Åtgärdsförslag

Sluta skjut!

Fortfarande påstår kriminologer att “vi” “inte” “vet” varför det skjuts så mycket i Sverige idag. Det får stå för dem. Antropofagis modell är att kulturell evolution förklarar framväxten av de destruktiva och kriminella våldssubkulturer som vi nu ser utfallet av. Modellens fördelar är att den både tillåter “founder effects” (invandrade hederskulturer) samt ekonomiska selektionstryck (såsom en oreglerad narkotikamarknad) som förklaringsfaktorer.

Variation inom en population förklaras bäst med genetik. Vissa är tjocka och vissa är smala eftersom man har olika anlag för aptit och metabolism.

Variationer mellan populationer förklaras bäst med delade miljöfaktorer. Vi hade samma gener för hundrafemtio år sedan som vi har idag, men då svalt folk (senast på 1860-talet i Sverige) medan vi idag har en fetma-epidemi. Det är då någonting i miljön som förklarar skillnaden i utfall.

Den viktigaste delade miljöfaktorn är den vi re/producerar själva: Kulturen. Människan är en unik varelse såtillvida att vi är substratet för den memetiska evolutionen. Genom adaptioner för att härma, för språk, för finmotorik och för altruistisk bestraffning har vi utvecklats till världens mest flexibla djur. Vi tar förutom myrorna upp mest biomassa av alla arter, och vi finns i alla klimat och miljöer som jorden erbjuder (samt några utanför såsom rymden, månen och troligen snart Mars).

Därutöver är det viktigt att skilja på biologi och genetik. Människan är en köttrobot och även psykologiska och kulturella fenomen förklaras till syvende och sista av materians konstellationer. Hjärnan är plastisk och förändras av variationer i exponering; variationer som förklaras av kulturellt traderade normer. Skillnader mellan kulturer kan ge upphov till skillnader i biologiska processer kopplat till intelligens, aggressivitet, samarbetsförmåga och mycket annat.

Låt mig först föreslå en struktur för att hålla reda på de eventuellt intressanta begreppen kopplat till kulturell evolution. Därefter kommer vi in på det smaskiga: Vad vi borde göra för att undfly förortens suboptimala kulturella jämviktslägen.

Rekursiv genetisk-kulturell evolution

• Kulturella sedvänjor är selektionstryck för vår genetiska selektion. Exempel: På grund av kontrollerad eld och andra metoder för att tillreda föda behöver vi inte jättelånga tarmar.

• Eftersom kulturella sedvänjor ger oss fitness selekteras vi (genetiskt) för kognitiva och motoriska adaptioner för att lära oss kulturell kunskap och sprida den vidare till våra barn.

• De ovanstående blir en rekursiv utveckling mot mer av båda: Ju högre kapacitet vi har för att lära och vidarebefordra kulturell kunskap, desto större fitness-implikationer kommer vår kulturella kunskap kunna ha. Ju större fitness-implikationer vår kulturella kunskap kan ha, desto starkare blir selektionstrycket på oss att utveckla kognitiva och motoriska adaptioner för att lära och lära ut kulturell kunskap.

• Eftersom bra idéer kan gynna oss kan vi anta att vi selekterats för att emulera framgångsrika individer, oavsett släktskap, och tillägna oss andra modell-individer än våra föräldrar. (Mimesis?) Även adaptioner för att lära av andra (framgångsrika) modell-individer kan tänkas vara föremål för en rekursiv genetisk-kulturell evolution, eftersom större förmåga att identifiera och härma framgång kan ge en större nytta av att identifiera och härma framgång, vilket kan ge ett starkare selektionstryck för att identifiera och härma framgång, &c.

Memetisk evolution

• Symbiotisk meme-selektion. Att kulturell kunskap har fitness-implikationer ger en kulturell evolution där bärare av bra idéer/ sedvänjor/ memes överlever mer än andra individer och sålunda konkurrerar ut dessa. Här sammanfaller memetisk evolution med det naturliga urvalet (av människors genotyper), eftersom vi tänker oss att en idé överlever och reproducerar sig genom att den mänskliga bäraren överlever och reproducerar sig (och idén).

• Parasitisk meme-selektion. Memetisk evolution sker även genom att memes och idéer har parasitiska kvaliteter. Exempelvis kan en viss idé selekteras för om den appellerar till genomsnittliga människor, utan att för den skull ge fitness-vinster - kanske är idén i fråga rent av skadlig. På lång sikt borde vi förvänta oss en slags parasitiskt jämviktsläge, i och med att människor som är känsliga för dåliga idéer kommer att selekteras bort. (Vi kan i överförd bemärkelse tänka på självmordskulter som ett ebolavirus som dödar värddjuret för snabbt för att få pandemisk spridning.) (Memes kan ha adaptioner för att "lura" människor, såsom islams avfällings-policy.)

