Eftersom det är sexvecka (del 1, del 2) måste vi också säga något om sexualitetens avarter: När tjejer i heterosexuella förhållanden skaffar sig makt över sina partners. (Här skulle jag kunna hänvisa lite allmänt till August Strindbergs Ett dockhem - så då gör jag det!)
Vi börjar dock med lite supermarxistisk förklaringsmodell.
Evsey Domar intresserade sig för när och varför slaveri och träldom uppstår och avskaffas. Hans i grunden ekonomiska teori handlar om tillgång och efterfrågan på arbetskraft och att eliterna kommer att förslava arbetarna när tillgången är lägre än efterfrågan och marknadens diktat höjer det egentliga priset på arbete.
I en agrar ekonomi är dock land en variabel att ta hänsyn till, eftersom det är mängden land i förhållande till antalet potentiella bänder och/eller trälar som bestämmer vad som är mycket eller lite arbetskraft. När pesten drabbade Sverige steg levnadsstandarden för de överlevande bönderna eftersom priset på land föll och fler kunde driva eget - större - jordbruk. I Storbritannien steg priset på arbete efter 1300-talets digerdöd, vilket man löste genom ett lönetak - när bönderna protesterade såg adeln till att masslakta dem på sedvanligt feodalt manér.
I grund och botten är det billigast att låta människor agera i enlighet med sin vilja. “Vilja” är dock ett relativt begrepp som följer av både preferenser och konsekvenser. När konsekvensen av att inte ta ett lågbetalt arbete är exempelvis “svälta ihjäl” kommer mångas “vilja” vara att ta ett lågbetalt arbete. När yttre förutsättningar gör att få vill ta ett lågbetalt arbete “måste” eliterna införa artificiella konsekvenser, såsom lönetak och masslakt av upproriska bönder, eller andra former av livegenskap.
Att minska arbetskraften i förhållande till landarealen är ett sätt att öka priset på arbete (och uppmuntra till slaveri). När krut och andra dothraki-dödande innovationer öppnade upp den centralasiatiska stäppen återkom rysk träldom with a vengance, vilket Domar förklarade med att ryska bönder kunde flytta österut och slippa dåliga arbets- och löneförhållanden i det moskovitiska what ever-dömet. På motsvarande sätt behövde amerikanska slavägare tillföra billig arbetskraft via den transatlantiska slavhandeln, eftersom bomullsplantage var arbetsintensiva; arbete var dyrt i Nordamerika; och the frontier utlovade ymniga utkomstmöjligheter för alla som var trötta på att slava under någon annans bila.
Låt oss nu tillämpa dessa tankegångar på monogami-normen.
Vi har varit inne på att könsbalansen formar beteenden. Beroende på kulturell överbyggnad - dominans- eller prestige-hierarki, som korrelerar med släktskapshögintensiva respektive släktskapslågintensiva kulturer - kommer beteenden dock formas på olika sätt.
God tillgång på kvinnor kan göra primitiva män mindre våldsamma, på grund av minskat behov av att slåss om reproduktionsmöjligheter. Samma goda tillgång kan göra civiliserade män lata, eftersom de inte behöver ägna sig åt fredlig konkurrens för att imponera på kvinnorna. Motsatt kan kvinnounderskott göra att primitiva män måste slåss mer om reproduktionschanserna, medan sofistikerade män måste konkurrera mer genom konst, vetenskap, entreprenörskap och annat som driver mänskligheten framåt.
Fallet Ryssland har visat oss att ett relativt kvinnoöverskott (egentligen mansunderskott) kan leda till destruktiva beteenden då männen blir promiskuösa - avstår från att stadga sig - och därmed hänfaller åt skörlevnad. Män som har lätt att få ligga har ingen anledning att bida sig - de kan kort sagt knulla runt utan att bekymra sig om konsekvenserna. Konkurrensen uppstår istället hos kvinnorna som måste bli alltmer slampiga och kravlösa för att locka till sig män.
Vi kan, analogt med Domars teorier, betrakta resursen “kvinna” på samma sätt som resursen “land.” När det finns öppna vidder måste bönderna inte stillatigande träla vidare - de kan lämna statarlängan och bryta egna tegar bortom kröken. Typiskt sett känner eliten då ett tvingande behov att fysiskt hindra bönderna att lämna - och se, där har vi slaveriets själva kärna. Ofrihet.
