Det är fucking skillnad
Hur domesticerade memes tenderar att funktionellt variera och du har redan somnat innan du läst klart underrubriken
På grund av Substacks störiga längdbegränsningar har Antropofagi tvingats avbryta tidigare inlägg innan fullgångenhet. Det är därför nu dags att fortsätta lägga ut texten om den senaste innovationen: Domesticering av memes. (Se föregående inlägg för bakgrundsförståelse.) Vi börjar på samma ställe som föregående inlägg:
Darwin noterade att domesticerade djurarter är mer variabla än vilda.
Givet att upplysningstraditionen extraherat den kulturella evolutionen och utsatt den för artificiella selektionstryck - avel - förväntar vi oss en större variation av idéer inom vetenskap än inom religion. Är så fallet?
Å ena sidan ser vi gott om tecken på konvergent kulturell evolution. Ett exempel är den kulturella evolutionen av sociala kategorier. Sociala kategorier uppstår till icke oväsentlig del som koordineringsmekanismer (det är lättare att dansa när vi vet vem som för) där de exakta detaljerna kan vara rena sedvänjor utan egentlig funktionalitet. (Det kanske är fördelaktigt att äta jättemycket slaktavfall i samband med midvintersolståndet men att vi just ska ta in en julgran att samlas kring kan verka random.) Det finns dock olika relevanta skäl till tvärkulturella likheter - kanske är det rent fysiologiskt en rimligare arbetsfördelning att män sköter storviltsjakt och kvinnor barnomsorg.
Bättre forskare än Antropofagi har också beskrivit parallellerna mellan västerländsk/grekisk och österländsk/kinesisk utveckling som "spöklik" i och med att politisk utveckling, viktiga händelser och idéhistoriska trender varit likartade under långa perioder. Och ingen kan blunda för att pyramider verkar vara mänsklighetens öde i en viss fas av kulturell utveckling.
Å andra sidan kan olika kulturellt evolverade trosföreställningar tyckas uppvisa en remarkabel variation. Ibland är det Tiamat vi måste dräpa för att skapa världen, ibland Ymer. Ibland är Toth barnens och familjernas beskyddare och ibland är det Ganesha. Drakar verkar existera tvärkulturellt men uppvisar stora olikheter - exempelvis är kinesiska drakar rätt snälla och med någon slags mäktig pärla i huvudet (?) medan Quetzalquatl är fjäderbeklädd och Bakunawa är en mäktig havsdrake.
(DALL-E 3 klantade till det och gjorde drakarna rätt lika varandra. Kolla gärna in Johan Egerkrans Drakar.)
Frågan är givetvis: Spelar det någon roll om det är jätten Ymer eller draken Tiamat vi dräper för att skapa världen? En bra förklaring, enligt David Deutsch, är invariabel. Då spelar varje komponent roll. Vetenskapen formaliserar detta.
Frågan om memetisk variation mellan naturligt selekterade idéer och artificiellt selekterade idéer måste därför ställas relativt faktisk funktion. Låt oss anta att väldigt många kulturer evolverar trosföreställningar. Så länge dessa “funktionella memes” är just funktionella, och funktionella på samma sätt, kan det sägas vara ointressant om vi säger Ymer eller Tiamat. Det är den funktionella variationen vi är intresserade av.
(DALL-E:s tolkning av en påhittad kamp mellan Ymer och Tiamat inkluderar av någon anledning kvinnlig fägnad. Vi hoppas att det bidrar till inläggets läsbarhet.)
Det kan givetvis finnas icketrivial funktionell variation även mellan absurda trosföreställningar. Monoteistiska religioner verkar exempelvis vara mer skalbara som intersubjektiva fenomen betraktat jämfört med polyteistiska. Att ersätta en polyteistisk föreställningsvärld med en monoteistisk kan förmodligen ha funktionen att generalisera en identitet som annars är fragmenterad i olika smågudar.1
Motsvarande kan det finnas icketrivial funktionell likhet mellan olika domesticerade idéer också. Ett närliggande exempel för den evolutionsteoretiskt intresserade allmänheten är begreppen inclusive fitness respektive kinselection. Begreppen är isomorfa eftersom de båda beskriver selektion för beteenden som gynnar släktingars reproduktiva framgång. De är olika uttryck för samma grundläggande princip: Gener som främjar sådana beteenden kan spridas genom populationen inte bara genom direkt reproduktion. Beteendet “att rädda livet på sin (nära) släkting” har fitness.2
Den som likt Antropofagi tidvis söker sin tankeföda på internetsavanner som LessWrong kan uppleva det som störigt med rationalister att de ibland bara översätter bondförnuft till det egna hemliga språket autistiska. Till exempel kan man skriva en essä om huruvida en bayesiansk rationalist behöver ta hänsyn till den algoritm som filtrerar bevisen vilket på vanligt människospråk hade hetat typ: "Vem är avsändaren?" I vissa fall kan översättningsarbetet addera klarhet eller eliminera dåliga dogmer. I andra fall känns översättningen djupt trivial.