• Memetisk-evolutionärt Chesterton's fence/ Price-ekvationen för memes. I den mån vi identifierar och härmar andra framgångsrika individer - oavsett släktskap - uppstår ett memetiskt selektionstryck som inte bygger på selektering av organismer utan på attraktivitet för mänskliga sinnen. (Detta sker alltså symbiotiskt eller parasitiskt, men vi människor selekteras rimligen för att känna igen äkta framgång.) Eftersom vi är dåliga på att förstå exakt vad i ett paket av kulturella sedvänjor som ger framgång, och därför härmar brett, blir Price-ekvationen viktig för att förstå memetisk fitness - en meme kan ha fitness genom en samvariation med en annan meme som egentligen är den som ger själva framgången. Vi selekteras troligen för att härma brett och utan någon vidare precision, eftersom nyttan av kulturella sedvänjor är svåröverblickbar. När vi inte kan förstå nyttan kan vi inte riva Chesterton's fence. Ser vi att en framgångsrik person dricker silverté, då ska vi säkert dricka silverté.

Grupp-selektion av människor överlappar med kulturell evolution

• På gruppnivå kan vissa grupper av människor överleva bättre på grund av kultur; reproducera sig mer på grund av kultur; och locka till sig nya medlemmar från andra grupper på grund av framgång på grund av kultur. Memes konkurrerar om själarna.

• Ur det här perspektivet kan vi säga att memen/ kulturen/ sedvänjan blir kollektiv-nivån, och gruppnivå-egenskapen blir antalet människor (eller deras framgång - det gick tio ryssar på varje finländare i Finska vinterkriget.)

• Vi kan alltså tala om gruppnivå-selektion av grupper av människor, men det finns läckage av människor mellan grupperna och det är egentligen selektionen av kulturella sedvänjor/ idéer/ memes som blir intressant. Den kan ju som sagt ske genom att gynna människorna, eller genom att överföras mellan människorna.

Kulturell evolution ger biologiska förändringar som inte är genetiska

• Exempelvis så verkar läskunnighet ge vissa förändringar i hjärnan. En mer trivial version av icke-genetisk biologisk påverkan skulle väl kunna vara omskärelse.

Invandring är bra. Ju friare människor har möjlighet att röra sig i världen, desto större möjlighet har de att nyttja sin fulla potential. Bryan Caplan uppskattar att en helt fri rörlighet av människor skulle höja brutto-gobal-produkten med miljarders miljarder.¹

I Sverige har invandringen till betydande delar gått åt helvete. Detta beror förmodligen på att vi har haft en generell, generös välfärdsstat som pull-faktor, vilket attraherat mindre bemedlade individer, samtidigt som vi har Europas mest humankapital-krävande arbetsmarknad och således inget utrymme för lågutbildade individer. Vi har även en extremt hög andel kvinnor i arbetskraften vilket får utomeuropeiskt födda kvinnor att se dåliga ut, även om de möjligen “presterar” “bättre” i Sverige än motsvarande grupp i flera andra länder.

Missmatchningen på arbetsmarknaden är ett stort och kostsamt problem som dock skulle kunna betalas för i reda pengar. Det större problemet är de indirekta effekterna i termer av vad vi ofta kallar “utanförskap” och “segregation.”

De flesta människor går de helt okej för. När tillräckligt många som det inte går helt okej för samlas på ett och samma ställe, då uppstår vad vi i kulturell-evolutionära termer kan kalla för en kritisk massa.

Brottsligheten idag är koncentrerad till invandrargrupper. Överrisken för att begå våldsbrott är många gånger högre hos utrikesfödda och deras barn. (Källa BRÅ 2021:9.) Samma grupper är starkt överrepresenterade med avseende på överfallsvåldtäkter. (Källa Koshnood et al.)

Vi är hårt selekterade för socialitet och anpassning till gruppen. Därför spelar sociala normer en stor roll för vårt beteende; det är när vi hamnar i normlösa tillstånd, krig eller utlandsresor, som vi typiskt sett börjar mörda och våldta. 

de Quervain et al (2004) menar att altruistisk bestraffning - det vill säga att straffa normbrytare till en egen kostnad - korrelerar med aktivitet i den del av striatum som hanterar belöningar för målstyrda handlingar. Även här har vi en biologiskt bestämd individvariation eftersom experimentpersoner som uppvisade högre aktivitet i denna del av hjärnan var mer villiga att straffa personer som missbrukade deras förtroende. Slutsatsen författarna drar är att människor upplever tillfredsställelse när de bestraffar normbrytare, samt en motiverande saliens (förväntans-belöning) kopplat till altruistisk bestraffning. Spelteoretiskt kan vi sägas ha neurologiska adaptioner på plats att spela tit-for-tat i fångarnas dilemma-situationer, och bestraffa den som missbrukar vår välvilja.