Bönderna kan också stanna kvar på godset om lönen är väl tilltagen och arbetsförhållandena goda. Det blir emellertid dyrt för godsherren. Bönder som ställer krav är inte trevligt för denne.
Analogin till Domar står klar som kristall. När kvinnor finns i överskott finns öppna vidder för männen. Kvinnorna måste då antingen erbjuda extremt fördelaktiga villkor för sina män, eller förlora dessa till slampigare damer / öppna vidder.
Kvinnorna har följande alternativ: Sköta bokstavligen allt hushållsarbete och suga kuk varje söndag som Anna Anka; eller leva i ensamhet.
Då kommer träldomen in i bilden.
Vi såg i tidigare inlägg att
“it was somewhat surprising that highly educated women, who might find it easier than women with lower education to find a partner willing to commit, were not cohabiting with a partner to a higher extent than what was observed. One explanation might be that a high SES woman might not necessarily be the first choice for a man in a female-biased area, as he might struggle to meet her higher demands on investment.”
Många män väljer aktivt att avstå högstatuskvinnor, om det finns andra alternativ, eftersom högstatuskvinnor ställer höga krav på “investment.” Man vill med andra ord hellre löka arbetslös i skinnsoffan hemma hos en pole-dancer i Tyringe än hålla rent hemma hos en uppburen [kvinnligt högstatusjobb] i [låtsas att det finn en enda cool svensk stad].
Idag är monogaminormen död och ersatt av seriell monogami-normen. Det innebär givetvis ett stort mått av frihet, särskilt för högstatus silver-back alfahannar som planerar att få minst två kullar med minst två kvinnor. När vi snackar seriös monogami, dock, snackar vi ofrihet på riktigt. Och du får ingenting i utbyte.
För dagens gift-med-högstatusman-kvinna handlar spelet om att in i det längsta fördröja PI-läckaget genom att laga fina söndagsstekar, tolerera modelljärnvägen i vardagsrummet och - rent ut sagt - slicka rumpa. I en seriöst monogami-norm finns dock ingen exit. Därmed behöver kvinnan inte erbjuda “bättre arbetsförhållanden” för att du ska stanna hos henne. Du måste bara helt enkelt stanna. För du är - reproduktivt sett - livegen.
Vad är då 1300-tals-pesten i det här sammanhanget? Fenomenet krig är en bra kandidat såtillvida att det innebär att många fler män än kvinnor dödas. Könsbalansen i Frankrike förändrades så hastigt i och med Första världskriget att alla franska män med sammanhängande kromosomsträngar länge därefter måste hålla sig med älskarinnor för att tillse behovstillfredsställelse hos fransyskorna.
En annan game-changer är monogami-normens upplösande. När det blir halal att byta in sin avdankade 45-åriga hustru mot en yngre modell, då är träldomen bruten.
Ack. Ni vet ju vad som hände britterna. På digerdöden följde lönetak, på lönetak bondeuppror, och på bondeuppror en veritabel massaker på de upproriska bönderna.
Det intressanta är att vi sett samma händelseförlopp spelas upp även här, i Sverige, under 2000-talets första decennier.
Männen bröt sig fria. Började ligga runt. Började skita i att bädda. Det var vårt uppror.
Sen då?
Sen hände #metoo
(Som vi varit inne på kan #metoo förstås som de förödmjukade kvinnornas sätt att återta sin värdighet. När männen bara ligger runt utan att stadga sig.)
Håller det här överhuvudtaget ihop?
Ovanstående redogörelse ber oss dock förklara följande:
Varför #metoo:ar ryska överskottskvinnor inte röven av de ryska promiskuösa männen? Varför sätter ryska kvinnor inget “lönetak”? Den ryska könsbalansen borde enligt Domar (enligt mig) leda till toffelslaveri och strikt monogami-norm.
Är de ryska männen verkligen rent empiriskt mer sällan stadgade än exempelvis de svenska männen? (Är vår teori empiriskt adekvat?)
