avbrutits. Saab 36 skulle ha haft deltavingar, liknande Saab 35 Draken-jaktplanet, och den planerades att drivas av en variant av den brittiska Bristol Olympus-motorn, samma motor som användes i Avro Vulcan jetbombaren. Tyvärr blev planet aldrig en realiserad del av den framgångsrika svenska försvarsindustrin.
Sveriges neutralitet kostade pengar. Forskningsprogrammet för att framställa en svensk atombomb var dock inte helt bortkastade eftersom det innebar ett utrikespolitiskt kapital och eftersom det drev på utvecklingen av ett svenskt energisystem i världsklass med kärnkraft som ett av två bastanta ben. Bortsett från atombombsplaner spenderade Sverige fortfarande på -60- och -70-talen en stor andel av BNP på försvaret (källa):3
Det är lätt att vara efterklok. Förmodligen borde vi ha gått med i Nato snabbast möjligt efter Sovjetunionens kollaps. Precis som vi aldrig borde kriminaliserat narkotika; haft en jättehög asylinvandring; lagt ner bra kärnkraftverk; stött Mugabes regim; och gett våra barn iPads. Men nu är det så, och nu får vi försöka göra det bästa av situationen.
Det finns en trop om att Sverige “la ner försvaret.” Jag antar antar att alla svenskar som stridit i exempelvis Afghanistan undrar vad som menas med det. Så vitt jag förstår saken har vi visserligen slaktat budgeten vilket lett till underskott av materiell. Till yttermera visso har vi lagt ner värnplikten och därigenom drastiskt minskat köttvolymen i försvarsmakten. Däremot verkar vi ha upprätthållit en professionaliserad yrkesarmé med i vissa avseenden god förmåga.
Snarare än att pumpa in miljarder i att lära 19-åringar att bädda sängen borde vi förmodligen utöka denna professionella organisation, ty som Finska vinterkriget liksom Ukrainakriget lärt oss kan man ändå aldrig matcha de ryska numerärerna. Det är inte så man vinner. Man vinner genom att hålla Mannerheimlinjen, uppfinna molotovcocktailen, och låta 17 000 ryssar4 frysa ihjäl i Suomussalmi.5
Flammande lågor förtärande plågor det brinner.
Kärnvapenparaply är bra när det regnar kärnvapen. Får vi inte trängas med Turkiet under Natos paraply är det dags att skaffa ett eget.
Upp med försvarsutgifterna till 60-talets nivåer (som andel av BNP), men inte för att bygga en värnpliktsarmé. Proffsigt ska det vara.
Proffsigt + en svensk atombomb.
Dessutom har väl allt tjat om Gripen lärt oss att alla som inte har elva atomdrivna hangarfartyg snarare behöver plan som är funktionella under realistiska förhållanden.
Det här är ingen prediktion. Det är ett scenario. Jag har ingen aning om huruvida vi kommer att få gå med i Nato. Turkiets agerande är as of september 2023 i alla fall på inget sätt skyndsamt.
Obs, gäller “Sveriges officiella försvarsutgifter” vilket såklart implicerar inofficiella sådana vilket såklart implicerar extremt coola grejer som man ju bara kan tänka sig.
Så vitt jag förstår var det snarare ukrainare än ryssar. Beroende på vad man nu menar med det. Smolk i bägaren ändå, givet dagens konflikt.
Obs, begränsad faktagranskning med avseende på dessa slappa påståenden om Finska vinterkriget.