Zahn et al (2009) studerar neurala korrelationer med upplevelse av skuldkänslor. En tolkning av studien är att vi har adaptioner på plats för självbestraffning kopplat till normefterlevnad. Vår individuella motivation kan vara i konflikt med samhällets motiv, och vi har selekterats för att i viss utsträckning prioritera gruppen framför oss själva (i den mån som det - uppenbarligen - också gynnat för överlevnad och välgång på individnivå). Kulturen som vi vantrivs i ger oss incitament att skruva ner vissa av våra motiv och kontrollera våra impulser. Såtillvida är kulturen den prefrontala cortexens projekt. Medels impulskontroll avstår vi från att följa stimuli och lägga band på oss.

Impulskontroll är, vad det verkar, en biologiskt bestämd förmåga. Som redogörs för i Predrag Petrovic' bok Känslostormar (som handlar om IPS/borderline men inkluderar ett kapitel om ADHD) är förmågan att filtrera inre och yttre stimuli något som varierar på individnivå. Vår viljestyrka är således i någon mening utanför vår, och kulturens, omedelbara kontroll. Vi kan inte tillförlitligt och i varje stund med viljestyrka bestämma hur vi ska agera och reagera.

Den prefrontala cortexen är dock även bra på att välja ut vilka stimuli vi ska reagera på. Detta kallas associativ inlärning. Kulturen tillhandahåller kriterierna för vårt urval av premierade beteenden. Kulturen tränar vår prefrontala cortext. Vi kan till exempel internalisera regler som de sju dödssynderna, trots att frosseri, kättja etcetera är evolutionärt rimliga beteenden på individnivå (så länge inte kostnaden för att avvika från gruppens normer är högre).

Poängen är att kulturen jobbar med associativ inlärning. Genom att upprätta begrepp som "dygd" eller "plikt" kan vi koppla våra belöningssystem till beteenden som är önskvärda. (Troligen i bemärkelsen kulturellt premierade.) Därutöver handlar kultur och normer om att upprätta mer eller mindre formella påföljder för oönskade beteenden, genom social stigmatisering eller fysiskt våld.

Fostran handlar om att hjälpa individer att skapa rätt regler i hjärnan, för att filtrera impulser. ADHD är oförmågan att filtrera impulser, som Petrovic visar. Kulturen tillhandahåller regelverket, men individerna har sen dessutom varierande förmåga att filtrera.

Därför kan variationen inom en grupp förklaras av genetik, som bestämmer förmågan att filtrera impulser, medan skillnaden mellan grupper kan förklaras av kultur och normer, som bestämmer vilka regler vi i allmänhet filtrerar impulser med.

Det är därför situational action theory (SAT) är en bra modell:

"Crimes are moral actions. There are many different types of actions that may constitute a crime, but what they all have in common is that they break a rule of conduct (stated in law) about what is the right or wrong thing to do (or not to do). What distinguish crime is thus not that they are a particular kind of action but that they are acts the breach rules of conduct (stated in law) and, therefore, need to be studied and explained as such.

People are the source of their actions, but the causes of their actions are situational. To explain the causes of acts of crime we need to understand the situational factors and processes that move people to break rules of conduct (stated in law). People are different and so are also the settings (environments) to which they are exposed."

(Marie Torstensson Levander säger ungefär samma sak.)

Det kulturella scriptet formar beteendet. Det kulturella skriptets utformning beror på de relevanta selektionstrycken. I The Road försöker pappan desperat upprätthålla thrive-värderingar, men det är lätt att se hur survive-värderingar kommer att dominera givet de materiella förutsättningarna.

I Sverige finns det intressanta selektionstryck i form av nolltolerans och en svart, icke-reglera narkotikamarknad. En sådan premierar antisociala beteenden och våldsanvändning. Individer med antisociala egenskaper och aggressiva beteenden kommer att belönas ekonomiskt, och deras framgång kommer leda till att andra människor imiterar deras beteenden.

Dock fanns det en svart narkotikamarknad även innan våldsanvändningen spårade ur. Importen av hederskultur, klaner och släktskapsintensiva, icke tillits-baserade kulturer, har inneburit nya strategier som kunnat utnyttja det svenska kulturella fitness-landskapet.