Varför förslavade inte svensk adel svenska bönder i samband med att pesten tillgängliggjorde stora arealer av jordbruksmark?
Att vi ser så pass många anomalier i vårt teoribygge skulle få en sämre tänkare att ge upp och återgå till att läsa vetenskapliga tidskrifter. För Antropofagi är det istället en uppmuntran till ännu mer teorisnickrande! Och eftersom jag kan skylla allt på Evsey Domar känns det tryggt att fortsätta resan in i sofismens taggiga snår.
Varför ingen träldom i Sverige?
Vi börjar bakifrån. Svenska bönder var i allians med kungen mot adeln, vilket kan ha givit dem politiskt kapital och i viss mån våldskapital att hålla adeln stången. Dessutom är “tillförsel av åkermark genom massdöd av bönder” en annan sak än “tillförsel av landarealer genom att vi besegrar stäppfolken och tillgängliggör oändliga centralasiatiska grässlätter.” Övergiven åkermark växer igen och går i någon mening förlorad. Tillgängliggjort stäpp är aldrig vunnen och måste läggar under plogen för allra första gången. Scenarierna skiljer sig åt på ett subtilt sätt. Svensk adel hade incitament att låta överlevande bönder bruka så mycket av deras mark som möjligt för att hålla den öppen, medan ryska trälar som ville fly till stäppen hade en helt annan alternativkostnad än svenska statare.
Fallet Sverige talar sålunda emot Domars teori. En stark bondeklass med lite chutzpah kan slippa förslavas även när befolkningen minskar, priset på arbetskraft går upp, och tillgången på mark ökar till de driftiga expansiva böndernas gagn.
Det kan även ha funnits lagstiftning som skyddade svenska bönder bättre än rysk lagstiftning eller bättre än vad samma lagstiftning hade gjort i exempelvis Ryssland - Sverige har en starkare rättstradition. Sverige har en lång tradition av kodifierade lagar. Redan på 1200-talet introducerades landskapslagar som reglerade lokala sedvänjor. På 1300-talet kodifierades dessa i Magnus Erikssons landslag. Den representerade en enhetlig lagstiftning för hela riket och grundade sig på både (hednisk?) sedvänja och kristna värderingar. Ryssland har istället haft en auktoritär styrelseform där tsaren hade nästan obegränsad makt vilket marginaliserat rättssystemet. Den svenska tryckfrihetsförordningen från 1766 är ett fint exempel som än idag saknar motsvarighet i Ryssland.
Vi ska inte heller glömma att även Sverige haft sin livegenskap. Den ökända legostadgan - dräng- och pigsystemet - utgjorde om inte livegenskap så extremt långtgående frihetsinskränkningar för många individer i lantbrukarpopulationen i Sverige. Arbetskraften var starkt bunden (exempelvis kunde man bara byta tjänst en gång om året under en kort höstvecka) men inte de facto i arbetsgivarens ägo; och till yttermera visso var ägaren oftare själv bonde än exempelvis adel. Legostadgan i Sverige uppkom under 1800-talet och var i kraft fram till 1900-talet. Den uppkom som ett svar på den ökande industrialiseringen och urbaniseringen, där arbetsgivare ville ha mer kontroll över sina anställda för att säkerställa arbetskraftstillgången.
Kopplat till adeln som arbetsgivare har vi dock istället statarsystemet som var ännu värre och ännu närmare livegenskap. Systemet uppstod dock först under 1700-talet (och avskaffades så sent som 1945). Statarna fick typiskt sett betalt i natura (snarare mat och sprit än den sexiga versionen) vilket gjorde det svårt att ackumulera frihetsfrämjande kapital. Statare kunde emellertid inte köpas eller säljas som ägodelar utan var bundna till ett specifikt gods (som visserligen i regel gick i arv). Statarna hade usla arbetsförhållanden men något större friheter än faktiskt livegna klasser i andra europeiska länder. Som nämnt var de inte i egentlig mening "ägodelar att köpa och sälja, och de hade viss (teoretisk?) möjlighet att agera rättsligt mot arbetsgivaren.
Egentligt slaveri avskaffades i Sverige 1335 (av nämnde Magnus Eriksson) och i svenska utomeuropeiska besittningar 1813-1847.