För att återknyta till de sociala kategoriernas kulturella evolution kan vi se funktionell variation som variationen mellan olika typer av samordning. Att män storviltsjagar och kvinnor ammar är en i sig funktionell arbetsfördelning, men att det i vissa kulturer är män som slår rep medan det i andra kulturer är kvinnor, är en koordinering som till konkret detalj är godtycklig - poängen är arbetsfördelningen och inte exakt hur den könskodas. Likaledes är könsroller och julfirande helt olika samordningsmekanismer medan Jul och Midvinterblot (kanske3) är utbytbara.
Med denna distinktion i ryggen vill jag påstå att den kulturella variationen är förhållandevis låg i det vilda. Den kulturella evolutionen tenderar att vara förvånansvärt konvergent. Även om de skillnader som väl uppstår - som den besynnerliga kulturella kusingiftesförbudsmutation som ledde till framväxten av WEIRD:ness - gör all skillnad i världen.4
Hur mycket av våra vetenskapliga idéer är egentligen same shit, different name? Inom samhällsvetenskaper och teoritunga fält torde andelen vara hög. Tittar vi på ingenjörernas faktiskt tekniska output inser vi direkt att den funktionella variationen måste vara hög - vi kan nämligen inte fritt variera detaljerna. I ett kärnkraftverk byts uran inte ut mot lingonsylt lika lättvindigt som Ymer mot Tiamat.
Beakta att man kan vara specialiserad på att framställa metallpulversammansättningar för additiv tillverkning med elektronstråle. Och att detta är en annan specialitet än hantering av metallpulversammansättning för additiv tillverkning med elektronstråle.5 Graden av specialisering i ett teknologiskt sofistikerat samhälle är väldigt hög. Den komplexiteten är ett kvitto på vår förmåga att pumpa undan entropi.
Ägg som krossas blir äggröra, men äggröra som krossas blir inte ägg. Likväl finns det ägg. Och likväl skapar vårt samhälle - i överförd bemärkelse - ägg varenda dag. Invariabilitetssträngarna kämpar ständigt i motvind mot termodynamikens andra huvudsats. En abstrakt darwinistisk process är det enda som kan föda mening ur den statistiskt sett mer sannolika meningslösheten.
Sammanfattningsvis ser vi en mycket större funktionell variation bland domesticerade memes än bland de som kulturellt evolverat genom naturligt urval.
Obs, fri spekulation. Det verkar funka bra med polyteism i Indien och det verkade funka bra för Egyptierna. Vilka funktionella skillnader det finns mellan just poly- och monoteism är förmodligen ett blomstrande forskningsfält (som jag inte känner till någonting om).
Kin selection fokuserar på själva beteendet och dess effekter på släktingars fitness. Inclusive fitness innehåller en mer kalkylerad uppskattning av hur en individs totala genetiska bidrag till nästa generation (genom både direkt och indirekt reproduktion) kan påverkas av dess beteenden. Trots olika utgångspunkter leder begreppen till samma förutsägelser om vilka typer av beteenden evolutionen kommer gynna.
Här är jag ute efter principiell distinktion och inte empirisk sanning.
Varför uppfann aztekerna aldrig brons? De nöjde sig med obsidian till spjut- och pilspetsar och macuahuitl. En större tillgång till obsidian minskade selektionstrycket på att experimentera med metallurgiska legeringar? Ändå verkar de enligt Chat-GPT4:s visserligen felbara uppfattning ha pysslat med just legeringar:
“Aztekerna hade metallurgi, även om den inte var lika avancerad som i vissa andra civilisationer. De arbetade främst med mjuka metaller som guld, silver och koppar, samt legeringar som tumbaga (en legering av guld och koppar). De använde dessa metaller för att skapa smycken, prydnadsföremål och religiösa artefakter. Metallbearbetning för verktyg och vapen var dock inte lika utbredd hos aztekerna som hos exempelvis europeerna vid samma tidpunkt. Istället förlitade sig aztekerna mycket på obsidian, en vulkaniskt glas, för att skapa skärverktyg och vapen. Obsidian var mycket skarpt och användbart för att tillverka knivar, spjutspetsar och pilspetsar.”
Aztekerna nöjde sig också med obsidianspeglar och uppfann aldrig motsvarande glas/silver-speglar som i Europa under renässansen. Detta trots att speglar hade en viktig kulturell och religiösa innebär för vårt kära mexica-folk och deras föregångare i Olmec-kulturen.
Anledningen till att jag tycker att det är ett bra exempel är att additiv tillverkning (äks. 3D-printing, förkortat AM som additiv manufacturing) i sig känns rätt specialicerat. Additiv tillverkning av metalliska material är snäppet mer specifikt. Det kan i sin tur delas upp i AM medelst laserstråle eller AM medelst elektronstråle (och säkert andra metoder). En annan skärning är vad man skriver i för material - till exempel kan man köra laser och pulverbäddsteknik (LPBF) eller elektronstråle och pulverbäddsteknik. Nu är vi liksom inne på the nitty-gritty of civilization.
Att då framställning av pulver och hantering av pulver är olika expertområden får mig att tänka att det moderna samhällets invariabilitetssträngar ändå är föredömligt långa.