Den svenska kulturen har av olika ekologiska och ekonomiska anledningar utvecklats en stark social styrning och en hög, släktskapsneutral tillit. Samhället och förvaltningen bygger på detta. När andra strategier kommer in är det lätt för dessa att utnyttja systemen och missbruka tilliten.

Ett lands politiska utveckling bestäms av aggregerade kulturella preferenser i befolkningen. Eller, som det uttryckts mer kärnfullt, att "politics is downstreams to culture." Särskilt tydligt blir det i kulturellt homogena samhällen som Sverige, där de demokratiska turerna under de senaste decennierna bestått i att de politiska partierna likt irrbloss surrat kring det svarta hål som 1950-talets socialdemokrati lämnat efter sig. Alla svenskar försöker egentligen rösta på Tage Erlander, och alla partistrateger måste förhålla sig till detta. SD är kanske mest gräsrötternas sätt att återuppväcka liket, medan arbetarpartiet Nya Moderaterna framstod som slug och medveten triangulering.

Det svenskar glömde under den senare delen av 1900-talet är att rättigheter och skyldigheter går hand i hand. De glömde även att positiva rättigheter mer specifik går hand i hand med positiva skyldigheter.

Negativa rättigheter är rätt lätta att förstå. Om jag själv vill ha rätt att inte bli dödad och misshandlad, måste jag själv låta blir att döda och misshandla. Det hela är en spelteoretisk konstruktion där vi ömsesidigt kommer överens om att det finns vissa rättigheter, och därigenom åtar vi oss skyldigheten att inte kränka rättigheterna ifråga. Min rätt att svinga min näve slutar där din rätt att inte bli slagen börjar, och vice versa. Det enda som är svårt med den negativa rättighets-/skyldighets-dikotomin är att viss påverkan kan sippra ut och drabba andra (vi kan kalla det externaliteter); allmänningstragedier; samt att totalt överlägsna aktörer inte har några incitament att respektera någon annans rättigheter eftersom de kan vidmakthålla sina egna rättigheter med rent våld.

Positiva rättigheter är svårare att förstå. Sveriges kultur och förvaltning bygger dock på dem, så vi måste försöka. Positiva rättigheter är inte rättigheter från någonting, utan rättigheter till någonting. I Sverige har vi rätt till allt möjligt: Arbete, dräglig levnadsstandard, stöd och hjälp, utbildning och sjukvård, etcetera.

Negativa rättigheter och skyldigheter kan enkelt förstås på ett individuellt plan. Du vill inte bli slagen så därför slår du inte heller. Det är också lätt att operationalisera, exempelvis genom budord. Positiva rättigheter och skyldigheter är svårare och måste förstås på aggregerad nivå. Om du föds helt jävla sabbat utvecklingsstörd och måste ha LSS och stödboende och assistans hela livet, så är det svårt att kräva att du måste bidra på ett motsvarande sätt till det allmänna. Men på gruppnivå måste populationen sätt in lika mycket som populationen tar ut. Annars går det inte ihop.

Som jag påstod ovan har svenskarna glömt balansen mellan rättigheter och skyldigheter. Det nuvarande paradigmet har fokus uteslutande på ena sidan av myntet, och predikar allas rätt till allt. På ett kulturellt plan finns dock kunskapen om att positiva rättigheter kräver motsvarande positiva skyldigheter. Denna medfödda och tysta kunskap yttrar sig som en norm om att göra rätt för sig, och misstänksamhet mot medmänniskor som verkar fuska och utnyttja systemet på ett orättfärdigt vis.

På så sätt fostrar den svenska kulturen, kan man säga, misstänksamhet, förakt och hat. Genom att vi styr varandra medelst social skam och kontroll blir vi ovänliga mot människor vi uppfattar som parasiter. I ett samhälle där var och en sköter sig själv, eller där välfärd regleras inom en släktskapsintensiv formation såsom klan eller motsvarande, är det skitsamma om en fattig usel jävel strövar i vägkanten. Men i Sverige tänker man: "Vafalls! Har han rymt från sin drängtjänst? Vad med Lego-stadgan? Defectar han från vårt gemensamma åtagande?" Uslingens blotta existens implicerar parasitism.