Är fallet Ryssland verkligen vår vän?
Är då de ryska männen verkligen rent empiriskt mer sällan stadgade än exempelvis de svenska männen? Detta hade man rimligen kunnat kollat upp först av allt.
Vad det verkar tycker ryssar att giftermål är socialt eftersträvansvärt; avsevärt många fler ryssar per 1000 gifte sig jämfört med svenskar per 1000 det senaste år det fanns data för Ryssland (2018); och ryska kvinnor gifter sig avsevärt mycket yngre än svenska. Och som synes i figuren nedan är märkligt nog högre andel män än kvinnor både “aldrig gifta” och “gifta",” medan högre andel kvinnor är änkor eller skilda.
“Resident population per 1,000 persons in Russia as of October 1, 2021, by marital status and gender.” (Källa.)
Den beryktade könsobalansen ballar heller inte ur fören i högre åldrar (även om detta kan ha ändrats av kriget mot Ukraina som i skrivande stund verkar ha dödat ca 300 000 ryssar).
“Number of women per 1,000 men in Russia as of January 1, 2023, by age group.” (Samma källa som ovan.)
Sammanfattningsvis verkar (min version av) Domars teori ej empiriskt adekvat sett till ryska demografiska omständigheter. Mansöverskottet i reproduktiva åldrar är obefintligt, och ryska män verkar - även om jag inte hittar exakt data på marriage rate for men - så vitt jag kan slutleda inte mer obenägna att gifta sig än andra män. Snarare mer än de svenska.
Det bästa Evsey Domar kan hoppas på här är nog någon slags dubbel negation där [avsaknad av postulerad könsobalans i reproduktiva åldrar] + [avsaknad av förväntad låg giftemålsfrekvens] = [teorin inte i strikt mening falsifierad].
Varför #metoo:ar ryska kvinnor inte röven av sina no good män?
Denna frågeställning har delvis blivit inaktuell eftersom våra antaganden om verklighetens beskaffenhet på det hela taget visat sig var felaktiga. Låt oss ändå, hur motbjudande det än synes oss, dra “konklusioner ur falska propositioner.”
Det ryska politiska systemet tillåter inte kritik av etablerade institutioner eller för den delen mäktiga individer. Sannolikt undviker ryska kvinnor att rapportera även grova sexuella övergrepp då detta rimligen renderar repressalier. Det ryska rättssystemet uppmuntrar också uttryckligen våld mot kvinnor - det är inget brott att slå sin fru.1 Ryska religiösa värderingar verkar likaledes falla in i kategorin “patriarkala,” även om det för den utomstående betraktaren kan vara svårt att skilja på ortodoxa präster och vanliga drag queens.
Slutligen är det ryska civilsamhället ickeexisterande. Den sovjetiska traditionen lämnade inget utrymme för civil organisering och Putins maktapparat har systematiskt bekämpat både fri media och icke-statliga föreningar. Det huvudsakliga syftet har varit att kväsa opposition, men atomiseringen som blir följden försvårar även potentiellt apolitiska proteströrelser.
Vad hade vi egentligen tänkt skulle vara förklaringen till den verklighet som nu aldrig fanns?
Ännu en runda av “konklusioner ur falska propositioner.” Motbjudande men nu kör vi:
Som noterats har Ryssland aldrig drivit så djupt in i eusocialiteten som vi andra. Man har inte underkastat sig Gud genom att växla upp komplexitetsnivå. Man ligger en hel evolutionär transition efter.
Om vi ser en strikt monogami-norm som en slags samhällelig cancer-supressor-gen så verkar denna saknas i det kleptokratiska kadaver där egoistiska larver kryllar okoordinerat. Alla vill maximera sin egen reproduktion. I en välfungerande västerländsk demokrati lägger majoriteten av männen band på sig och begränsar sitt avlande för samhällets - och kvinnornas - bästa. Kleptokrati är en form av dominanshierarki - du ska vinna med makt och inte med prestigeoptimerande, imponerande dåd - vilket leder till våld och överreproduktion.
I ärlighetens namn kan man fortfarande få böta om man prylar frugan.