Bagaren slängde bullarna på golvet så mjölet yrde. Maja förstod vad som hade hänt.
- Tjuven, sa Maja, måste vara en av oss här i rummet.
Lasse nickade. Han förstod precis hur Maja resonerade.
- Jag erkänner, sa Mehmet. Det är jag som stulit juvelerna.
- Jag vet, sa Lasse. Och jag vet precis hur det har gått till.
Maja nickade. Även hon förstod hur det måste ha gått till.
- Det är uppenbart, sa Lasse, att du bakat in juvelerna i formfranskan!
Fantastiskt, tänkte polismästaren. De här barnen är ju smarta på riktigt.
Normalt sett brukade historien här nå sin upplösning i bästa samförstånd. Saker och ting hade dock förändrats i Valleby under senare år.
Medan de andra hade provsmakat drömmar och hallongrottor hade Mehmet fingrat på sin mobiltelefon. Nu visade det sig vad det var han hade haft i görningen. In genom dörren stormade fjorton svartmuskiga män från Mehmets klan. De började misshandla de närvarande med tillhyggen. Maja och Lasse blev hämndmördade med nackskott av HVB-rekryterade fjortonåringar som fick betalt i hundgodis och energidrycker. Kropparna dumpade Mehmets mamma ett skogsområde. Hon pissade på liken innan hon skrattande lämnade platsen i sin vita Audi.
Polismästaren blev förnedrad och kallad “potatisgris” av aggressiva barn. Han vågade inget göra ty hans familj blev hotad och man sprängde även sönder hans carport i småflisor. Skott avlossades mot husfasaden och hans lille son träffades i lillhjärnan med evigt nedsatt motorisk förmåga som följd. En nära vän som klagade på Instagram blev under resten av sitt liv kallad rasist av färgglatt klädda boomer-tanter och förlorade till följd av detta sin anställning. Han gick ner sig i missbruk och började skriva hatiska mail till sina könsbekräftade barns könsbekräftande mamma.
I Vallebybladet kunde man nästkommande dag läsa följande:
“SD växer till följd av rasistiska sentiment i befolkningen. Att man är ideologiskt motiverade tokrasister vet vi sedan en kille i Torslanda råkade säga negerboll på franska (“boule noir”).
In other news: Alternativmedia har börjat hetsa mot tonårsbeväpning i förorten vilket är en hundvissla för att obstruera Nato-processen för vi vet ju alla att det framförallt är muslimer som bor i förorten och att muslimer är en ras.”
Kommande i samma serie:
Korankravaller i Valleby
Klankravaller i Valleby
Gängmord i Valleby
Hedersmord i Valleby
Infibulation i Valleby
Bidragsberoende i Valleby
PISA-resultat i Valleby
LasseMaja går igen - en rasistisk rape-n-revenge med grund i Domarboken
Nolltolerans i Valleby - “att vattna gängen med missbrukarnas sjuka blod”
Wallah-bybladet skriver om rapp - “det behöver inte rimma, det viktiga är att barn dör och att man köper många lyssningar för knarkpengar”
DISCIPLIN i skolan ÄR RASISM - en postmodernistisk antologi om den rasistiska litterära diskursen så som den uttrycks i LasseMajas detektivbyrå och användningen däri av könsmodernistiska pissord som “skolgång,” “lärande,” “fakta” och “belästhet,” samt en positivistisk vetenskapssyn i linjär sidnumrering som implicerar västerlandets framåtskridande vilket ÄR RASISM1
Abstract: Vi undersöker om den svenska skolan reproducerar rasistiska diskurser genom att intervjua oss själva och påstå att så är fallet. Vi ritar stora negerläppar på oss själva och hoppar omkring och leker apa och filmar det och tvingar skolministern att svara på om det är så det ska vara i skolan. Sen intervjuar vi oss själva igen och påstår att skolministern är rasist. Detta underlag används sedan av skolverket för att ta fram en ny läroplan, men inte av bokstäver utan av kex. Sen skrattar vi hela vägen till banken.