En generell, generös välfärd innebär omfattande positiva rättigheter för alla. (Därav "generell.") Alternativet är selektiv välfärd, där man köper in sig i en sorts försäkringslösning. Skillnaden är att i en generell välfärdsregim omfattas alla som uppehåller sig på territoriet de positiva rättigheter som systemet tillerkänner människorna. Så kan exempelvis även papperslösa uppbära socialbidrag, få gratis sjukvård, och deras barn kan gå i svensk skola. (Dessa allmänna nyttor må verka mer eller mindre gratis för användaren, men kostar givetvis både pengar, tid och kompetens.) Det finns selektiva inslag även i Sverige - man måste arbeta för att få en sjukpenninggrundande inkomst, SGI, som en del ersättningssystem bygger på. Men även den utan SGI har rätt till exempelvis en miniminivå av föräldrapenning (under en period infamously även för barn födda innan ankomst till Sverige).

Om alla som uppehåller sig inom territoriet har positiva rättigheter, behöver man begränsa tillträde till territoriet. Därför är generell (generös) välfärd inte kompatibelt med fri invandring. Det är också så att generell välfärd allt annat lika kommer dra till sig individer som har något att vinna på att befinna sig i en sådan välfärdsregim, det vill säga individer som har lågt humankapital och låg drivkraft att skapa eget välstånd, men som ändå gärna tar del av välstånd som andra skapar. Det är mindre problematiskt att ha fri invandring till en selektiv välfärdsregim som exempelvis USA:s, eftersom denna regim inte behöver erkänna positiva rättigheter till alla som uppehåller sig inom territoriet (man måste betala försäkringspremien), och eftersom en selektiv välfärdsregim selekterar för en helt annan invandring. Till USA kommer rimligen människor söka sig som inte tror sig bli nettovinnare på allomfattande gemensamma välfärdslösningar - människor som tror att de kommer att skapa mer välstånd än de behöver ta ut ur systemet.

Vi kan tro på den beteendegenetiska forskningen som betonar att individuella egenskaper förklarar variationen mellan individer, och samtidigt vara intresserade av delade miljöfaktorer. Av de delade miljöfaktorerna som beteendegenetikens lagar pekar mot är kultur, det villa säga gruppens delade normer, förmodligen oftast viktigast. (Även om förekomst av bly i dricksvatten, obligatorisk katekesläsning, etcetera såklart också kan ha enorm betydelse i förekommande fall.)

Låt oss ändå dröja oss vid de individuella faktorerna. Valrörelsekontroversen kring att "ADHD-utreda orten" å sido är utrikesfödda underdiagnosticerade, samtidigt som våldsbrottslingar i regel har outredd ADHD. Låt oss titta på några vederhäftiga källor:

Översikt av metaanalyser visar att obehandlade NPFer är stor riskfaktor för våldsutövande (källa). Regeringen skrev redan 2017 att

"ADHD är en funktionsnedsättning som visat sig vara överrepresenterad bland personer som lever med kriminalitet. I samhället i stort beräknas 3-5 procent ha ADHD medan denna siffra bland intagna på Kriminalvården beräknas vara 25-30 procent."

Barn till utlandsfödda är underdiagnosticerade enligt Socialstyrelsen: "adhd-diagnos ställs hälften så ofta på barn med två utlandsfödda föräldrar som på barn med föräldrar födda i Sverige."

Så, det är väldigt viktigt att just ADHD-utreda orten, för att invandrare inte i genomsnitt ska ha sämre impulskontroll än andra. Sämre impulskontroll följer av ADHD, och ADHD kan behandlas. Svenska fängelser är fyllda av personer med utländsk bakgrund, och av personer med obehandlad ADHD. Motverka rasismen genom att eliminera korrelationen mellan brottslighet och utländsk bakgrund: Utred ADHD i orten!²

Skolan är inte så pjåkig ändå. Tittar vi på etniskt svenska barn har skolresultaten inte sjunkit. De stora försämringarna i skolan synes bero på att utrikesfödda och elever med utrikes bakgrund misslyckas i skolan. Detta är empiriska faktum.

Besöker du en välfungerande medelklasskola med mestadels etniskt svenska elever kommer du i genomsnitt att möta en mycket härlig verksamhet med glada barn och välanpassad, snäll pedagogik. Besöker du istället en invandrartät förortsskola med ordningsproblem kommer du att möta ett fullgånget kaos, grasserande våld, gängkopplingar, misshandlade lärare, homofobi³ och hederskultur. Även detta är empiriska faktum, tillgängliga för den som orkar vidta den relevanta materialinsamlingen.

Det räcker inte med diffust värdegrundsarbete för att hantera den här typen av situationer. Som genomgången ovan om "det kulturella scriptets betydelse för regelverket för impulskontrollmekanismen" visar, måste tydliga normer och regler etableras med avseende på bemötande och mellanmänsklig interaktion.

Ortenskolor är kaos för att orten är kaos. Elevernas kommer till skolan med vad vi kan kalla osvenska värderingar, ofta präglade av religiositet och hederskultur. Skolans uppgift blir att tydligt avskärma sig från denna omgivande sociala verklighet och etablera ett utrymme och en värld där andra regler gäller.

Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren indikerar i den här debattartikeln att just detta är den mest gångbara strategin:

"Tänkbara åtgärder inkluderar införandet av rejält auktoritetsdrivna skolkulturer och traditionella undervisningsmetoder i utanförskapsområden, något som internationell forskning visar kan höja kunskaperna kraftigt."

Den här metastudien med avseende på experimentella studier rörande det så kallade "no excuses" charter school-konceptet tyder på att minoriteter lyfter sig när normer och regelverk implementeras rigoröst:

"Many most well-known charter schools in the United States use a 'No Excuses' approach. We conduct the first meta-analysis of the achievement impacts of No Excuses charter schools, focusing on experimental, lottery-based studies. We estimate that No Excuses charter schools increase student math and literacy achievement by 0.25 and 0.17, respectively, for approximately each year of attendance. These are large and meaningful gains. Moreover, these effects are substantially larger than those of attending other kinds of charter schools."

"No excuses"-pedagogik handlar just om att inskärpa beteendenormer, bemötanderegler etcetera. Det är troligen en mycket väl anpassad pedagogik för de grupper som idag misslyckas i den så kallade flumskolan, och det är en fullkomligt nödvändig pedagogik i det cluster-fuck av heders-islamist-normer som synes råda i många förortsskolor. Det som behövs är tydliga uppföranderegler som implementeras obönhörligen, av auktoritativa lärare. Och att ADHD-killarna utreds och bjuds på tjack eller avskiljs från gruppen. Individer som begår grova brott ska in i ungdomsfängelser tills hjärnan mognat, gatan glömt, och de tillgodogjort sig en yrkesutbildning. Förvaringsstraff för unga grova kriminella är lämpligt.

Kulturer utvecklas mot lokala optimum utifrån de tillgängliga utvecklingsvägar som miljöfaktorer och individuella egenskaper tillåter. 

Hur kulturer utvecklas är en probabilistisk fråga. Vi kan ta utvecklingen av könsroller som ett exempel. Då det finns samordningsvinster i att könskoda olika sysslor kommer olika sysslor i olika kulturer att tolkas som typiskt manliga eller typiskt kvinnliga. Vissa sysslor kommer falla ut som det ena eller andra mer random, men andra sysslor kommer nästan alltid vara typiskt kvinnliga (omsorg) respektive manliga (storviltsjakt) beroende på att män och kvinnor rent biologiskt har i genomsnitt olika egenskaper.

Kulturella normer selekteras utifrån de selektionstryck som miljöfaktorerna utgör. Exempelvis kan man förutsäga huruvida en kultur tillämpar månggifte utifrån den altitud där samhället är lokaliserat, vilket troligen beror på att det är adaptivt för agrara samhällen i floddalar att ha stationära harem som går att kontrollera. (Det här är bara ett fingerat exempel och inte ett faktapåstående som i sig är avgörande för argumentationen.)

En viktig miljöfaktor är ekonomi. Inuiterna uppfann inte kayaker och harpuner för att de älskade att plocka blåbär eller hugga ved. Det var så klart för att hav, fiske och valfångst var tillgängliga utkomstmöjligheter. Inuiterna byggde inte heller igloos för att det fanns så mycket palmblad. Det var för att det fanns snö och is. Ni fattar nog.

I en orten-kontext är skolan och tillgången till arbetsmarknaden en viktig faktor. Att skapa en skola som ger goda studieresultat även för personer med invandrarbakgrund är en central miljöfaktor som vi måste tillskapa. Det är delvis en resursfråga men som nämnts också en fråga om vilken typ av pedagogik som lämpar sig för den problematiska målgruppen.

För att skolan ska bli en attraktiv väg till önskade livsutfall behöver även utbildningsvägar optimeras. Skolan måste diversifieras i praktiska och teoretiska spår, och utbildningsvalen måste styras och anpassas till de (omfattande) kompetensförsörjningsbehov som föreligger i samhället. Det finns absolut möjlighet att få ett bra liv även för den som inte är lämpad för en högre akademisk utbildning, och det finns absolut en överproduktion av akademiker.

Den fråga vi nu vill närma oss är istället frågan om alternativkostnader. Vad finns det för möjlighet att lyckas om man väljer bort skolan? Hur kostsamt är det att misslyckas med sin skolgång?

Narkotikamarknaden innebär en möjlighet till totalt självförverkligande. Man kan tjäna väldigt mycket pengar väldigt snabbt, och framförallt väldigt mycket pengar i förhållande till sin (helt obefintliga) utbildningsnivå.

Dessutom innebär narkotikamarknaden famously en lågtröskelverksamhet för unga. Det går att tjäna förhållandevis stora och enkla pengar genom att vara knasvakt eller springa med påsar. Den svarta narkotikaekonomin innebär ypperliga möjligheter och skäl att rekrytera unga till kriminella nätverk.

Detta drabbar oavsett etnicitet. Milo, 13, avrättad i ett skogsområde i Haninge, var pursvensk, liksom så vitt jag förstår Skogåsskytten (15) som i Expressens podd Krimrummet får det fingerade namnet Gustav. Samma sak med den så kallade rapparen Einár. Gängens kärna är påfallande ofta släktskapsintensiva klankluster, men de unga skyttarna kan vara “vem som helst.”

Narkotikaekonomins håvor bygger också status. Du vet de där värstingarna som på din tid var idioter och loosers och som hamnade på ungdomsfängelse? De kan idag köpa feta bilar, flasha med klockar, knulla slampiga brudar och ha Instagram-konton med jättemycket vapen. Det är plötsligt både lukrativt och jävligt coolt att vara bad boy. Jämfört med att vara en misslyckad cykeltjuv eller husvagns-tjackis. Svensk rapp har utvecklats till en status-megafon i det här avseendet (och samtidigt tappat all finess och verkshöjd).

Framförallt preminerar narkotikaekonomin de egenskaper som vi inte vill ha, i termer av bristande impulskontroll. Det där som folk säger att ADHD är deras superkraft? I en svart narkotikaekonomi stämmer det faktiskt.

För narkotikaekonomin driver konflikter, över territorier och över becknar-lurar. Våldskapitalet måste hela tiden ökas i en evig kapprustning. De individer som är förmögna att begå bestialiska våldsdåd kommer att ha en fördel. Det har visat sig att grupper som är ryktbara för sitt våldskapital har lättare att göra affärer med narkotikagrossisterna som tar grova våldsdåd som ett kvitto på seriositet.

---

Åtgärdsförslagen:

Vad ska vi då göra? Vi ska reglera narkotikamarknaden i ett statligt detaljhandelsmonopol. Då kommer vi eliminera ett selektionstryck inom den kulturell-evolutionära process som skapar en destruktiv orten-subkultur där kriminalitet och antisociala värderingar grasserar och belönas.

Det finns många goda skäl att reglera narkotikamarknaden:

1. Defunda gängen

2. Minska mängdbrottsligheten

3. Skademinimera för brukarna

4. Eliminera kontrollskadorna

5. Frigöra polisiära resurser

6. Minska hiv- och hcv-spridning

7. Minska bruket (när brukare inte måste rekrytera nya konsumenter för att finansiera det egna bruket)

8. Öka statens intäkter

9. Rädda Sydamerika

10. Alla ska få göra vad de vill så länge det inte skadar andra

I det här sammanhanget är det dock framförallt den kulturell-evolutionära aspekten, där narkotikaekonomin är ett kulturellt selektionstryck, som jag vill betona. Samt hur denna strukturella förutsättning interagerar med underdiagnosticeringen av ADHD och skolans dåligt anpassade pedagogik.

Det finns många andra faktorer som spelar in. Vi måste låsa in brottslingar länge och vi måste utvisa alla brottslingar med utländskt medborgarskap. (Verkställighetshinder med avseende på att utvisa till hemlandet? Välkommen till Rwanda!) Om de människor som begår brott plockas bort från miljön kommer det begås färre brott. Vi måste förbjuda kusingifte för att försvåra för kriminella klaner att reproducera sig. Vi måste radikalt ändra migrationspolitiken (gärna öka invandringen, men av högutbildade individer, och tillämpa “godtyckliga”⁴ “key-hole solutions” såsom att förbjuda invandring från muslimska länder samt från länder med hög prevalens av kusingifte). Vi måste öka kontrollsystemen i välfärden.

Inte minst måste vi göra allt detta i kombination, samtidigt som vi reglerar narkotikamarknaden, massutreder och behandlar ADHD, styr utbildningsval i enlighet med kompetensförsörjningsbehov, och tillser en "no excuses"-pedagogik på dysfunktionella orten-skolor.

Eller, allt detta skulle vi ha gjort för tio år sedan. Vi ska fortfarande göra det, men först måste vi gå full Elsalvador och massfängsla de 30000 kända gängkriminella som polisen har koll på. Dessa får helt enkelt sitta inne så länge det behövs. Om kriminalvården klagar över otillräckliga resurser, bygg baracker och ha lägre bemanningstäthet. Bara se till att ha riktigt jävla höga staket.

---

Riskerna?

Vad är riskerna framåt? Det första och mest troliga är att nödvändiga reformer helt enkelt uteblir. Samhället är ganska dåligt på att göra det som måste göras. Som tur var har vi i alla fall inte Socialdemokrater och Miljöpartister vid makten längre. Det är en tröst om än en klen sådan.

Den andra risken är att vi genomför kontraproduktiva halvmesyrer som gör saken värre. Legalisering är en genomgripande reform och risken är att vi stannar vid en avkriminalisering som visserligen kan ha många goda effekter i termer av skadereducering och minskade kontrollskador, men som kan spela brottsligheten i händerna och göra det enklare att bedriva illegal narkotikahandel.

En annan risk är att vi i det repressiva arbetet klantar oss och blir ännu mer Mexiko än vad vi redan är. Om man ökar antalet poliser genom att sänka intagningskraven kommer vi få dummare, sämre och mer lättpåverkade poliser. I kombination med missriktade mångfaldsbefrämjande åtgärder kan vi lätt råka släppa in på tok för många gamla ortentuggare i poliskåren. Du minns väl att värstingarna på din gamla högstadieskola blev ordningsvakter och drömde om att en dag plugga till väktare (två veckors utbildning)? Ja, nu kan de få bli poliser istället. Oskönt.

Om vi dessutom fortsätter att hålla extremt låga polislöner, samtidigt som de nya poliserna har band till orten-gäng och klaner, och gängen fortsätter att trappa upp sitt våldskapital och berika sig på narkotikaförsäljning och välfärdsbedrägerier, så kan vi snart ha en djupt genomkorrumperad poliskår där poliser hotas och mutas. Vi har redan sett hur kommunal förvaltning påverkas i exempelvis Göteborg och Södertälje (och givetvis i det fördolda på många andra ställen), och det finns många tecken på att advokatkåren har förlorat det sista av sin heder och blivit Maurice Levy från The Wire.

Så korruption är en överhängande risk om vi spelar korten fel. Alla riskfaktorer är på plats med lågavlönade och dåliga poliser, mycket svarta knarkpengar, korrupta jurister, klaner och släktskapsbaserade nätverk, våldskapital och tandlöst rättssystem. Att då ge polisen utökade befogenheter och tuffare verktyg kan så klart vara farligt för samhället och dess underdånigt hukande medborgare.

Vidare kan vi komma att få se hur en intressant diskrepans i hur en uppskruvad repression slår olika på olika etniciteter. Tyvärr är vårt lame ass rättssystem sämst i världen på att ens döma grovt kriminella, ens när det finns goda bevis. Den som tvekar kan ju fråga sig vem som typiskt sett sist vidrör en handgranat eller kolla på det här UG-avsnittet.⁵

Det är proffsiga gäng och klaner som är bra på att navigera vårt naiva svenska rättssystem och utnyttja vår tillitsbaserade förvaltningskultur; men det är ensamma (etniskt svenska) galningar som få livstid. Det rör mig verkligen inte i ryggen om etniskt svenska mördare får sitta riktigt länge i fängelse - det är i grunden bra - men det finns helt klart risker för att de utstuderade yrkeskriminella men gängkunskap och klankapital slipper att sitta överhuvudtaget. Hårda straff kan då i någon mening missa det huvudsakliga målet.

1. Jag kommer inte ihåg exakt hur mycket och jag orkar inte bläddra i hans Open Borders för att hitta en siffra som ändå är för stor för att intuitivt förstå proportionerna.

2. Vi måste dock ta höjd för att många diagnoskriterier för ADHD överlappar med psykopati, och att det mycket väl kan vara så att det finns en större och viktigar underdiagnosticering av psykopati som av någon anledning misstas för underdiagnosticering av ADHD. Detta är mycket viktigt men får här förpassas till en simpel fotnot.

3. Tyvärr ofta direkt relaterad till muslimska dogmer och värderingar.

4. “Godtyckliga” så tillvida att de inte blundar för de variabler vi bryr oss om på makronivå.

5. Sedan dess har det kommit ett prejudikat om att indiciebevisning ska kunna godtas, i och med domen mot Märsta-skytten. Man måste ha missat 1965 års mord i Hökarängen (se Peter Englunds Söndagsvägen) där tingsrättens friande dom rivs upp av hovrätten som dömer mördaren på indiciebevisning.